Förvillelser

I

En ung herre i m�rkbl� v�rrock och r�da handskar kom ut ur en butik vid Arsenalsgatan. Handskarna voro alldeles nya, han hade just k�pt dem i butiken.

Han var helt ung, knappast tjugu �r.

Det var en av de sista dagarna i april, en orolig dag med hafsbl� himmel och stora seglande molnflockar, en nyckfullt leende dag med sol och mulet i hastig v�xling och med skarpa vindilar �sterifr�n, fr�n sk�ren, fr�n havet. Klockorna i Jakob sj�ngo och d�nade, det var en gammal diktare som begrovs.

— Se Tomas, god dag, i nya r�da handskar... Jag gratulerar dig till din medikofil, jag s�g det i tidningen i g�r. Vad har du haft f�r dig p� sista tiden, jag har inte sett dig p� flera dar...

Det var Johannes Hall, en h�gv�xt, m�rklagd ung man, sex eller sju �r �ldre �n Tomas Weber. Han hade icke n�gon egentlig syssels�ttning, men det beh�vde han heller icke, ty han hade f�r en tid sedan helt of�rmodat f�tt ett r�tt betydligt arv.

— Jo, jag s�kte dig b�de i g�r och i f�rrg�r, men du var inte hemma, som vanligt... Kom nu, s� g� vi ner p� Oriental och fira min examen med en flaska rhenvin.

— Ja, varf�r inte...

Gatorna vimlade av m�nniskor. Det var en av de f�rsta v�rdagarna, ty v�ren hade kommit sent. Vid vartannat steg m�tte man en svartmuskig och godmodigt leende ballongf�rs�ljare med sitt f�rglysande knippe av gummibl�sor, fyllda med gas. Mitt p� trottoaren vid Karl XII:s torg stod en grupp av gapande barn och halvvuxna gossar med n�sorna i v�dret och �gonen riktade mot en r�d prick i den bl� rymden — en l�sskuren ballong, som seglade bort �ver taken.

Tomas gick och sm�log f�r sig sj�lv.

— Du ser upprymd ut i dag, anm�rkte Hall, har det h�nt dig n�got?

— Nej, jo... Jag s�g en flicka nyss, i handskbutiken d�rborta... Hon hade s� r�dda, r�dbruna �gon.

— Jas� hon, ja hon �r mycket bra. Jag har ocks� k�pt handskar d�r ett par g�nger. B�da g�ngerna blev jag k�r i henne och f�resatte mig att g�ra n�gonting �t saken, men sedan gl�mde jag bort det.

De hade kommit ut p� Blasieholmshamnen. Sk�rg�rdsb�tarna vid kajen hade r�da f�rgklattar, som lyste i solen. Str�mmen l�g bred och bl� och tom; 7 sj�farten hade �nnu icke kommit riktigt i g�ng f�r �ret.

— Hur gammal tror du att hon �r?

— Jag vet inte. Tjuguett, tjugutv� �r.

Det var tomt p� kaf� Oriental. Som bleka skuggor gledo uppassarna av och an i korridorernas skymning.

Hall kastade sig halvliggande p� en av de breda, l�ga sofforna, vilkas brokiga �sterl�ndska v�vnader g�vo rummen deras pr�gel av haremsgemak. Tomas Weber tog plats i en karmstol av fl�tad halm.

Solljuset str�mmande in i en bred, guldgul flod genom f�nstrets m�ngf�rgade glas med dess gula liljor och r�da tulpaner.

Tystnaden dr�mde under taklisternas arabesker.

— Har du n�got att r�ka? fr�gade Tomas.

Hall tog upp sitt cigarrettfodral.

Vinet kom in. Man s�g p� vippningen av kyparens fracksk�rt, att det var n�gonting mycket dyrt. Tomas hade f�tt en del pengar av sin far med anledning av sin examen, och han hade ingen h�gre �nskan �n att g�ra slut p� dem.

Tomas Weber hade ett �ppet ansikte med bl� �gon och ljusbrunt, bak�tstruket h�r. Den r�tt stora och likv�l fint skurna munnen uttryckte ett kraftigt beg�r att taga f�r sig av vad livet kunde bjuda. Han var spensligt byggd och n�got under medell�ngd.

— Vet du vad, Hall — jag tr�ffade M�rta Brehm i g�r afton, hos Mortimers. Vi talade med varandra n�stan hela kv�llen om n�got som jag nu har gl�mt. Hur kan man gl�mma n�got s�dant? Hon hade en vit ros i br�stet.

Hall sm�log.

— S�, �r hon �nnu din stora passion? Det har hon nu varit i n�ra ett halvt �r.

— Ja, och jag �r r�dd att hon kommer att vara det �nda till �rets slut.

Hall nickade tankspritt gillande. Han hade ett gr�hyat, n�got �rrigt ansikte med en smal, m�rk mustasch, och han s�g flera �r �ldre ut �n han var. N�san var skarp, och de stora bruna �gonen hade en flackande blick.

— Jag hoppas att jag f�r henne till bords vid Arvidsons middag i n�sta vecka, fortsatte Tomas. Du kommer v�l ocks� med?

— Jag tror det.

Hall hade blivit inf�rd i konsul Arvidsons hus av konsulns �ldste son, med vilken han var n�ra v�n. Eljest hade han f�ga familjef�rbindelser i Stockholm. Han var f�dd i Bryssel av en svensk dam, som efter ett par �r �terv�nde till Sverige, sedan hon f�rst inackorderat barnet hos en v�lb�rgad hantverkare och hans hustru, som var f�dd svenska. Vid tolv �rs �lder rymde han fr�n sina fosterf�r�ldrar, och p� m�nga �r var det ingen som visste hur, var eller om han levde. Slutligen �terfann man honom of�rmodat som sk�despelare vid 9 en liten svensk landsortstrupp, och ett par �r senare dog modern efter att f�rst ha testamenterat honom sin f�rm�genhet.

Han hade f�tt m�nga v�nner och syntes �verallt. N�r Tomas fr�gade honom, vad han f�rdrev sin tid med, brukade han svara:

— Jag skriver p� ett drama. N�r det blir f�rdigt en g�ng, skall jag hyra ett band och resa omkring och spela det.

En ruta stod �ppen. Den salta v�rluften spelade in och sp�nde ut r�ken fr�n cigarretterna till ett luftigt n�t, vars slingrande och sk�ra maskor lyste i solstrimman med n�stan kejsarbl� f�rg. D�rute glittrade det �ver v�gskvalpet p� Str�mmen, s� att det n�stan gjorde ont i �gonen.

Rhenvinet tindrade i glasen.

— Det �r sant, inf�ll Hall, du kan g�rna g� med p� operan i kv�ll. Jag k�pte ett par biljetter �t mig och Jean Arvidson, men han blev hindrad. G�r du med?

— Ja g�rna.

— N�, det var bra.

Hall t�mde sitt glas l�ngsamt och fyllde det p� nytt. Med ens reste han sig hastigt.

— Jag tror att jag �r tvungen att g� nu, jag skall tr�ffa en bekant klockan tre. N�, vi tr�ffas i kv�ll allts�...

— Ja, du �r v�l hemma vid sjutiden, jag kommer upp till dig.

Tomas blev sittande en god stund �nnu, tung i huvudet av v�rluften och av vinet. Han hade �nyo kommit att t�nka p� den unga flickan i handskbutiken. Medan hon hj�lpte honom att draga p� handskarna, hade hon ett par g�nger betraktat honom f�rstulet, d� hon trodde att han icke m�rkte det.

Klockorna i Jakob sj�ngo och d�nade alltj�mt. Fr�n Operabyggnaden lj�do hammarslag och grundl�ggars�ng. Tomas drev omkring i m�nniskostr�mmen, sorgl�s och utan m�l.

P� Fredsgatan k�pte han en knippa violer av en liten nigande och leende flicka. D�refter gick han in till Holl�ndaren och k�pte en stor, mahognybrun cigarr.

Vart han v�nde sig s�g han bekanta ansikten; alla m�nniskor voro ute. Om han �nd� kunde m�ta M�rta Brehm... Naturligtvis m�ste ocks� hon vara ute en s�dan dag som denna, det var ju om�jligt att sitta inne. Vart skulle han g� f�r att tr�ffa henne? Gatorna voro tomma, n�r icke hon gick fram �ver dem.

Och s� erinrade han sig med ens, att hon nu troligen hade n�gon ny v�rdr�kt, som han �nnu icke sett. Han kanske redan hade m�tt henne och icke k�nt igen henne...

Vid R�da bodarna m�tte han sin far i ivrigt samtal med en liberal politiker. Professor Weber 11 besvarade tankspritt sin sons h�lsning med samma artighet som om han varit en fr�mmande herre.

Ute p� M�laren gick sj�n gr�n och vit. En roslagsskuta med lappade segel styrde f�r full medvind ut ur hamnen. I aktern satt skepparen grensle �ver rorkulten och styrde med bakdelen.

Tomas �mnade just g� upp till Karolinska institutet f�r att tr�ffa Gustav Wannberg, den av hans studiekamrater, med vilken han oftast s�llskapade, f�r att underr�tta honom om att han var upptagen p� aftonen, d� han of�rmodat st�tte p� honom i viadukten under j�rnv�gen. Wannberg var ett par �r �ldre �n Tomas och hade huvudet fullt av allm�nm�nskliga intressen. Han var denna dag vid ett m�rkt lynne i anledning av den v�ndning valstriden i Belgien hade tagit. Tomas f�ljde honom upp�t Vasagatan. I h�rnet av Kungsgatan skildes de; Wannberg �t sina middagar i ett pensionat i n�rheten.

Tomas stod kvar ett �gonblick och betraktade Vasagatans egendomliga fondtapet med engelska kyrkan, en liten konstf�rdigt arbetad leksakskyrka av blekr�d sandsten. T�tt bakom kyrkan reser sig ett j�ttestort brandgult hus med bl� rullgardiner f�r f�nsterna och randat liksom i samma plan av sex m�rka, smala popplar. Det hela liknar en v�vnad utan perspektiv, en flat kuliss, uppst�lld p� lek tv�rs �ver gatan, och med det s�llsamma japonaiserie i f�rger och konturer, som genom sin sl�ktskap med bilderbokens naivt f�rglagda tr�snitt 12 tidigt frestar barnets inbillning, n�r det vid sin moders hand g�r de f�rsta vandringarna p� f�dernestadens gator, och som n�gon g�ng efter m�nga �r g�r igen i dess dr�mmar om natten.

En sp�rvagn f�rde honom tillbaka till stadens centrum.

Middagstimmens str�m av promenerande sv�llde ut �ver gator och torg. Tomas stannade tveksam utanf�r f�nstret till den handskbutik, som han hade bes�kt ett par timmar tidigare. Om han skulle k�pa �nnu ett par handskar? De g� ju alltid �t s� sm�ningom.

Han mottog knuff p� knuff av br�dskande m�nniskor, som l�ngtade efter sin middag, och f�r vilka han stod i v�gen. Han beredde sig just att stiga in, d� i samma �gonblick kungen gick f�rbi i s�llskap med general Kurck och �verhovj�gm�staren. V�rsolen glittrade och lekte i hans sk�gg. Tomas tryckte sig v�rdnadsfullt t�tt intill v�ggen med hatten i hand och steg d�refter in i butiken.

Butiken stod tom. Det var skumt d�rinne, och Tomas var bl�ndad av soldagern fr�n gatan. En �ldre dam stack fram huvudet bakom en gr�n gardin och ropade d�refter d�mpat �t ett inre rum:

— Ellen! Kommer Ellen?

Den unga flickan kom raskt ut.

— Jag skall be om ett par r�da handskar, n:r 8.

Hon k�nde tydligen genast igen honom. Hennes ansikte uttryckte f�rst f�rv�ning; d�refter rodnade hon skarpt.

Hon var t�mligen kraftigt byggd, men hade spensliga armar och smal hals. H�ret var tjockt, gl�nsande, m�rkt; de r�dbruna �gonen hade en skygg blick. Hon var icke synnerligt v�l kl�dd. P� v�nstra sidan av halsen hade hon en fin rispa, som om en kattunge nyss hade rivit henne. En liten ljusr�d bloddroppe sipprade l�ngsamt fram.

II

Tomas drack som vanligt kaffe i sitt rum efter middagen. Till kaffet r�kte han sin holl�ndska cigarr. Hans rum var t�mligen litet och m�blerat med n�gra av de n�tta och gammalmodiga m�blerna fr�n de f�rsta �ren av hans f�r�ldrars �ktenskap. F�nstret l�g mot v�ster, och solen f�ll r�tt in i rummet; den led mot nedg�ng och hade redan en kopparspr�ngd skiftning. P� den motsatta v�ggen r�rde sig skuggan av en l�ngsamt sv�ngande skorstensfl�jel fr�n taket mitt emot.

Modern gick omkring och ordnade n�got ute i matsalen. Ett par minuter blev hon st�ende i d�rren till Tomas rum och betraktade honom med sin ljusa blick.

— Kommer du hem efter teatern i kv�ll, Tomas?

— Jag vet inte. Det kan h�nda att vi g�r ut och �ter n�got.

Det blev ett �gonblicks skymning i rummet. Ett tjockt r�kmoln fr�n en fabriksskorsten drevs av vinden f�rbi f�nstret.

— S�g, Tomas — �r det riktigt bra att du �r s� mycket tillsammans med Johannes Hall?

Tomas bl�ste ut r�ken fr�n sin cigarr genom n�san.

— K�ra mamma, jag b�r v�l vara gammal nog att kunna v�lja mina v�nner sj�lv.

— Ja, ja, du b�r v�l det...

Hon gick tillbaka ut i salen. Tomas h�rde henne ta ett tag med dammhandduken �ver tangenterna p� pianot.

Tomas t�nkte p� M�rta Brehm. Han beh�vde endast sluta �gonen f�r att k�nna hennes mjuka flickgestalt glida in i rummet, sjunka ned p� soffan vid hans sida och linda armarna om hans hals. Om n�gra �r skulle han vara en ber�md l�kare med en tjugutusen kronor om �ret; men han kunde mycket v�l gifta sig redan n�r han hade fyra eller fem tusen. Vilka kv�llar i skymningen, helst p� vintern, d� sn�n yrde kring gath�rnen! Han v�gade icke ens t�nka p� br�llopsnatten. Och vilka middagar de skulle ge... M�rta skulle presidera i violett sammet. Kanh�nda skulle han ocks� kasta sig in i det politiska livet, skriva tidningsartiklar, bli riksdagsman, kanske minister. Det fanns ingen paragraf i grundlagarna, som hindrade att professor Webers son kunde bli statsminister. D� kunde Wannberg ocks� f� n�gon plats, d�r hans beg�vning och vyer kunde g�ra sig g�llande. Och Hall... under vilket departement lyda teatrarna? Ecklesiastikdepartementet? Hall kunde bli ecklesiastikminister.

Klockan slog sju ute i salen. Tomas for upp ur sina dr�mmerier, kl�dde sig hastigt och var just 16 f�rdig att g�, d� Greta, hans sjutton�riga syster, kl�ngde sig fast vid honom i tamburen och viskade:

— Skriver du min kria den h�r g�ngen ocks�, Tomas?

Greta var en blek, ljus flicka med sp�da lemmar. Hon hade g�tt och l�st �ret f�rut, men gick �nnu i skolan.

— Vad skall den handla om?

— Om n�demedlen.

— Fy tusan, det f�r du skriva sj�lv.

— Men om du skriver den �t mig, skall jag st�lla till s� att du f�r komma med p� M�rta Brehms flickbjudning om l�rdag!

— �, drag p� trissor...

Tomas slet sig l�s och sprang ner utf�r trapporna. Gatan l�g stilla och folktom; det var en av de breda och tysta gatorna p� �stermalm. Med ens varseblev han sin fars solida ryggtavla n�gra steg framf�r sig; han hade allts� g�tt ut strax f�re Tomas.

Tomas gick fatt fadern och f�ljde honom till n�sta h�rn.

— Vart skall pappa g�?

— Jag skall g� p� en bolagsst�mma. Och sedan �r det ett litet spelparti hos Karlbergs.

Hall bebodde en dubblett vid Kommend�rsgatan. Det yttre rummet var mycket stort, med tre f�nster, och t�mligen glest m�blerat. P� skrivbordet l�g alltid 17 ett ark rent, vitt papper och en omsorgsfullt formerad blyertspenna.

Hall l�g p� soffan, f�rdigkl�dd. P� en stol vid huvudg�rden stod en bricka med ett krus av Wynand Fockinks cura�ao och tv� glas. Det var drucket ur b�da.

Det l�g en svag lukt av mysk �ver rummet. Ett par narcisser l�go kastade p� golvet.

Hall str�k sig g�ng p� g�ng genom h�ret med ett f�rstr�tt uttryck.

— Ja, s� g�r vi d�, sade han slutligen och reste sig med n�gon anstr�ngning.

Operan hade n�stan fullt hus.

Det klack till i Tomas, d� han under en mellanakt uppt�ckte M�rta Brehms fina, dr�mmande huvud uppe p� f�rsta raden. Vem hade hon i s�llskap? En liten knubbig dam med rikt, askblont h�r b�jde sig just fram och talade med henne, men hon h�ll solfj�dern f�r ansiktet. Nu slog hon ihop den — �, fru Wenschen! Tomas Weber blev blodr�d av f�rbittring. Fru Wenschen var icke n�got s�llskap f�r M�rta.

— God afton, Tomas!

Han k�nde en kraftig hand p� sin axel.

— Nej, se Gabriel... �r din fru med?

— Ja, hon sitter d�rborta.

Gabriel Mortimer var en kusin till hans mor; fru Weber var f�dd Mortimer. Han var en man 18 p� n�rmare fyrtio �r och aktuarie i ett �mbetsverk. Han hade ett par gr�bl� �gon med en vilande, n�stan stickande blick i ett n�got frostbitet ansikte med stora, markerade drag. Han var kl�dd i frack och svart halsduk.

Mortimer hade trots den stora skillnaden i �lder fattat ett slags v�nskap f�r Tomas.

— God afton, herr aktuarie, god afton, herr Weber, fy fan vad h�r �r hett...

Det var en n�got skallig herre med ett tenoraktigt utseende.

— Jag har �tit middag ute med en f�rs�kringsdirekt�r och en artist, och sedan ha vi suttit i Berns, ber�ttade han utan n�got f�rs�k till motivering.

Tomas s�g sig om efter Hall, men han hade nyss g�tt ut f�r att r�ka en cigarrett.

— Jas�, svarade Mortimer v�nligt intresserad. Ja, i Berns kan man ha r�tt trevligt. N�r jag var d�r sist, det �r inte s� nyligen, sprang det en r�tta �ver foten p� mig, och tv� andra upptr�dde p� n�got avst�nd.

Den flintskallige herrn skrattade generat. Tomas avl�gsnade sig under f�rev�ndning att han skulle h�lsa p� fru Mortimer. Han fann henne inbegripen i ett livligt samtal med en �ldre svartkl�dd tant ang�ende intubikaffe, troligen med anledning av annonsen p� rid�n.

Tomas v�xlade ett par ord med henne och gick ut f�r att s�ka r�tt p� Hall; han fann honom p� 19 trottoaren utanf�r teatern. Tomas fattade hans arm, och de gingo n�gra steg upp�t Blasieholmstorg utan att s�ga n�got. Platsen l�g tom i skymningen, och kv�llshimlen v�lvde sig kall och gr�nbl� �ver deras huvuden. En och annan skugga r�rde sig ljudl�st i halvm�rkret invid husens murar.

En blek, halvvuxen flicka kom andl�s ut ur en port; den slog igen efter henne med en skr�ll. Hon sprang fl�mtande f�rbi snett �ver torget. Hon g�mde huvudet i h�nderna och snyftade h�gt.

— Varf�r gr�t hon?

— Ja... varf�r gr�t hon?

Hon var redan borta, f�rsvunnen ned�t en gr�nd — en smal skugga, uppsugen och slukad av det djupa m�rker, som sov invid Frimurarehusets svartgr� v�gg.

En liten krokryggig man gick omkring och t�nde lyktorna, en efter en. Och h�gt �ver husets svartnande massor brann redan Venus, v�rkv�llens m�ktiga bloss.

Man intog �nyo sina platser.

— Vem var det herr Mortimer talade med? fr�gade Hall.

— Det var den herre, mot vilken fru Helga Wenschen f�rg�ves s�ker h�lla sin �ktenskapliga trohet, utvecklade Tomas l�rt.

— S�, var det han...

Hall f�ljde grosshandlar Wenschen med en blick av livligt intresse, d�r han med n�gra anstr�ngt viga skutt f�rsvann i parkettrappan.

Intubikaffet gled upp under ett d�mpat f�rspel.

— Vem �r det fru Wenschen sitter med i kv�ll? viskade en herre till en annan t�tt bakom Tomas.

Tomas gjorde v�ld p� sig f�r att icke v�nda sig om.

— Jag vet inte s�kert, det skall vara en fr�ken...

Det skr�llde till i orkestern. Den popul�re barytonisten rullade in och b�rjade sjunga s� mycket han orkade, kl�dd i sin gredelina kofta med uddar.

Det var packat p� Rydberg. Hall, Weber och Mortimer med fru och tant lyckades slutligen er�vra en soffa l�ngst inne i stora matsalen. Det yttre rummet var upptaget av ett veterin�rm�te, som avslutade sina f�rhandlingar med en sup�. En oavbruten str�m av g�ster och uppassare r�rde sig fram och tillbaka genom salen. Man ropade, knuffades och svor mellan t�nderna. D� och d� h�rdes kraftiga hurrarop fr�n veterin�rm�tet.

Jean Arvidson kom in, i frack och vit halsduk; han hade representerat firman vid en fest i handelsv�rlden och var i s�llskap med n�gra herrar av kommersiellt utseende. Han kom fram och h�lsade p� Hall, Weber och Mortimers; han k�nde dem alla.

Han var p�fallande blek.

— Du har varit ute och rest? sade Tomas.

— Ja, jag kommer n�rmast fr�n Hamburg, fast jag ser ut som d�den fr�n L�beck...

Hans h�lsa hade varit d�lig en tid.

— N�, vi tr�ffas v�l n�got i morgon, sade han �t Hall och gick f�r att upps�ka sitt s�llskap.

I en soffa vid den motsatta v�ggen satt en gods�gare och ledamot av F�rsta kammaren och skrek mitt �ver salen, att han ville ha en svinkotlett.

Tv� herrar av milit�riskt snitt reste sig fr�n ett bord i n�rheten f�r att g�; de skakade hand med Mortimer i f�rbig�ende. Det var Gabel och Grothusen. L�jtnant Gabel var l�ng och ljus, med kal panna och en stor, tunn krokn�sa. Hans byxor v�ckte n�stan skandal genom sin elegans; de voro otroligt vida, grovt harlekinrutiga p� snedden i svart och ljusgr�tt och f�rsedda med breda svarta r�nder vid sidorna. Gabriel Mortimer n�p i dem med of�rst�lld beundran, lutade sig ned och lyfte upp ett stycke av tyget t�tt under �gonen, ty han var n�rsynt.

— Var bor din skr�ddare? fr�gade han.

— Det talar jag inte om, svarade Gabel med ett urbant sm�leende, p� en g�ng smickrad och st�tt.

Baron Grothusen var utomordentligt ful, men han hade en mycket vacker figur.

Tomas slog i br�nnvinet; det var Eksj�. Han slog endast i halva glas.

Mortimer talade om prins Eugens tavlor p� senaste utst�llningen; han var s�rskilt f�rtjust i ”Det gamla slottet”. Samtidigt f�ljde han med �gonen Tomas’ r�relser; s� fort denne st�llt ifr�n sig br�nnvinsflaskan, fattade han den med en elegant handr�relse, och utan att g�ra n�got avbrott 22 i den mening han nyss p�b�rjat slog han sitt glas s� demonstrativt fullt, att det rann �ver.

En kypare sn�vade och f�ll framstupa med en stor bricka, full av glas och buteljer. Det var en helt ung gosse, han k�mpade med gr�ten. Hovm�staren skyndade till. Han hade den stramt korrekta h�llning, som betyder, att all bestraffning uppskjutes till ett l�mpligare tillf�lle.

Veterin�rerna hurrade �nyo, denna g�ng i takt. Det hade h�llits ett tal.

Man hade kommit till kaffet. Mortimer och Hall drucko visky, Tomas och damerna munk. Tomas hade fallit i dr�mmar. Han hade med ens blivit intagen av en h�ftig lust att skaffa sig ett par alldeles likadana byxor som Gabels. Hall st�tte till honom:

— Det �r ett par herrar d�rborta som vill sk�la med dig!

Tomas vaknade upp och fattade sitt glas. Det var tv� av hans f�rra l�rare, lektor Peters�n och d:r Mentzer. Man utbytte den lilla h�lsning med glaset, som antyder, att man tills vidare gillar varandras borgerliga vandel.

Veterin�rernas lifsgl�dje hade n�tt sin h�jdpunkt. Det hurrades oavbrutet, och man kunde till och med uppfatta ett och annat f�rs�k att sjunga ”Ur svenska hj�rtans djup”.

Fru Mortimer b�rjade g�spa. Tomas k�nde hastigt ett styng i sitt samvete: han hade gl�mt att 23 s�ga adj� �t modern innan han gick! Det var Gretas fel, som hade st�tt och pratat om sin kria.

Det blev folksamling mitt i salen, och sorlet tystnade f�r n�gra sekunder. En �ldre herre hade f�tt ett anfall av illam�ende och m�ste f�ras ut.

Mortimer med fru och tant sade god natt och br�to upp. Hall och Weber flyttade sig �ver i soffan.

— Det var en s�ker tant, anm�rkte Hall. Hon svepte tre lik�rer p� en kvart.

G�sternas antal hade glesnat. Veterin�rerna borta i fonden hade delat sig p� flera i sl� ton samtalande grupper. Uppassarna gingo villr�diga omkring, som skr�mda f�r efter ett ov�der, gr�bleka och med slaka fracksk�rt.

De b�da v�nnerna sutto tysta. Tomas dr�mde sig vandra med M�rta i den sommarstilla luften under gobel�ngm�lningarnas bl�gr�na tr�d. Det led mot aftonen, och almarnas bleka, stiliserade kronor susade svalt �ver deras huvuden. Framme i den tomma f�rgrunden stod en b�nk av sten, ensamhetens och de l�nga meditationernas kalla b�nk. Den hade Tomas och M�rta l�ngesedan n�tt f�rbi. Och l�ngt inne i skogen, d�r v�gens bukter sinade ut i ett gr�nt dunkel, lockade en f�gel med sp�da, utdragna toner.

Pl�tsligt sl�cktes det elektriska ljuset. Ett par gasl�gor t�ndes. Skuggorna uppf�rde sp�klika brottningsscener kring v�ggarna, och bakom glasrutorna till det stora gr�na kaf�et, d�r det �nnu 24 var ljust, r�rde sig ett v�ldsamt skuggspel av str�ckta halsar och av armar, f�ktande i luften med glas i hand.

Hall satt tyst bakom sitt h�ga, slipade whiskyglas och betraktade sceneriet. Hans ansikte var sig alltid likt. Genomvakade n�tter l�mnade icke l�ngre n�gra sp�r efter sig i denna h�rdade hy.

— Allts� �nnu en dag, sade han och kastade bort sin cigarrett.

Tomas blundade. Ellen, flickan i handskbutiken, hade runnit honom i minnet. Han kunde icke l�ta bli att t�nka p� hennes armar. Det var M�rta han �lskade, och likv�l f�ref�ll det honom som om han hade g�tt miste om n�got v�sentligt av livets lycka, om han aldrig finge se dessa armar blottade och vita str�ckas emot honom fr�n n�gon m�rk vr� av ett rum med f�llda gardiner.

Han vred sig oroligt p� soffan.

— �r du inte tr�tt, skall vi betala?

— Ja, det �r sent.

De br�to upp, Tomas gick f�rut. Djurl�karnas tummelplats liknade en marknad, som h�rjats av n�gon nattlig orkan. P� en stol nere vid d�rren satt en uppassare, en ung gosse, hopsjunken som en trasa och sov. Det var densamme, som hade fallit omkull med brickan. Hall klappade honom varsamt p� axeln och stack till honom en tiokrona. Gossen for upp, f�rskr�ckt, f�rvirrad, med �verg�ngs�lderns st�ndiga onda samvete i blicken.

— Det �r litet hj�lp f�r att reparera olyckan med brickan, f�rklarade Hall l�gm�lt.

— N� kommer du, jag �r f�rdig...

En kall gryningsdager slog emot dem utifr�n torget. I fonden reste sig slottsfasaden askgr�, sp�klikt stor, denna underbara norra fasad, vars f�rg �r skiftande som havets. Den ljusnande nord�stra horisonten t�nde i den �versta f�nsterraden en ramp av blekt gr�nskimrande opaler.

Tomas hade funnit en nattvandrerska och f�ljde henne l�ngt upp�t Regeringsgatan. Hon var stor och fet och gjorde ett redbart, men v�l manhaftigt intryck; man s�g genast, att hon icke f�rstod sk�mt. Sedan inledningsreplikerna v�xlats, hade de ingenting vidare att s�ga varandra. Tomas sneglade p� henne d� och d� med en skygg blick. Pl�tsligt gjorde han en tv�r v�ndning kring ett h�rn och stack av som en pil ned�t en sidogata.

Han besl�t att g� n�rmaste v�gen hem. Han var tr�tt.

Han gick som i s�mnen.

En skr�ddare med ett par byxor �ver armen kom ut ur ett litet �rtgr�nt tr�hus med gula f�nsterluckor.

Dr�mde han? Bruka skr�ddarna g� med byxor �ver armen om natten ocks�?

Tomas v�xlade en hastig h�lsning med vice h�radsh�vding Abel Ratsman, som just kom ut fr�n samma st�lle. Han hade tr�ffat honom ett par 26 g�nger hos Brehms. Ratsman p�stods ha utm�rkta framtidsutsikter.

P� Stureplan r�kade han mitt in i en flock uppsluppna nattsv�rmare, av vilka han k�nde ett par. Han m�ste n�stan med v�ld slita sig l�s f�r att slippa f�lja med upp i en fr�mmande herres v�ning och dricka konjak.

Det dagades mer och mer. Ett svagt morgonskimmer darrade redan �ver de yrvakna vingh�starna p� det B�ngska husets tak.

P� Sturegatan upphann Tomas skr�ddaren med byxorna. D� han kommit f�rbi honom, v�nde han sig om och s�g med f�rv�ning, att det icke var n�gon skr�ddare, utan baron Grothusen. Det var Gabels byxor han hade �ver armen. Var hade han kommit �ver Gabels byxor? Han gick fullkomligt stadigt, och hans bleka grodansikte hade samma sj�lvs�kert korrekta uttryck som vanligt. Han stod tydligen under inflytande av den f�rest�llningen, att han var ute och promenerade med sin egen v�rrock p� armen.

Det ena byxbenet sl�pade i r�nnstenen.

D� Tomas kommit inom tamburd�rren, stannade han h�pen, f�rskr�ckt. Hans mor satt p� vedl�ren och sov, i nattr�ja och med en schal �ver axlarna. Bredvid henne stod en stake med ett r�tt fl�mtande ljus, som just h�ll p� att brinna i pipan.

Hon for hastigt upp ur sin slummer, d� hon h�rde Tomas st�nga d�rren.

— � Tomas, �r du �ntligen hemma! Jag har satt mig h�rute f�r att jag skulle h�ra n�r du kom. Var har du varit hela tiden?

Tomas blev f�rargad. Han var ju icke n�got barn l�ngre. Skulle han aldrig slippa ifr�n dessa dumheter?

— P� Rydberg, svarade han kort.

Han m�rkte att hon hade gr�tit och tillade strax i blidare ton:

— Vi kom att sitta litet l�nge. Vi hade Mortimers i s�llskap.

Modern blev lugnare, d� hon h�rde att Mortimers varit med.

Hon beredde sig att g� in.

— �r pappa hemma? fr�gade Tomas.

— Ja, nej, han �r inte hemkommen �nnu, men jag g�r in och l�gger mig �nd�, det �r bara f�r dig jag har varit orolig. God natt. � Tomas, du �r f�r ung att vara s� mycket ute!

Hon str�k honom f�rvirrat, n�stan f�rl�get �ver kinden med den lediga v�nstra handen och gick in.

III

Tomas var utan pengar.

Han hade gjort ett n�got f�r raskt slut p� dem han f�tt av fadern efter sin examen, och han v�gade icke genast bedja honom om mera. Fadern hade dessutom p� sista tiden l�tit en smula reserverad, n�r det blev tal om pengar. Han spelade mycket och f�rlorade oftast, ehuru han icke ville erk�nna det; hans sl�trakade, barnafromma ansikte lyste alltid av den vinnande partens stilla lycka.

Om han skulle v�nda sig till modern? Det vore endast att g�ra henne on�diga bekymmer.

Icke kunde man heller g� med tom portmonn� under dessa skimrande v�rdagar. Tomas l�nade trettio kronor av Hall.

Ja, v�ren...

Skutorna nere i Nybrohamnen vaggade sakta som i en dr�m, med de m�rka gr� seglen utsp�nda, ty det hade regnat p� natten. Klockan slog nio i �stermalmskyrkan. Tomas var redan ute. I en frukthandel vid Hamngatan k�pte han n�gra tyska p�ron 29 i en p�se; han hade f�r avsikt att �ta upp dem i skuggan av n�gon mycket gammal ek ute p� Djurg�rden.

En tom sp�rvagn rullade f�rbi; Tomas hoppade upp. En ung flicka i en enkel gr� v�rkappa kom hastigt springande. Hon �mnade tydligen s�tta sig p� n�got av s�tena n�rmast framf�r Tomas, men vagnens fart, som hon gl�mt att ber�kna, f�rde henne i st�llet till s�tet n�rmast bakom honom. Det var Ellen; Tomas hade genast k�nt igen henne. Vad skulle han g�ra? Skulle han hela v�gen sitta som ett n�t och v�nda henne ryggen? Han s�g sig omkring med en hastig blick: kondukt�ren var sysselsatt p� annat h�ll. D�refter reste han sig lugnt, v�nde om det sv�ngbara ryggst�det p� sin soffa, gick �ver till andra sidan och satte sig mittemot henne.

— Behagar fr�ken ett tyskt p�ron? fr�gade han blygt och aktningsfullt.

I b�rjan v�grade den unga flickan med stora, f�rv�nade �gon att alls taga n�gon befattning med hans p�ron, men efter en liten stund hade hon �tit upp tv� stycken. Tomas r�ckte henne v�rdnadsfullt sitt visitkort; det stod ”Med. fil. kand.” under namnet.

Hon anf�rtrodde honom att hon hade ett �rende i en villa p� Djurg�rden.

Solen gl�dde skarpt p� det B�nzowska huset, en trotsig och lysande riddardikt i sten. Tomas kunde aldrig upph�ra att beundra dessa murytor fr�n i 30 g�r, som m�staren genom n�gra oregelbundna och knappast m�rkbara skiftningar i teglets f�rg lyckats giva en pr�gel av att ha trotsat �rhundradens regn och bl�st.

Tomas s�kte f� i g�ng ett bildat samtal, men fick endast korta och f�rl�gna svar. Under tiden irrade hennes morgonklara bruna �gon omkring fr�n hans ansikte till hans halsduk, fr�n halsduken till de ridande i all�n.

De hade kommit till sp�rv�gens slutpunkt nedanf�r Hasselbacken. Tomas f�ljde henne ett stycke fram�t sl�tten. Med ens stannade hon och sade p� en g�ng blygt och damaktigt:

— F�rl�t, men ni f�r inte f�lja mig l�ngre. Det g�r inte an att n�gon f�r se mig i s�llskap med en herre.

Tomas rodnade och sade ett kort farv�l. Han f�ljde henne med �gonen tills hon f�rsvunnit bakom en gr�n tr�dg�rdsgrind l�ngt borta. D�refter satte han sig p� en b�nk och r�kte en cigarrett.

F�rlustelselokalerna vid sl�tten l�go tysta och d�da i majmorgonens kritbleka ljus. Tomas satt och t�nkte p� hur han skulle vara kl�dd p� aftonen; han hade efter b�sta f�rst�nd skrivit ”Om n�demedlen” �t Greta och mycket riktigt ocks� blivit ombedd att komma med p� M�rtas flickbjudning. Skulle han ha vitt skjortbr�st eller kul�rt halsduk?

En t�ckvagn stannade utanf�r ing�ngen till Hasselbacken; en dam och en herre stego ur. Tomas sm�log, d� han k�nde igen dem. Det var fru Grenholm 31 och doktor Rehn, en k�nd framst�ende l�kare. V�rsolen lyste blitt p� de tv� gamla �lskandes v�g.

Ett s�llskap variet�artister av skilda raser och nationaliteter kom f�rbi, muntert pladdrande p� tre eller fyra spr�k. Deras av smink och nattvak urlakade gycklaransikten, knivskarpa r�ster och bj�rta sluskelegans f�renade sig till ett falskt och lustigt missljud, som dr�jde n�gra sekunder i luften och tonade bort.

Sl�tten l�g �ter solvit och tyst.

Tomas reste sig och gick n�gra steg. Tr�dg�rdsgrinden �ppnades d�rborta, och n�gon kom ut.

Var det Ellen?

Ja, det var hon. Tomas fick hj�rtklappning och gick l�ngsamt emot henne.

Det glimmade till i hennes �gon, d� hon s�g att han var kvar, och hon rodnade svagt.

— F�rl�t, fr�ken, sade han med de �ppna bl� �gonen vilande i hennes, v�gar jag f�resl� er en promenad p� Skansen? Om ni har tid.

— Nej, sade hon undvikande, jag vet inte...

Med ens kom hon att t�nka p� bj�rnungarna, som hon avgudade.

— Ja, jag �r ledig till klockan tolv i dag, svarade hon.

Och de f�ljdes �t p� v�gen upp�t Skansen. Tr�den hade nyss f�tt sp�da l�v, som g�vo solljuset p� deras v�g en gr�naktig skiftning.

De talade om varandras f�rh�llanden. Hon hette Ellen Karlsson. Hennes far var d�d; han hade 32 haft en anst�llning vid slottet, och modern levde av en liten pension. Hon hade en bror, som var sjutton �r och gick i elementarskolan. Han skulle bli student n�sta v�r. Han hade mycket gott huvud och ville s� g�rna bli l�kare.

Tomas gick och undrade, om han kunde v�ga kyssa henne snart.

De hade kommit in p� en av de gr�nkantade stigar, som f�ra upp �t Bredablick.

Nej, �nnu var det f�r tidigt, men om en kvart hade han kanske redan kysst henne. Vad skulle han sedan g�ra? Kunde han f�resl� henne en sup� n�gon afton?

Bj�rnungarna lekte som hundvalpar i sin bur. Vaktaren kom just med frukost; han gav dem tv� stora br�dkakor var. P� armen hade han ett tr�g med k�ttmat, som han skulle b�ra till de vuxna bj�rnarna l�ngre bort. Den �ldre av ungarna k�nde lukten av k�ttet, och d� vaktaren avl�gsnade sig med tr�get, b�rjade han gr�ta med ett uttryck av s� s�nderslitande f�rtvivlan, att Ellen n�stan fick t�rar i �gonen. Det var n�got av vildskogens hemliga sorg i hans veklagan. Han s�g icke �t sina br�dkakor, s� l�nge han mellan tr�dens stammar kunde uppf�nga en skymt av vaktaren med k�ttet. Brodern, som var av en �nnu of�rd�rvad och mera f�rn�jsam natur, hade under tiden glufsat i sig sina kakor och �vergick d�refter omedelbart till den andres portion. Det kunde han lika g�rna ha l�tit bli; han fick genast en �rfil s� att han tumlade 33 om flera varv. Flat och snopen gick han bort och lade sig att sova i andra �ndan av buren, medan den �ldre i kv�vt raseri b�rjade mumsa p� kakorna. Mitt under m�ltiden erinrade han sig �nnu en g�ng sin sorg och uppgav ett tjut, som skakade hela hans ludna kropp, och som sm�ningom d�mpades till l�ga snyftningar.

Ellen och Tomas stirrade betagna p� djuren. D�refter m�ttes deras blickar. Ingen m�nniska syntes. Skogen l�g tyst och vid omkring dem, och vinden gnolade i grenarna �ver deras huvuden.

Var det nu det skulle ske?

Hon tycktes ha gissat hans tankar, ty de stora r�dbruna �gonen b�rjade spela med ett s� f�rskr�mt uttryck, som om hon s�g sig om efter hj�lp.

— L�t oss g�, viskade hon.

Tomas uppgav allt hopp f�r den dagen.

De kommo ned p� Bellmansrov�gen. Han plockade en bukett sippor vid v�gkanten och f�ste den vid hennes barm. Han var glad �ver att ha kommit p� den id�n, oaktat den icke �r s� ovanlig, ty han var yr i huvudet av skogsluften och visste icke vad han skulle s�ga eller g�ra.

Pl�tsligt fick han en ny id�, som var �nnu b�ttre �n den f�rsta.

— �r ni inte hungrig? fr�gade han. Det �r jag!

Hon var icke hungrig, men han lyckades likv�l �vertala henne att g� med in p� Bellmansro och dricka kaffe med bakelser.

De kommo �verens om att icke sitta ute, ty man kunde bli sedd, och de togo plats i ett litet gr�nt m�blerat sidorum, med en d�lig soffa, ett bord och ett par stolar. Det var en kvav luft d�rinne. Han hj�lpte henne av med hatt och kappa, sedan uppasserskan serverat dem och g�tt.

Kaffet var drucket. En geting surrade p� rutan.

Tomas iakttog, att hon �nnu hade en fin r�daktig strimma p� halsen efter kattens rispa. Men han kunde icke taga �gonen fr�n hennes armar. Dessa armar, nakna, vita...

— Hur mycket �r klockan? fr�gade Ellen.

Han h�rde henne icke. Han sm�g sig t�tt intill henne och viskade b�nfallande i hennes �ra:

— Era armar — jag vill se era armar...

Tomas trodde icke sina �gon. Hon satt n�gra sekunder som f�rstenad, men tog slutligen med s�mng�ngaraktigt lugn av kl�nningslivet och lade det p� en stol. D�refter bet�ckte hon ansiktet med sina h�nder, m�rkr�d av skam. Han drog henne till sig och kysste henne �verallt, p� halsen, br�stet, korsetten. Hon satt som f�rlamad. All motst�ndskraft hade domnat i hennes unga, vita lemmar, och de skygga r�da ekorr�gonen flackade f�rvildat hit och dit, i r�dsla, i skr�ck. Pl�tsligt f�rlorade hon all besinning och slog armarna om hans hals med ett litet skrik.

IV

Konsul Arvidson gav middag i sin villa vid Humleg�rden, trots den framskridna s�songen. Hans fru fyllde femtio �r. Fru Arvidson hade varit vacker som ung; nu p� �ldre �r hade hon f�tt en p�fallande likhet med Karl X Gustav.

Den rymliga, l�ngstr�ckta matsalen hade endast tv� f�nster p� en kortv�gg; man hade d�rf�r gjort dag till natt, slutit till persiennerna och t�nt alla ljusen i kronorna.

Konsuln hade nyss h�lsat sina g�ster v�lkomna. Hans n�ra sextio�riga ansikte hade �nnu det �tersken av ungdom, som tv� klara, st�ndigt s�kande och st�ndigt otillfredsst�llda �gon n�gon g�ng kunna sprida �ver en �ldrande v�rldsmans av v�llevnad n�got kolorerade hy.

�verste Vellingk satt vid v�rdinnans sida; konsuln hade f�rt fru Weber till bords.

Tomas Weber hade f�tt M�rta Brehm till sin h�gra granne. Han hade en violbukett p� frackuppslaget. Han hade varit tillsammans med Ellen varje afton sedan l�rdagen och var yr i huvudet av lycka, men ocks� en smula blek. F�r att f�rklara, 36 varf�r han icke kunde g� p� M�rtas bjudning, hade han just dukat upp en historia om en examensfest, som en av kamraterna hade givit, och vid vilken han varit tvungen att n�rvara, emedan han eljest l�tt kunnat f� en ov�n.

M�rta hade nyss fr�gat honom, om han hade haft roligt p� sin kamratfest.

— Det var avskyv�rt tr�kigt, f�rklarade Tomas trov�rdigt. Jag l�ngtade d�rifr�n hela tiden...

M�rta knep ihop �gonen som hon brukade och sm�log oskyldigt malici�st, som om hon icke trodde honom mer �n j�mnt. M�rta Brehm var aderton �r. Hennes vidjeslanka gestalt var smal som en sexton�rings, men linjernas mjuka, sj�lvmedvetet avv�gda lek j�vade likv�l icke hennes �lder. Hon hade en kr�mvit kl�nning med l�nga, vida tyll�rmar, i vilka de sp�da jungfrulemmarnas b�jningar och str�ckningar skymtade dr�mlikt frestande. Kring halsen hade hon en helt liten urringning; i sk�rpet och i det blekbruna h�ret bar hon violer.

Bordeauxn serverades, och de st�tte leende sina glas tillsammans.

Mitt emot dem sutto Hall och Greta.

Greta hade sin porslinskl�nning, som hon kallade den; det var en ljus, blommig sommarkl�nning i ett bl�tt och vitt m�nster, som erinrade om gammalt porslin. Hon hade i b�rjan en anstr�ngt st�dad min och kastade d� och d� en skygg blick p� en 37 stor, blekgr�n orkid�, som Hall hade i knapph�let, och vars underliga former n�stan skr�mde henne. Den tycktes henne likna ett levande djur mera �n en blomma, n�got s�llsynt och ljusskyggt vattendjur, som nyss blivit uppfiskat ur havets gr�naste djup. Vad Johannes Hall betr�ffar, fann hon honom mera ful �n vacker, men hon uppt�ckte sm�ningom, att han hade ett gott och vinnande l�je. De kommo snart p� god fot med varandra, och det dr�jde icke l�nge f�rr�n Greta b�rjade uppf�ra sig som om hon varit hemma hos sig.

Gabriel Mortimer hade av en egendomlig �dets ironi blivit sammanf�rd med fru Wenschen, med vilken han, vad ingen visste, av gammalt hade f�rtroliga relationer. Deras f�rbindelse hade likv�l varken varit l�ngvarig eller seri�s. Fru Wenschen var kl�dd i gyllengr�tt siden och djupt dekolleterad. Mortimer kikade hastigt ned i hennes barm med en likgiltig blick av samma art som den, med vilken en turist betraktar ett landskap, som han sett n�gon g�ng f�r l�ngesedan, och i vilket han upplevat en eller annan betydelsel�s episod. Han var vid ett gr�tt lynne. Vad skulle han tala om, som kunde intressera henne? Pl�tsligt erinrade han sig historien om Gabels byxor, som han h�rt av Tomas Weber, och redan efter det f�rsta glaset bordeaux hade han ber�ttat den f�r henne. Det var s� mycket l�mpligare som Grothusen just satt i n�rheten, snett �ver, och sj�lv kunde tj�nstg�ra som �sk�dningsmaterial. Den livliga frun blev genom denna historia 38 f�rsatt i en s� munter st�mning, att Mortimer n�stan blev orolig.

— �r det verkligen sant? fr�gade hon, medan de troskyldiga bl� �gonen med ett sm�ktande uttryck s�kte �ver till Grothusen.

Baron Grothusen hade ingen blomma i knapph�let, ty det var f�rsta g�ngen han var g�st i konsul Arvidsons hus. Han konverserade med fr�ken Mary, konsulns dotter, ang�ende vissa reformer i milit�rv�sendet. Han s�kte s�rskilt intressera henne f�r inf�randet av m�rka knappar av uniformens f�rg; de blanka knapparna av metall vore f�r�ldrade.

— I en tid som v�r sprida de ingen glans �ver v�rt st�nd, snarare l�je, och i krig �ro de helt enkelt farliga. Det skulle dessutom g�ra ett gott intryck p� riksdagen...

Fr�ken Arvidson betraktade honom intresserad med sina allvarliga, m�rka �gon, som tycktes speja efter det �kta i allt. Det var n�got visst manligt �ver baron Grothusen; n�got manligt och vederh�ftigt. Och hon s�g av den aktningsfulla f�rbindlighet, varmed �verste Vellingk drack med honom, att han var h�gt v�rderad av sina f�rm�n.

Professor Weber hade fru Brehm. Det skulle varit om�jligt att av detta lilla sk�ra, barnsliga rokokohuvud med det redan vitnande h�ret sluta sig till en pr�vad och erfaren kvinna, vars starka natur sund och oskadad g�tt igenom sv�ra kriser. Hon hade v�xt upp under brydsamma omst�ndigheter, 39 och hennes �ktenskap hade icke varit lyckligt. Hon var sedan �tta �r tillbaka skild fr�n sin man, en bankrutterad k�pman, som efter en del inkorrekta transaktioner flyttat �ver till Amerika. Hon mottog nu ett �rligt underh�ll f�r sig och sina barn av sin sv�rfar, som var mycket f�rm�gen och som dessutom avgudade henne; d�rtill f�rtj�nade hon sj�lv icke s� obetydligt p� �vers�ttningar. Omgiven av sina tre barn och en sl�kting, fr�ken Berger, framlevde hon nu den lyckligaste tiden av sitt liv i en liten v�ning vid D�belnsgatan. Utom sv�rfadern, som var �nkling, voro Webers och Arvidsons hennes n�rmaste och n�ra nog hennes enda umg�nge; hon var en gammal ungdomsv�ninna till fru Weber.

Professorn fyllde p� hennes glas d� och d�, men konverserade icke s�rdeles livligt; han satt och t�nkte �ver ett litet tal, som han hade f�r avsikt att h�lla. Gabriel Mortimer, hennes granne till h�ger, underh�ll henne i st�llet flitigt om litteratur, ett �mne som i h�g grad intresserade henne.

Fru Mortimer s�kte f�rg�ves f� i g�ng ett l�rorikt samtal med pastor Cald�n, en medel�lders man med kal hj�ssa och skarpa �gon, och vars m�rka pr�strock br�t h�rt av mot de �vrigas vita skjortbr�st och ljusa toaletter. Han besvarade h�vligt men undvikande alla de sp�rsm�l ang�ende m�nsklighetens lifsfr�gor, som den talf�ra fru Mortimer i muntert virrvarr l�t hagla om hans �ron. Han ville icke g�rna draga in det som f�r honom var det h�gsta av allt i en flyktig bordskonversation, och 40 om likgiltiga ting kunde han absolut icke tala. Han inskr�nkte sig d�rf�r till kortfattade och n�got torra svar, bakom vilka fru Mortimer icke visste om hon skulle se en snillrik mans djupsinne eller den tillbakadragne l�rdes brist p� s�llskapsvana. Den h�vliga ironi, som de i sj�lva verket dolde, undgick henne lyckligtvis helt och h�llet. Pastor Cald�n var icke ett geni, men han hade det gemensamt med geniet, att varje annan tankesf�r �n hans egen f�r honom var tom skugga och overkligt gyckel, ty han hade levt sig till den och in i den. Av tvivel hade han aldrig k�nt n�got annat �n den samvets�mme mannens tvivel p� sig sj�lv, sin kraft och sin v�rdighet att f�ra fram en stor sak. Hans brinnande nit�lskan, f�r vilken alla sidoh�nsyn skingrades som dimman f�r solen, var just p� v�g att draga honom fram fr�n hans anspr�ksl�sa l�rareverksamhet vid en skola och g�ra honom till en andlig makt, en faktor att r�kna med och en fruktansv�rd motst�ndare till den moderniserande riktningen inom huvudstadens religi�sa v�rld och dess fr�mste m�lsman, en h�gre frisinnad och mycket popul�r pr�stman, som likt en ny Absalom blivit h�ngande vid h�ret mellan barnatrons himmel och bondf�rst�ndets jord. Bakom den stenh�rda egenr�ttf�rdighet, med vilken pastor Cald�n f�rf�ktade den sak han gjort till sin, l�g det djupare sj�lsstrider �n dem v�rlden k�nde. Hans st�derska hade mer �n en g�ng stannat undrande, n�stan r�dd, d� hon genom den st�ngda d�rren till hans studerkammare h�rt 41 honom bedja — l�gt, men med en intensitet, s� att det knakade i tr�huset.

— Vad ni har blivit f�r�ndrad, sedan ni blev gift! viskade fru Wenschen med en l�ng, melankoliskt eftersinnande blick bakom solfj�dern till Gabriel Mortimer.

Mortimer hade varit gift i n�rmare tio �r, men i fru Wenschens �gon var han alltj�mt nygift.

— Ja ja, svarade Mortimer. Isynnerhet ur er synpunkt...

Hon gav honom en milt tillr�ttavisande spark p� smalbenet med sin lilla knubbiga, handskskinnskodda fot. Hennes ansikte hade f�tt ett stramt, korrekt, n�stan f�rn�rmat uttryck.

— Aj, sade Mortimer.

Fru Wenschen satt med rynkad panna.

— Jag tycker inte om att ha herr Hammer till visavi, �tertog hon med solfj�dern f�r munnen. Han ser ut som v�rt onda samvete.

Mortimer h�rde henne icke. Han hade fallit i tankar, med blicken ut i luften, som det emellan�t h�nde honom. Han hade ansiktsuttrycket hos en man, som anstr�ngt lyssnar till en anekdot, �t vilken alla skratta, och i vilken han uppfattat allt, utom sj�lva po�ngen.

Hammer hade en viss m�da med att underh�lla sin dam, fr�ken Dorff, en ung s�ngerska. Han var fullkomligt omusikalisk och kunde allts� icke tala om musik. Karl Hammer var anst�lld p� konsul Arvidsons kontor; dessutom var han sl�kt med 42 honom p� l�ngt h�ll. Han var en mycket blek man p� ett par och trettio �r, med ljust, n�stan vitaktigt h�r och st�lbl� �gon. Det var numera endast f� som erinrade sig, att han f�r en del �r tillbaka hade givit ut ett h�fte noveller av den art, att de kastade honom huvudstupa ut ur det borgerliga samh�llets aktning. Han var d� n�gra och tjugu �r och stod n�ra sin licentiat, men avbr�t tv�rt sina studier av brist p� medel och av missmod �ver st�ngda framtidsutsikter. Lika litet var det n�gon som visste, att han �nnu alltj�mt skrev, s� ofta kontorsarbetet l�mnade honom n�gon tid �vrig. Hans ande hade h�rdats i ensamheten. Hans hemliga dr�m var en tillvaro bland n�gra f� n�rst�ende, p� vilka han kunde sl�sa sin �mhet f�r att sedan med s� mycket l�ttare hj�rta kunna spruta den �vriga v�rlden i ansiktet sitt bleka och bitande f�rakt.

Fr�ken Dorff hj�lpte honom med hela den �lskv�rdhet, som alltid stod henne till buds, att h�lla samtalet g�ende. Den vackra s�ngerskan var i sj�lva verket ursinnig �ver att ha blivit placerad med en person, av vilken hon icke kunde ha den ringaste nytta.

Grothusen, hennes h�gra granne, kunde endast d� och d� �gna henne n�gra �gonblick. Den milit�riska plikttrohet, med vilken han i b�rjan konverserade fr�ken Arvidson, tycktes mer och mer �verg� till ett verkligt, levande intresse.

Mortimer hade �nnu icke vaknat ur sin distraktion. Han kunde icke taga �gonen fr�n Tomas och 43 M�rta. Kanh�nda erinrade han sig n�got av sin egen ungdoms d�raktiga och till h�lften gl�mda hetsjakt efter en om�jlig lycka. D� han betraktade dessa b�da unga, som r�da av vinet b�jde huvudena samman och logo och klingade med glasen och �to upp varandra med �gonen, bit f�r bit, fick hans ansikte ett n�stan f�rtvivlat uttryck. Han liknade en man, som grubblar �ver n�got av obest�mbart v�rde, som han gl�mt kvar n�gonst�des, eller tappat bort, eller blivit bestulen p�...

— Satan, mumlade han inne i munnen med sammanbitna t�nder.

Dessutom k�nde han, att han b�rjade f� snuva.

Fru Wenschen hade kommit i stark andlig kontakt med Johannes Hall, som hon just uppt�ckt vid sin h�gra sida.

Greta satt �vergiven och litet surmulen och gned p� en vinfl�ck, som hon hade f�tt p� kl�nningen. Hon kastade en hastig blick omkring sig och tog d�refter k�ckt en nypa salt med fingrarna och str�dde p� fl�cken.

Konsul Arvidson och fru Weber talade om unga m�ns framtidsutsikter. Konsulns �gon hade ett s� blitt och minnesgott uttryck, d� de vilade p� fru Webers redan gr�nande huvud, ty de hade en g�ng f�r mycket l�ngesedan haft en historia, som icke var n�gon historia. Endast n�gra kyssar bakom en tr�dg�rdsmur h�gt uppe p� norr, en l�rdagsafton i juni, medan arbetsfolkets f�tter klapprade mot gatl�ggningen utanf�r. I fru Webers r�st och 44 blick fanns det ingenting ovanligt, d� hon talade med konsuln om tr�ngseln p� l�karbanan. Tjugu �rs �ktenskap med en man, som hon varmt h�ll av, hade upptagit henne s� helt, att hon icke l�ngre erinrade sig sin ungdomsb�jelse. G�ng efter annan gledo hennes blickar �ver till Tomas och M�rta. Hon hade sett sin sons tycke f�r den unga flickan och hoppades att det skulle kunna skydda honom mot m�nga av de f�rvillelser, som nu f�r tiden fresta unga m�n.

Tomas och M�rta sade icke ett f�rnuftigt ord. De voro heta av vinet och pratade om allt som f�ll dem in, och det var mycket. Han satt just och ber�ttade henne en alldeles om�jlig skolpojkshistoria, som han dessutom f�rb�ttrade betydligt, och under tiden smekte hans �gon hennes sk�ra, likt en blomst�ngel fram�tb�jda gestalt, barmens l�ngsamma dyningar och tygets fall �ver den lilla lustiga flickmagen. D� historien var slut, blev han sittande tyst. Han hade kommit att t�nka p� den gr�na kammaren p� Bellmansro... tystnaden i rummet... getingen som surrade p� rutan... Pl�tsligt erinrade han sig, att han den g�ngen icke hade kysst Ellen p� munnen, och det str�k f�rbi honom en k�nsla av oro liknande den en ung pr�st n�gon g�ng erfar, d� han l�ngt efter gudstj�nstens slut �verfalles av r�dslan att m�jligen ha m�ssat efter ett felaktigt ritual. N�, han hade i st�llet senare gottgjort alla i den v�gen beg�ngna f�rsummelser... Och �ter var hans flyktiga tanke hos M�rta. Brydde 45 hon sig n�got om honom eller icke? Och hur skulle han f� veta det? Framg�ngen hade gjort honom f�retagsam, han ville ha snar visshet. Och medan han med hastigt p�taget allvar besvarade hennes sista g�ckande inkast, s�go sig hans blickar fast vid den tr�nsjukt ristade linjen mellan hennes blekr�da l�ppar.

Champagnen kom. Professor Weber b�jde sig fram och klingade mot glaset. Han ber�mde fru Arvidsons hedrande vandel och utbragte hennes sk�l. Det var mycket k�nsla i hans tal.

— Titta p� pappas nordstj�rna, viskade Greta till Hall. Se, s� den lyser! Det �r jag som har hand om den och h�ller den fin; jag har den bland mina halsband och broscher. F�rst ville pappa ha den sj�lv i sin skrivbordsl�da, men det fick han inte.

Halls oroliga bruna �gon stannade hellre p� Greta �n p� professorns nordstj�rna.

Egentligen s�g han ingenting. Han satt och t�nkte p� en halvvuxen, femton�rs flicka, som hade sprungit gr�tande �ver ett torg n�gon g�ng i skymningen. Hon hade haft ett orangegult band i sin smala, brunr�da fl�ta.

Varf�r gr�t hon?

Sk�len t�mdes under animerad tillslutning. St�mningen n�dde sin h�jdpunkt... Klang av glas och skratt och surr...

Tomas blinkade mot Greta och h�jde sitt glas.

— N�demedlen! sade han.

Greta str�ckte sig fram och sk�lade med brodern 46 mitt �ver bordet. Hon fn�s av skratt. M�rta var invigd; hon h�ll n�sduken f�r munnen, ja, hon bet i den.

L�ngst nere vid ena bords�ndan sutto Jean Arvidson och grosshandlar Wenschen; de hade blivit utan damer. Jean satt blek och tyst. Han hade pl�tsligt kommit att t�nka p� d�den. L�karen hade visserligen upprepade g�nger f�rs�krat honom, att den sjukdom han bar p� sedan n�gra �r tillbaka icke medf�rde n�gon direkt fara f�r livet, och det oaktat kunde han icke visa tanken ifr�n sig. Han �t och drack n�stan ingenting. Maten kv�ljde honom, och han trodde sig k�nna, att vinet luktade jod. N�gra gr�na kvistar, som fr�n en av buketterna fallit ned p� bordduken, kom honom att t�nka p� granris och sn�. G�sterna tycktes honom likna nickande kinesiska dockor, vilkas tomma l�je stelnat till ett d�dskallelikt grin. Han k�nde ett v�ldsamt behov av att resa sig, slunga stolen i ett h�rn och g� sin v�g, likgiltigt vart, endast f�rsvinna genom en d�rr.

Wenschen drack med honom oupph�rligt. Han var vid ett utm�rkt lynne, spillde vin p� sin l�ga tenorskjorta med f�llkrage och sade den ena kvickheten efter den andra. Han var f�rtjust �t att f� sitta alldeles i fred d�r l�ngst nere vid bords�ndan och njuta av skaparens under utan att st�ras av n�gra konversationsplikter.

— H�r sitter jag p� �ndan, hi! sade han och st�tte sitt glas mot Jeans.

Han var svag f�r vitsar.

Jean skrattade h�vligt, men d� han trodde sig se av Wenschens ansiktsuttryck att han �mnade upprepa sin kvickhet s� h�gt, att ett par av damerna kunde h�ra den, kastade han sig med hetsig energi in p� ett samtals�mne, som han av gammalt visste intresserade Petter Wenschen, n�mligen Bianca.

Man hade kommit till desserten.

— Sk�l f�r v�ra gamla minnen, sade fru Wenschen till Gabriel Mortimer och h�jde icke utan r�relse sitt sherryglas.

— Skall ni aldrig b�ttra er, Helga? fr�gade Mortimer bekymrad, medan han l�t kanten av sitt glas sakta, n�stan kittlande ber�ra hennes.

— Jag vet inte, svarade hon fatalistiskt. Och hennes �gon vilade under tiden med ett dr�mmande uttryck p� baron Grothusen, som just i en tillf�llig gl�mska av konvenansens lagar satt och stoppade tre eller fyra druvor i munnen p� en g�ng.

— Jag �r f�r resten inte s� f�rd�rvad som ni tror, tillade hon milt, n�stan sv�rmodigt. Det h�nder en och annan g�ng, att jag f�r ett litet anfall av bond�nger och syr i en knapp i Petters byxor.

Hon betraktade �nyo l�nge och sv�rmiskt baron Grothusen, s� l�nge, att deras blickar slutligen m�ttes och under n�gra sekunder f�rblevo vilande i varandra. Han intresserade henne. Han var ju icke vacker, men han gjorde likv�l ett mycket distingerat intryck. Manligt och distingerat...

Pl�tsligt fick fru Wenschen ett litet hostanfall, 48 s� att hon m�ste sticka solfj�dern i munnen f�r att h�lla sig ordentlig. Hon hade �ter kommit att t�nka p� Gabels byxor.

Och hon viskade till Mortimer, att det roligaste m�ste ha varit att se Gabel p� hemv�gen... med tv� �verrockar...

Damerna drucko kaffe i salongen, herrarna i r�krummet.

Balkongd�rrarna stodo �ppna. Humleg�rden bredde sig tyst och gr�n i majaftonens skymning.

Hall stod lutad �ver balkongr�cket och r�kte.

Han hade funnit Greta oemotst�ndlig och fru Wenschen pikant. Det oaktat hade han haft t�mligen tr�kigt. Det var hans sjukdom, detta att han aldrig kunde l�ta sig ryckas med.

Den var vacker, och den var beg�vad, och den �lskv�rd, och ingen av dem angick honom.

Han var en rotl�s man.

Det hade alltid varit s�, men han hade icke k�nt det som en pl�ga f�rr�n efter den dag, d� han fann sig st� som s�rjande och b�jd �ver liket av en fr�mmande kvinna, som testamenterat honom sin f�rm�genhet.

P� den tid, d� han om morgonen icke visste var han skulle sova p� natten, hade livet likv�l n�gon eggelse och n�gon sp�nning...

Och han gick �ter in.

Hans blickar s�kte Greta, men han fann henne upptagen av fru Brehm och fr�ken Arvidson.

En del av herrarna hade slagit sig ned kring spelborden. Fru Weber gick f�rbi. Den l�tta darrning p� handen, med vilken hennes man spelade ut sin sista trumf, undgick henne icke, och hon besl�t att agitera bland fruarna f�r tidigt uppbrott.

Mortimer och Karl Hammer resonerade i ett h�rn av r�krummet med pastor Cald�n om ritschlianismen. Det var ingen som f�rsvarade den, men pastor Cald�n anf�ll den ur flera olika synpunkter.

Konsul Arvidson kom f�rbi; han stannade n�gra �gonblick och lyssnade till samtalet utan att g�ra n�got inl�gg. Han hade icke t�nkt mycket, ty han hade f�rt ett liv utan pauser, i ett rus av arbete och s�llskapsplikter.

Fru Wenschen, som g�rna r�kte cigarretter, hade dragit sig in i en f�nstersmyg med Grothusen.

Tomas gick igenom rummet.

— Var �r Hall? fr�gade han.

Hall hade g�tt.

Efter en liten stund lekte Tomas h�k och duva med M�rta och Greta genom alla rummen, k�ket ocks�.

Fr�ken Dorff sj�ng ett par franska visor och en s�ng av Sj�gren. Herr Wenschen tr�ngde henne s� n�ra in p� livet han kunde, och n�r hon slutat, kretsade han kring henne som m�nen kring jorden. M�let f�r hans str�van var att f� sjunga en duett med fr�ken Dorff. Det egendomliga med herr Wenschen var, att han verkligen hade en mycket vacker tenor.

Greta hade spanat upp ett avsides soffh�rn. Hon hade i en hast blivit s� tung i huvudet, ja rent av s�mnig.

I en m�rk vr� ute i tamburen stodo Tomas och M�rta och kysstes. Han h�ll henne h�rt pressad mot grosshandlar Wenschens ulster och kysste henne var han kunde komma �t. Hon var stilla som ett lamm. De dumma barnen hade druckit s� mycket champagne, att de icke kunde hitta p� n�got annat att s�ga varandra.

Herrarna vid spelbordet h�llo paus; man hade kommit att ber�tta anekdoter om Karl XV. �verste Vellingk f�rde ordet. V�rmen blev mer och mer tryckande; �versten k�nde p� sig efter n�got som han kunde kn�ppa upp eller taga av sig, men han fann ingenting annat �n sitt kommend�rsband med sv�rdsordens kors, som han slet av halsen och stoppade i byxfickan. Och de gamla herrarna sutto l�nge kvar med ansiktena illuminerade lika mycket av vinet och av minnena fr�n den h�nfarna tid, d� en glad och l�ttf�rdig monark trummade nationens �ron fulla med legenden om sitt tygell�sa liv.

V

D�belnsgatan �r den tysta och m�rkt beskuggade gata, som i sakta sluttning f�ljer v�stra sidan av Johannes’ kyrkog�rd. De gamla husens sl�ta, gr� fasader resa sig o�tkomliga f�r det sommargr�na ljus, som genom kyrkog�rdens lindar och kastanjer silar ned �ver gatan. P� sj�lva den gamla minnesrika kyrkog�rden leka sv�rmar av fattiga, bleka barn bland gravarna, kl�ttra p� balustraderna och kr�la upp och ner i solljuset �ver kyrkoterrassens breda trappor.

Tomas kom g�ende �ver kyrkog�rden.

Det var vid sextiden p� eftermiddagen. Kyrkans brokiga tegelspira flammade som en eldsl�ga i solen.

Han hade icke tr�ffat M�rta sedan Arvidsons middag, och det hade g�tt n�ra en vecka sedan dess. Han hade dagligen promenerat p� de gator, d�r han oftast brukat se henne vid middagstiden. Alla de vackra ansikten, k�nda och ok�nda, som f�rr brukat f�ngsla hans uppm�rksamhet, hade som vanligt dragit honom f�rbi i gatans vimmel; men henne hade han icke sett. Var gingo hennes v�gar? H�ll hon sig inne, var hon sjuk? Han m�ste tr�ffa henne. S� erinrade han sig d� slutligen, otydligt 52 som om han hade dr�mt det, att han n�gon g�ng under middagen hade lovat att l�na henne en bok, som de kommit att tala om. Han letade genast fram den och gick till D�belnsgatan.

Brehms bodde tre trappor upp. I den skumma tamburen tryckte han som hastigast h�radsh�vding Ratsmans hand. Ratsman hade varit d�r p� visit och var just stadd p� �terv�g. Han hade ett kort, ljust sk�gg och bar pincen�. Han s�g f�r �vrigt mycket bra ut; hans v�xt var likv�l n�got spolformig.

M�rta var icke hemma, icke heller fru Brehm. Tomas satt en stund i det lilla gammaldags f�rmaket, vars f�rn�msta m�bel var ett mycket vackert gammalt spegelbord i empire, med vit marmorskiva, och pratade med fr�ken Berger, som han sedan sin barndom kallade tant Marie. Hon tog emot boken, betraktade den med en hastigt pr�vande blick och lovade att l�mna fram den. Det var ”Anor och ungdom” av Jac. Ahrenberg. Tant Marie var en gammal dam p� n�rmare sjuttio �r med en �nnu n�stan flickaktigt ungdomlig figur och ett par blida, ljusa �gon. Hon hade varit ett ov�rderligt st�d f�r fru Brehm under de sv�ra tiderna och bar �nnu alltj�mt den drygaste delen av familjens martabekymmer.

Tomas var nedst�md �ver sin otur. Vilka knep skulle han h�rn�st hitta p� f�r att f� tr�ffa M�rta?

Han reste sig och bad om sin h�lsning.

I trappan stannade han n�gra �gonblick och s�g 53 ut genom f�nstret. Dammkornen virvlade om i den smala orangegula strimma, som eftermiddagssolen kastade snett in fr�n v�ster. F�nstrets sm� r�da och gr�na prydnadsrutor m�lade bj�rta reflexer, erinrande om f�rgspelet i n�gon barnslig laterna magica, p� trappuppg�ngens gammalmodigt marmorerade v�ggar. Huset var tyst, g�rden l�g tyst. Utanf�r bredde sig den ena g�rdsinteri�ren bredvid den andra i dov eftermiddagsstillhet. En j�tteh�g gavelmur utan f�nster badade sin tomma, blinda yta i solens skarpast svavelgula ljus.

Tomas stod med uppsp�rrade �gon och stirrade p� denna blinda mur. En tung bekl�mning hade f�tt makt med honom. Hur kom det sig, att han stod h�r i en trappuppg�ng i ett fr�mmande hus och stirrade p� en tom mur och icke kunde slita sig l�s...

Det h�rdes steg nere i trappan. En ung flickas steg.

Det var M�rta. Hon hade g�tt fort och var andf�dd och varm. Hon hade en sl�t m�rkbl� v�rdr�kt och n�got r�tt siden i halsgropen. Hon rodnade, d� hon s�g Tomas, och d�refter rodnade hon �nnu mera av f�rtrytelse �ver att hon hade rodnat.

De h�lsade en smula f�rl�get. Tomas ber�ttade, att han hade varit uppe med ”Anor och ungdom”. D�refter stodo de tysta ett par sekunder och kunde icke finna n�got att s�ga varandra. Han visste icke om han skulle kalla henne du eller ni. Slutligen tog han mod till sig och sade l�gt:

— Jag har inte sett dig p� s� l�nge, M�rta.

— Du f�r inte s�ga du — ni f�r inte s�ga du �t mig, inf�ll hon ivrigt. Ni skulle kunna gl�mma bort er och s�ga det s� att n�gon h�rde det, tillade hon mildrande. D�refter rodnade hon p� nytt. Hon hade visst sagt n�got dumt.

Men Tomas blev f�rbittrad.

— Det �r sant, fr�ken Brehm, kastade han fram med h�rd panna, jag har gl�mt att tacka er f�r sist. Jag m�ste isynnerhet tacka er f�r er �lskv�rdhet hos Arvidsons.

M�rta var gr�tf�rdig.

— Ja, men det gillas inte. Jag var s� yr i huvudet. Tomas kunde icke l�ta bli att le. D� M�rta s�g hans l�je, log ocks� hon med en t�r i �gat.

— Ser ni, kandidat Weber, sade hon slutligen med en f�rtvivlad anstr�ngning att se allvarlig och f�rst�ndig ut, vi � ju s� unga �nnu, och ingen av oss har n�gonting.

Tomas kunde icke svara n�got. Han stod tyst och stirrade p� de m�lade rutornas r�da och gr�na reflexer mot v�ggen och p� dammet, som virvlade r�tt och gr�nt i solstrimman. Sekunderna runno och blevo minuter.

Slutligen blevo deras �gon vilande i varandra.

— �r ni ond p� mig nu? fr�gade M�rta l�gt.

Tomas teg.

— �r du mycket ond p� mig nu, Tomas? viskade M�rta.

Han fattade hennes hand och smekte den f�rvirrat. M�rta s�g sig hastigt omkring, och i ett oemotst�ndligt beg�r att f�rsona allt r�ckte hon honom sin �nnu lika varmt r�da kind att kyssa. D�refter skakade de hand som tv� skolkamrater, vilka ing�tt f�rsoning efter en tvist, och skildes som goda v�nner.

D� Tomas hunnit ned p� gatan, kom han att t�nka p� Ellen, som han hade lovat att m�ta vid halvniotiden p� den tysta och folktomma delen av Str�mgatan, utanf�r Bondeska palatset. Han m�ste visst bryta med henne... Ja, det var nu en sak f�r sig... Bryta med Ellen! Han t�nkte allvarligt �ver detta �mne, medan han gick D�belnsgatan uppf�r, och han hade icke hunnit till h�rnet av Malmskillnadsgatan, f�rr�n hans utvecklade b�jelse f�r praktisk moral av detta f�rh�llande gjort en nyttig, ja n�dv�ndig s�kerhetsventil, som i umg�nget med M�rta skulle skydda honom mot varje frestelse att, vore det ocks� blott i fantasien, g�ra n�gra utflykter p� f�rbjuden mark. F�r �vrigt var det ju ingen som visste n�got, och ingen skulle f� veta n�got heller.

Tomas gick ned utf�r tunneltrapporna f�r att komma n�rmaste v�gen fram till Drottninggatan. Han �mnade g� till Gabriel Mortimer f�r att l�na femtio kronor. F�rr eller senare skulle han naturligtvis v�nda sig till fadern med en beg�ran om medel att likvidera sina handskulder — kanske skulle han ocks� kunna hitta p� n�got annat sk�l, varf�r 56 han beh�vde pengar — men det f�ref�ll honom, som om tillf�llet f�r n�rvarande vore ol�mpligt. Han var visserligen icke n�got n�rmare invigd i faderns aff�rer, men han hade likv�l p� �tskilliga sm�saker trott sig m�rka, att det f�r tillf�llet var ebb i dem.

Tomas hade p� sista tiden uppt�ckt begreppet pengar.

Mortimer bodde nere i Klaratrakten. Tomas fann honom vid hans stora gamla skrivbord av mahogny sysselsatt med att rita gubbar och f�rgl�gga �t sin lilla sju�riga gosse. Barnet h�ngde p� armb�garna �ver bordet och s�g p� med stora, nyfikna �gon. Mortimer s�kte f�rena det nyttiga med det angen�ma genom att g�ra sina ritningar s� l�rorika som m�jligt. Han hade nyss ritat en krokodil och h�ll nu p� med en kines. Utom sitt geografiska och zoologiska intresse hade dessa djur till uppgift att klarg�ra de b�da olika s�tten f�r anv�ndandet av bokstaven K.

Det kom in visky och vatten, och Mortimer bj�d Tomas en mycket svart cigarr, som han t�nde med n�gon tvekan.

Fru Mortimer gick kvittrande genom rummet; p� armen hade hon en liten korg med strumpor, som skulle stoppas. Tomas framf�rde h�lsningar hemifr�n; det var av gammal vana, ty han hade icke sagt hemma, vart han skulle g�.

Man talade om sina sommarplaner. Tomas trodde, att hela familjen skulle stanna i staden �ver sommaren, 57 utom Greta, som skulle resa ner till n�gra sl�ktingar i Sk�ne. Kanh�nda skulle ocks� professorn g�ra n�gon kortare studieresa ned�t Tyskland.

Mortimers skulle som vanligt bo ute vid Dalar�.

Barnet granskade beundrande de f�rdiga ritningarna.

— Pappa skall skriva p� en vers ocks�, f�rklarade han, och d�r skall det st� vad det skall vara f�r f�rger.

Mortimer skrev dit en vers med stora, tydliga bokst�ver, och gossen l�ste upp den h�gt, med ett l�raktigt barns rena och klara uttal:

”En KROKODIL �r gr�n som gr�s;

g�r sen med f�rger fina

en liten sned�gd gul KINES

ifr�n det gula Kina.”

— Kina �r gult p� kartan, upplyste Mortimer. Det har det alltid varit; det var det i min barndom ocks�. — G� in i barnkammaren nu och s�tt dig och m�la, Willy, tillade han, v�nd �t gossen.

Willy gick.

En r�d solstrimma lekte i r�kskyarna i rummet och bland bronssakerna p� skrivbordet. Ute i salen satt Mortimers �ldsta flicka, en liten �tta�ring, och klinkade p� en etyd.

Tomas kom fram med sitt �rende.

— Femtio kronor, murrade Mortimer sm�skrattande, det �r inte sm�saker...

Han tog fram en femtiokronesedel, knycklade ihop den och stoppade den p� halsen p� Tomas under st�rkkragen.

— Du g�r den breda v�gen, tycks det, tillade han n�got allvarligare. G� p� med det, men akta dig f�r diket!

Han gick fram och tillbaka i rummet med cigarren i mungipan. D� han kom f�rbi soffan, d�r Tomas satt, str�k han honom l�tt �ver h�ret i f�rbig�ende, liksom i distraktion, utan att s�ga n�got. D�refter sj�nk han ned i gungstolen. Han hade pl�tsligt blivit tankfull och tyst. Hans ansikte hade f�tt samma uttryck, som det haft n�gra �gonblick under Arvidsons middag — ett uttryck av grubbel �ver n�got f�rlorat, n�got bortgl�mt, eller �ver n�got som man en g�ng hade lovat honom och som aldrig kom.

Klockan var halv �tta, d� Tomas gick fr�n Mortimer. Det dr�jde �nnu n�ra en timme, innan Ellen blev ledig.

Tomas drev omkring.

Solen var redan borta, och det b�rjade skymma.

Gustav Adolfs torg l�g folktomt och �dsligt. �ver slottet m�rknade den �stra horisonten till ett allt t�tare och djupare gr�violett. Det var en av dessa underligt tysta och f�rst�mda stockholmska v�rkv�llar, d� kaf�ernas alla orkestrar f�rstummats p� ett �gonblick, som p� en vink av n�gon dold taktpinne, och flan�rernas str�m med ens runnit ut och blivit borta i sidogator och portiker. Och mitt 59 i stadens centrum kan man en l�ng minut st� ensam och f�rv�nad och lyssna till ljudet av en vagn, som rullar n�gonst�des p� flera gators avst�nd, eller man kan undrande se ut �ver torget och l�ta �gonen f�lja de m�nniskoskuggor, vilka tyst och r�tlinigt glida fram genom skymningen som p� ett osynligt sn�re.

S� med ens skr�ller det till i en orkester, och lyktorna t�ndas, och vagnar komma rullande, och flan�rer med glimmande cigarrer b�rja tr�ngas p� trottoarerna, och man �r �ter i en levande stad...

Tomas hade kommit ut p� Blasieholmskajen.

Vita sk�rg�rdsb�tar gledo ut och in i hamnen med tindrande lanternor. Str�mmens dunkla vatten fr�ste h�r och d�r upp med ett askvitt skum.

Han satte sig p� en av sofforna i museets trapphus.

T�tt nedanf�r honom drog str�mmen av Skeppsholmspromenerande f�rbi, t�tnande och glesnande i hastig v�xling.

Tomas t�nkte p� Ellen. Hur skulle deras f�rh�llande sluta? Hennes besinningsl�sa h�ngivenhet kunde emellan�t n�stan oroa honom. Han hade helst velat, att hon i deras f�rbindelse icke hade sett n�got annat �n han, en v�rlig f�rlustelse f�r ett ungt och susande blod.

Det hade blivit en disig luft, ur vilken gasens l�gor lyste fram, omgivna av stora, r�daktiga nebulosor. Tomas fixerade oavbrutet den fil av ansikten, som drog f�rbi i skenet av den n�rmaste lyktan. 60 Han k�nde sig redan som en man med erfarenhet om v�rlden och kvinnorna, och han trodde sig sp�ra heta och otill�tna dr�mmar bakom de l�ngfransade �gonlocken i varje blekt flickansikte, som str�lade upp i gasens ljus.

N�stan varje minut s�g han p� klockan. Hon n�rmade sig redan halv nio. Tomas tyckte sig redan k�nna den frestande kvava luften i det lilla undang�mda hotellrum, till vilket han och Ellen s� gott som varje afton brukade smyga sig bort, och i vilket den breda, vita s�ngen n�stan upptog halva utrymmet.

Klockan hade slagit tio d� Tomas kom hem. Ellen v�gade icke vara hemifr�n l�ngre; hennes mor skulle ha kunnat misst�nka n�got.

Familjen satt �nnu vid lampan i salen, utom Greta, som hade g�tt och lagt sig. Det stod �nnu dukat �t Tomas; han drack en kopp te och �t ett par sm�rg�sar.

Innan Tomas gick in till sig, s�g han in till Greta f�r att s�ga godnatt �t henne. Det var redan m�rkt i hennes rum. Han hade icke v�l kommit innanf�r d�rren, f�rr�n Greta sprang emot honom i blotta linnet och gav honom en kraftig �rfil. D�refter hoppade hon upp i s�ngen, borrade huvudet i kuddarna och b�rjade storgr�ta. Hon hade f�tt D p� sin kria ”Om n�demedlen”.

VI

V�ren gick.

P� soliga dagar f�ljde regn, och efter regnet lyste det �ter upp. V�rdr�kterna blevo allt ljusare och mera sommaraktigt l�tta, och de vita narcisserna vissnade bort och gl�mdes f�r mandeldoftande klasar av h�gg och syren, och solen br�nde allt hetare p� tomma gator och p� �vergivna hus med tilldragna persienner. Och de sp�da l�ven p� parkernas tr�d v�xte och bredde ut sig till skumma, djupgr�na valv, i vilkas skugga tr�tta m�nniskor kunde vila ut och dr�mma och rista streck i sanden.

Mortimers flyttade ut till Dalar�. Brehms flyttade till sv�rfaderns lantst�lle p� Liding�n och Webers blevo i staden.

Tomas och M�rta s�go varandra icke ofta. En g�ng tr�ffades de av en h�ndelse, d� M�rta var inne i staden f�r att g�ra n�gra uppk�p; d� gingo de in p� ett litet avsides liggande konditori h�gt uppe p� Drottninggatan och �to bakelser. De lovade varandra likv�l att icke g�ra om det, ty slumpen fogade det s�, att de blevo sedda av en v�ninna till M�rta, som icke borde ha f�tt se dem.

Emellan�t skrevo de ocks� sm� biljetter med f�rv�nd handstil p� kuvertet. Det stod just ingenting i dem, annat �n att de �lskade varandra.

Junidagarna runno snabbt som brokiga p�rlor rinna av en silkestr�d, och det blev midsommarafton.

Tomas hade kommit sent upp. Kv�llen f�rut hade han varit tillsammans med Wannberg och n�gra andra kamrater, �tit sexa p� Stallm�starg�rden och sv�rmat omkring i Haga och Bellevue hela den ljusa sommarnatten. P� hemv�gen drog det upp till ov�der och b�rjade �sregna; d� f�ljde han med Wannberg upp p� hans rum, d�r de drucko sherry och spelade schack. Under tiden klarnade det �ter upp, och morgonsolen slog bl�ndande emot dem, d� de sl�ckte den osande lampan och rullade upp gardinen. Klockan blev sex, innan Tomas kom hem, och han fick icke sova mycket.

Fram emot tolvtiden steg han upp och �t frukost. N�r han blev f�rdig, stoppade han en l�robok i fickan och gick ner i Humleg�rden.

Vid vattenbutiken tr�ffade han en av kamraterna fr�n g�rdagen, Anton Recke. Det var en blek, svarth�rig ung man, t�mligen unders�tsigt byggd; han var fler�rig medikofilare och k�nd i hela kamratkretsen f�r sina brokiga fruntimmershistorier och sina trassliga aff�rer. Hans far var f�rm�gen, men hade tr�ttnat p� att betala sonens skulder.

De drucko ett par flaskor vichyvatten, medan de pratade om g�rdagens �ventyr. Recke p�stod sig ha hamnat n�gonst�des p� S�der, vid Glasbruksgatan eller n�got dylikt. Han bodde p� �stermalm.

Han k�nde sig en smula ledbruten.

D�refter beklagade han sig �ver att han icke hade n�gra pengar. Pengar, pengar... Detta ord hade f�r hans �ron en mystisk klang. Det f�ref�ll honom, som om han stod ansikte mot ansikte med n�got �vernaturligt, var g�ng han lyckades f�nga in n�gra sedlar i pl�nboken.

— Varifr�n komma de? fr�gade han. Det har jag aldrig lyckats f� n�gon f�rklaring p�.

Han satt l�nge tyst och undrande med blicken ut i den sommarbl� luften.

— Jag vet bara vart de g�; men varifr�n komma de?

Tomas trodde att han ville l�na pengar och erbj�d honom tio kronor, ty han var tillf�lligtvis vid kassa. Recke avb�jde v�nligt men best�mt.

— Nej tack, n�r jag vill l�na pengar s�ger jag alltid till genast. Jag l�mnade f�r resten min klocka �t ett stadsbud f�r en stund sedan och sade �t honom att komma hit med pengarna.

— Nej, det h�r g�r inte i l�ngden, �tertog han efter en stund melankoliskt. Man f�r lov att skaffa medel p� ett eller annat s�tt. Det finns en tegelhandlare vid Svartmangatan, som l�r vara hj�lpsam och medg�rlig...

Tomas s�kte f�rm� honom att avst� fr�n alla tankar p� den sortens aff�rer. Recke h�rde p�, distr�, upptagen av sina egna kalkyler.

Stadsbudet kom med pengarna och kvittot. Recke drack ur sitt glas och reste sig:

— Jag m�ste vara hos Wannberg f�re klockan ett, sade han. Jag blev skyldig honom 2:65 i g�r, och han p�stod, att han m�ste ha dem i dag f�re klockan ett...

Tomas satt �nnu en stund vid sitt vichyvatten och s�g p� barnen, som lekte i sanden. Han k�pte ocks� n�gra pepparkakor �t en liten hund, som kom fram och viftade p� svansen.

En gr� h�st k�rde fram med en isk�rra. H�sten hade stora bj�rkl�vsruskor i seldonen. Nu f�rst erinrade sig Tomas, att det var midsommarafton.

Och M�rta hade senast skrivit, att hon kanh�nda skulle komma in p� midsommaraftonen f�r att g�ra uppk�p. Hon skulle v�l k�pa n�gra midsommarg�vor �t syskonen... N�gra sm� trumpeter...

Tomas reste sig. Han visste icke vart han skulle g�, men han m�ste r�ra p� sig en smula. Han var r�dd att han kunde somna, om han satt kvar l�ngre.

Var skulle han kunna tr�ffa M�rta? Det hade han ingen aning om.

Han drev l�ngsamt omkring p� de skuggiga g�ngarna i parkens norra del.

P� en soffa under en fl�derbuske med gr�nvita blomkvastar satt ett mycket magert gammalt fruntimmer med h�nderna i kors och blinkade mot solen. 65 En flaska eau-de-cologne stack upp ur den gr�naktiga sammetsridikylen, som en g�ng varit svart.

Hon satt d�r och nickade och blinkade...

Tomas k�nde med ens en h�ftig lust att sitta just d�r detta gamla fruntimmer satt, under denna blommande fl�derbuske, sitta d�r och blinka mot solen och se ut �ver all den sammetsmjuka gr�nskan. Om hon �nd� ville resa sig och g�! Hon hade s�kert suttit d�r i flera timmar. Skulle det inte kunna intressera henne att se, hur det ser ut i den andra �ndan av Humleg�rden?

Tomas gick f�rbi henne; efter ett par minuter v�nde han och gick samma v�g tillbaka.

Soffan stod tom. Det gamla fruntimret gick p� darrande ben v�gen ned�t, st�dd p� sitt gr�naktiga paraply. Nu hade hon ocks� en liten hund med sig; det var samma lilla hund, som f�r en liten stund sedan hade kommit fram till Tomas i vattenbutiken och f�tt tre pepparkakor.

Tomas satte sig under den blommande fl�derbusken.

Det �r visst en lyckodag i dag, t�nkte han. Jag beh�ver ju bara �nska en sak, s� g�r det strax som jag vill.

Det var lugnt och tyst. En domnad efterton av gatornas och torgens buller tr�ngde fram, avl�gsen och fr�mmande som fr�n en annan v�rld. Vinden gnolade n�got f�r sig sj�lv i de stora, gamla tr�den, ett l�ngt str�kdrag, som sv�llde ut och tynade av och somnade bort. Tv� gula fj�rilar fladdrade fram 66 och �ter som levande flarn av ett silkespapper eller som gula rosors blad, vilka ett vindkast slitit l�sa fr�n deras stj�lk och drivit ut p� flykt, p� irrf�rder, i fladdrande oro... Och vinden l�ter dem aldrig finna n�gon varaktig stad och unnar dem icke att vila; han driver dem att n�rma sig varandra och fly varandra och att �ter n�rma sig...

S� l�ngt blicken kan n� under halvslutna �gonlock breda sig gr�sets mattor i s�vande och entonig sommargr�nska, och sommargr�na tr�d med s�llsamt avv�gda konturer st� or�rligt uppst�llda likt de halvregelm�ssigt skurna kulisserna i n�got teateridyllens eden. Almar, l�nnar, kastanjer... Och silvergr� popplar... Och helt n�ra, framme i prosceniet, avskild fr�n de andra tr�den, st�r en gr�n och stor och mycket gammal ask. Under dess krona dr�mmer skuggan m�rk och sammetsdunkelt gr�n. Och lyser icke d�r i gr�set n�got vitaktigt och mjukt, som kunde vara en kvinnas vita kropp? N�got sovande vitt, som vrider sig sakta i dr�mmen? Det kunde vara den f�rsta vita och mjuka kvinnan, Eva! Det kunde ocks� vara Ellen, eller M�rta... Om det vore M�rta!

Och �ter fladdrade de gula fj�rilarna f�r hans �gon, h�jde sig och s�nkte sig, nalkades och flydde. Och luften var bl� och tom, och vinden gnolade och somnade bort, och det blev tyst.

Tomas spratt till. Det var n�gon som kittlade honom p� l�pparna med ett str�. M�rta stod framf�r honom med r�d mun och leende �gon och kittlade 67 honom med ett gr�nt str�. D�refter tutade hon honom i �rat med en liten blecktrumpet.

— Det h�r �r din midsommarg�va, sade hon till sist, n�r hon slutat upp att tuta, och r�ckte honom trumpeten. Den var randig p� tv�ren i de gr�sligaste bl� och r�da f�rger.

Tomas och M�rta f�ljdes �t �ver Roslagstorg upp�t Johannes. De hade kommit �verens om att g� upp i v�ningen vid D�belnsgatan och fira midsommaraftonen med en flaska vin och n�gra bakelser, som de skulle k�pa under v�gen. De v�gade icke g� p� ett konditori; man kunde ju aldrig vara s�ker p� att icke bli sedd.

Tomas stannade framf�r ett leksaksst�nd p� Roslagstorg. Han skulle k�pa n�gon geng�va �t M�rta. Slutligen best�mde han sig f�r en liten gris av guttaperka. Det var en s�rskild sorts gris: han hade ett h�l i trynet, genom vilket man kunde l�ta honom suga upp vatten. Sedan h�ller man honom mitt f�r n�san p� n�gon, som man vill roa, och s�ger: se, en s�dan lustig gris! D� b�jer han sig fram f�r att se b�ttre, och d� kl�mmer man grisen p� magen. D� f�r den andre en liten vattenstr�le mitt i ansiktet, och det �r mycket roligt.

En s�dan gris k�pte Tomas �t M�rta.

Det sprungo i kapp uppf�r de sneda och br�ckliga tr�trappor, som fr�n Roslagstorg leda upp till Johannes kyrkog�rd. N�r de hunnit halvv�gs, m�ste 68 de stanna och draga andan. De vacklande, gr� tr�husen i backen badade i midsommarsolens mest stekvarma ljus. De fattigas bleka f�nsterv�xter slingrade i tr�nsjuka kr�kningar sina st�nglar och blad upp efter f�nsternas dammiga, regnb�gskiftande glas. Ingen m�nniska syntes, endast en svart katt med vita tassar, som satt p� en d�rrtr�skel och slickade sol och nj�t av middagshettan med hopknipta �gon.

Tomas tog hastigt M�rta om huvudet med b�gge h�nderna och kysste henne.

De k�pte bakelser i ett hembageri och en butelj madeira i en kryddbod vid Malmskillnadsgatan.

I v�ningen vid D�belnsgatan v�ntade dem en dov och skum dager bakom de nedrullade gula gardinerna.

— Vi m�ste skr�mma undan sp�kena ur rummen, sade M�rta.

Hon satte sig till pianot och spelade de larmande f�rsta takterna ur Carmen.

Tomas tutade i sin trumpet.

— Vad ska grannarna s�ga? fr�gade Tomas.

— Det finns inga grannar, svarade M�rta. Alla m�nniskor ha flyttat ut p� landet. Vi � ensamma i hela huset.

Hon slutade upp att spela, och ingen av dem sade n�got. Det blev en tystnad som i ett insomnat sagohus. Den gamla v�ggklockan hade stannat och betraktade 69 dem tigande och envist med sitt runda, kloka ansikte.

— Vad har du i paketen? fr�gade Tomas f�r att s�ga n�got och bryta tystnaden.

— Midsommarg�vor, svarade M�rta f�rstr�tt, med stora, allvarliga �gon, som om hon t�nkte p� n�got annat. Det d�r �r randiga f�rkl�den �t jungfrurna, och det �r en veckad remsa att ha kring halsen �t Elsa, och det h�r �r �t Johan... Det �r ”Nio sm� negrers underbara �ventyr”.

De gingo in i f�rmaket. M�rta tog bort det r�drandiga �verdraget fr�n den l�nga, gammalmodigt sv�ngda f�rmakssoffan, vars blekr�da tyg lyste matt genom skymningen.

— Det �r s� tr�kigt att sitta p� m�bler med �verdrag, sade M�rta.

Hon gick in i s�ngkammaren, som l�g �t den soliga g�rden, rullade upp gardinen och �ppnade ett f�nster. Genom den �ppna d�rren f�ll en ruta sol in i f�rmaket.

D�refter tog hon fram en bricka och ett par glas. De �to bakelser och drucko vin och satte sig i soffan f�r att l�sa i ”Nio sm� negrers underbara �ventyr”. Den var icke l�ng; de l�ste igenom hela boken tillsammans p� fem minuter och hade mycket roligt.

Sedan sutto de tysta och s�go p� varandra. De s�go p� varandra s� l�nge, att det slutade med en l�ng kyss.

Genom det �ppna s�ngkammarf�nstret h�rdes ett barns s�ng fr�n n�gon av de sm� v�ningarna �t 70 g�rdsidan. Det var en liten flickas g�lla r�st, och hon sj�ng p� n�gon sj�lvgjord barnmelodi.

Pappa �r inte hemma,

mamma har g�tt p� torget,

vad ska vi g�ra...

Och det blev �ter tyst.

Tomas slog i det sista av vinet, och de drucko ur. Vinresterna tindrade dunkelr�da p� bottnarna av de slipade glasen.

— T�nker du p� mig ibland, n�r du �r ensam? viskade M�rta. Jag t�nker ofta p� dig.

Han lekte f�rvirrat med hennes urkedja.

— Om kv�llarna, n�r vi ro ut p� sj�n, fortsatte hon. Och om n�tterna, n�r jag ligger vaken.

Hon hade en t�r i �gat. Hon lindade sakta b�gge armarna om hans hals och kysste honom p� h�ret.

G�ng p� g�ng kysste hon honom p� h�ret — p� tinningen — p� �gonlocken.

Tomas blundade och fr�s. Han visste icke var han befann sig. Dr�mde han, eller var han vaken — — Det skimrade f�r hans �gon och susade f�r hans �ron. Han g�mde huvudet vid hennes br�st, och hans armar kn�to sig krampaktigt h�rt om hennes midja.

Hon s�kte f�rg�ves resa sig och vrida sig l�s ur hans famntag.

— Nej, Tomas — vi m�ste g� — klockan �r visst mycket —

Tomas sl�ppte henne icke. Han var het av vinet och vild av hennes smekningar. Hon sl�t �gonen och sj�nk tillbaka med en frossbrytning, och han tog henne stormande, �vermodigt, n�stan med v�ld.

......

Pappa �r inte hemma,

mamma har g�tt p� torget —

......

Vinresterna gl�dde i glasen.

M�rta h�ll en kudde f�r ansiktet och snyftade sakta.

— G�! viskade hon b�nfallande. G�, g�!

Tomas s�kte tr�sta henne, lugna henne.

— F�rl�t, sade han g�ng p� g�ng och smekte hennes hand. Men hon stammade endast �ter och �ter detta ”g�, g�!” Det var som om hon hade gl�mt alla andra ord.

Tomas gick.

M�rta stod framf�r spegeln.

Var hon densamma som f�rut? Eller hade hon blivit en annan?

— — Och i kv�ll skulle hon dansa kring majst�ngen med de andra — med syskonen — —

Hon drev av och an i rummen.

Hur mycket kunde klockan vara? Fyra g�r b�ten.

M�rta hade kommit ut i jungfrukammaren. P� v�ggen fanns en liten hylla av kartonnage, p� vilken stod broderat med kornbl�tt silke: Livets Ord. 72 Hyllan var full av sm� r�da, bl�a, gula och gr�na papperslappar.

M�rta tog en r�d lapp. Hon rullade upp den och l�ste: Herren ser dina v�gar.

I g�rdsv�ningarna var det tyst. Den lilla flickan hade slutat att sjunga. M�rta gick in i s�ngkammaren, st�ngde f�nstret och rullade ner gardinen. D�refter gick hon in i f�rmaket f�r att l�gga �verdraget p� soffan.

Grisen och trumpeten l�go undansl�ngda i ett h�rn.

Pl�tsligt m�ste hon sm�le f�r sig sj�lv. Hon hade kommit att t�nka p� alla de tanter med nickande spetsm�ssor, som s� m�nga g�nger suttit uppradade i denna soffa...

I n�sta �gonblick kastade hon sig framstupa mot en kudde och f�ll i en v�ldsam gr�t, som skakade hela hennes sp�da kropp.

Tomas stannade mitt p� kyrkog�rden.

Vart skulle han g�?

— — Nej, detta var inte bra. Kunde han g�ra det ogjort...

Han blev st�ende framf�r en gravsten. Han l�ste ett namn och m�nga titlar, ett f�delse�r och ett d�ds�r.

D�runder hade man allts� gr�vt ner n�gon som hade levat, och som nu var d�d.

Besynnerligt...

Kyrkd�rren stod �ppen. Tomas stod l�nge och l�ste p� ett anslag, som tillk�nnagav att kyrkan under sommarm�naderna var �ppen varje dag fr�n tio till tre. Slutligen gick han in och satte sig i en b�nk.

Han f�rf�ljdes �nnu alltj�mt av tanken p� denna enkla och alldagliga inskription, som han nyss hade l�st p� gravstenen. F�dd d� och d�. D�d d� och d�.

Var det verkligen sant?

S� erinrade han sig, att en d�dskalle alltid skrattar. Vad skrattar han �t? Med vad r�tt ligger han d�r i lugn och ro och h�nskrattar �t den sl�kt, som nu leker i solen?

— — Han hade kommit att t�nka p� Ellen. Hennes bild stod f�r honom som en urblekt fotografi med suddiga konturer — som en han hade k�nt n�gon g�ng — ett annat �r —

Han hade blivit s�mnig. Valven voro s� h�ga och m�rka, och orgeln spelade s� sakta... Det l�t som susande tr�d i en skog. Kanh�nda spelade den icke alls...

Han visste icke sj�lv hur l�nge han hade suttit, d� han spratt till vid att n�gon r�rde honom.

En man stod bredvid honom och ruskade honom i armen.

— Kyrkan skall st�ngas, sade han.

VII

Gatstenarna br�nde under fotsulorna, och husens v�ggar gl�dde vita som aska. Staden l�g i sommardvala, domnad av hettan under en egyptisk himmel.

M�nniskorna f�rbannade solen och sm�go sig fram�t i skuggan, varhelst en m�rk strimma stod att f�, t�tt under murarna och djupt inne i all�ernas skymning.

I Webers v�ning var det tyst. Professorn hade rest till Tyskland, Greta var i Sk�ne. Fru Weber satt i ett soffh�rn i s�ngkammaren och l�ste Thomas a Kempis och gr�t. Det kunde emellan�t h�nda henne, att hon med en g�ng k�nde sig s� ensam och �vergiven mitt i sin familj, att hon icke visste n�gon annan r�d �n att gr�ta. Hennes barn v�xte ifr�n henne. Vad visste hon om deras v�gar? Det f�ll �ver henne en frossbrytning av �ngest, var g�ng hon t�nkte p� allt det onda, som n�sta morgon eller n�sta ny�r kan h�lla i beredskap �t oss, utan att vi veta det och utan att vi kunna g�ra n�got. Fr�et �r kanh�nda redan s�tt, kanske i g�r eller i f�rrg�r, kanske ocks� n�gon hemlig olycksdag f�r 75 m�nga �r sedan, det gror i tysthet, och en dag skjuter det upp med giftiga blommor och gr�nsvarta b�r... Men Tomas l�g p� soffan i sitt rum. Han hade rullat ner gardinen, oaktat det var mitt p� f�rmiddagen och hans rum l�g �t skuggsidan, ty den motsatta v�ggen stack och pinade hans �gon med sitt vita eldhav. Den bok han nyss tagit ner fr�n hyllan hade fallit p� golvet. Han kunde icke l�sa.

M�rta...

Vad trodde hon, vad t�nkte hon om honom? G�ng p� g�ng hade han satt sig ned f�r att skriva n�got till henne, och han hade grubblat och t�nkt och icke funnit n�gra ord. Och d� han �ntligen f�tt ett brev f�rdigt, fyllt av �nger och bittra sj�lvanklagelser, l�ste han igenom det, en g�ng, tv� g�nger, lade det i ett kuvert och br�t upp det och l�ste det p� nytt och br�nde det vid ett ljus.

Hur g�r hennes dag?

L�ser hon, syr hon som f�rut, leker hon med sina syskon? Och vad talar hon om med de sina?

Gatans larm tr�ngde in genom det �ppna f�nstret. Det var ett skrammel, som om helvetets alla bryggark�rror f�tt befallning om att dagen i �nda k�ra fram och �ter just p� deras bakgata.

Tomas gick upp och st�ngde f�nstret; d�refter kastade han sig �ter p� soffan.

Kanh�nda g�r hon ensam i skogen dagarna igenom. Och om natten... Stiger hon upp om natten, 76 g�r hon ut p� bryggan och st�ller sig att stirra ned i vattnet?

Hur m�nga dar hade det g�tt sedan midsommaraftonen? Fem dar, sex dar hade det redan g�tt. N�ra en vecka.

Han hade blivit en smula f�rl�gen, d� hon fr�gade honom, om han t�nkte p� henne ofta. Han visste med sig sj�lv, att han oftare t�nkte p� Ellen �n p� henne. Det var d�... Nu t�nkte han p� henne st�ndigt, st�ndigt.

Och Ellen hade han gl�mt.

Stackars Ellen... Han hade icke handlat r�tt emot henne.

Flugorna surrade kring hans huvud och dansade i virrigt sicksack omkring f�r hans �gon. Kanh�nda var det dumma och elaka m�nniskors sm� svarta sj�lar, som blivit d�mda att fladdra omkring f�r att pl�ga de dumma och elaka m�nniskor, som nu befolkade jorden. Det kunde vara ett v�rdigt p�hitt av n�gon dum och elak gud...

De kr�po i hans �ron och kittlade hans mungipor, och p� hans n�sa satt en och tv�ttade sina bakben.

Tomas gick ut i k�ket efter flugh�ven och b�rjade en ursinnig jakt. Efter ett par minuter hade han tr�ttnat, �ppnade f�nstret, skakade ut flugorna och lade sig �ter.

Hans vackra dr�m om vinterkv�llar framf�r brasan, med huvudet i hennes kn�... F�rd�rvat, f�rst�rt, f�rbi!

Och br�llopsnatten... Alltid skulle han taga ut i f�rskott... Det var or�tt, det borde man aldrig g�ra.

Och aldrig mera skulle hon le mot honom och linda sina armar om hans hals och kyssa honom p� �gonlocken och giva honom vackra namn, som han icke f�rtj�nade, men som det �nd� var roligt att h�ra.

Han bet i den kudde han hade under huvudet, s� att den n�tta sidenv�den gick s�nder och han fick munnen full av dun och fj�der. Han v�nde sig mot v�ggen, domnad av hettan i rummet, och l�t blicken irra sig tr�tt i de tr�nga farlederna mellan tapetens slingor, till dess att hans �gon k�nde samma l�ngtan efter en stor, ljus yta, som seglaren efter havet.

Havet... Det var l�ngesedan han s�g havet.

Det stora, bl� havet.

Tomas gick villr�dig av och an p� Blasieholmskajen. Han l�ngtade efter att andas salt luft. Vilken b�t skulle han v�lja?

En herre, som hade mycket br�ttom, h�lsade p� honom v�nligt och familj�rt. Tomas besvarade hans h�lsning artigt, f�rstr�tt. Det var h�radsh�vding Ratsman; han s�g fet och glad ut och hade en ljus halsduk, och han steg ombord p� Liding�b�ten, just d� den lade ut. Han bodde icke p� Liding�n utan i Vaxholm, men han skulle v�l h�lsa p� n�gra bekanta...

Tomas hade stannat framf�r en liten nedsotad, gammalmodigt byggd �ngb�t. Den hette Ut�, och den skulle avg� till Ut� om en kvart.

— Ut�... Det l�ter som om det skulle ligga allra l�ngst ute vid havet...

Han skrev n�gra rader till modern och l�mnade dem �t ett stadsbud, d�refter gick han ombord.

Det hade bl�st upp en frisk �stlig vind. M�sarna p� str�mmen skreko och larmade, seglade i vida kretsar fram och �ter �ver vattnet, tindrande vita, sk�to pilsnabbt ned mot vattenbrynet som lysande stj�rnfall mitt p� dagen och stego �ter upp med n�got sprattlande och blankt i n�bben. �ngvisslor skuro genom luften, slupar och farkoster av alla slag korsade varandras v�g, och solen bl�nkte fram som en mattr�d kopparskiva genom moln av stenkolsr�k. Tomas stod betagen och f�ljde med �gonen en bl�ndvit m�s, som nyss hade strukit s� t�tt f�rbi hans huvud, att han kunde k�nna fl�kten fr�n hans breda vingar och se hans vildf�gelsj�l tindra fram i det lilla kolsvarta �gat. Han sp�nde l�ngsamt en vid halvcirkel in �ver Skeppsbron, vilade n�gra sekunder �ver popplarna och blodl�nnarna i den lilla tysta och o�tkomliga sagotr�dg�rden mellan slottets flyglar, tog d�refter v�gen �t �ster, ut �ver str�mmen, och blev borta i det bl�.

�ngb�ten lade ut. De tr�nga Skeppsbrogr�nderna defilerade f�rbi som en rad av svarta k�llargluggar, och i det n�t av broar och viadukter, som bildar �verg�ngen fr�n Staden till S�der, kr�po m�nniskorna 79 om varandra som myror. I Stadsg�rden var det svart av kol�ngare med r�tt i vatteng�ngen och av kolb�rare, p� vilkas ansikten han trodde sig kunna se, hur kraftigt de svuro �ver hettan. De h�ga granitv�ggarna med de i berget utspr�ngda trapporna v�ckte till liv hos honom ett dunkelt minne av att han n�gon g�ng i skoltiden hade g�tt upp f�r dessa trappor i s�llskap med M�rta och Greta — n�gon dag i jullovet, med sn� och gr� himmel... P� den tiden hade han �nnu icke uppt�ckt, att M�rta Brehm var vacker, och det var hon kanske icke d�. De b�da flickorna hade gjort narr av honom hela tiden, av n�gon anledning som han icke l�ngre erinrade sig... P� s�dra bergen tog idyllen vid, sm�stadsidyllen med stugor och plank och m�rka, svala fl�ckar av gr�nt. I en h�ngmatta under ett stort kastanjetr�d l�g en r�dkl�dd ung flicka och sov.

Djurg�rdens villor dansade f�rbi, och Blockhusudden passerades. Det gamla f�rfallna tullhuset med sitt branta tegeltak badade i solen, och p� g�rdsplanen, d�r gr�set v�xte h�gt mellan kullerstenarna, l�g en lat, gul hund tillplattad som om han varit m�lad p� marken och str�ckte alla fyra benen ifr�n sig s� l�ngt han kunde.

Ute p� V�rtan friskade vinden upp. Skummet yrde kring bogen och st�nkte �nda upp i ansiktet p� Tomas, som stod uppe p� kommandobryggan och pratade med kaptenen. Han hade gl�mt alla sina sorger och �ter kommit i glatt hum�r.

D� klockan n�rmade sig fyra, gick han ner i matsalongen f�r att �ta middag.

Det var n�stan tomt d�rnere. Tv� r�dbrusiga lantbor hade just slutat att �ta, d� Tomas kom in; de betalade och stego upp p� d�ck. Vid ett bord satt styrmannen ensam och �t med religi�st allvar. Det var en solbr�nd man med m�rka �gon och svart haksk�gg. En blek ung flicka passade upp honom med mjuka slavinner�relser, utan att s�ga ett ord.

Tomas drack tv� glas br�nnvin och en flaska �l. Han var i ett �kta reslynne och hade kommit i en st�mning som om han vore ute p� uppt�cktsf�rd efter ok�nda v�rldar. Han visste ingenting om Ut�. Kunde det bo n�gra m�nniskor d�rborta? N�gra stackars fiskare troligtvis, som frukta Gud, ty det bruka fiskare g�ra, och m�rda och stj�la litet, n�r det faller sig s�, och leva av sur str�mming... S� erinrade han sig, att han n�gon g�ng h�rt talas om Ut� gruvor. Skulle det allts� finnas gruvor d�r? De voro v�l f�r l�ngesedan nedlagda.

Styrmannen f�rde ett viskande samtal med uppasserskan borta i andra �ndan av rummet. Det slutade med en kort handtryckning; flickan rodnade svagt, och mannen gick upp p� d�ck.

Tomas best�llde kaffe och chartreuse. Det hade blivit en smula sj�g�ng ute p� Baggensfj�rden. B�ten gungade sakta i sneda r�relser fr�n f�r till akter och fr�n babord till styrbord, och v�gorna skvalpade s�vande mot salongens v�ggar. D� Tomas 81 v�nde sig om och s�g ut genom det lilla runda f�nstret, liknade fj�rden ett sn�f�lt. F�nstret befann sig s� n�ra vattenytan, att blicken n�stan endast uppf�ngade det vita skummet p� b�ljornas toppar. Det var h�rar av vita blixtar, som t�ndes och slocknade, och som oavbrutet beh�rskade synvidden med sitt fosforaktiga ljus.

Solen brottades redan med den v�stra horisontens blodkantade skymurar, d� man lade till vid Ut� brygga. Tomas hade f�tt kaptenens till�telse att ligga i aktersalongen �ver natten. Han steg i land och gick l�ngsamt v�gen uppf�r, f�rst�md, uttr�ttad p� f�rhand. En brant och stenig v�g, ett vitt hus uppe p� backens kr�n, n�gra r�da stugor, fr�n vilkas eldst�der r�ken steg upp i den aftonstilla luften, lodr�tt som vid Abels offer. Varf�r hade han rest hit? Vad hade han med havet att g�ra? Det var icke ens s�kert att man kunde se havet h�rifr�n.

D� han n�tt kullens h�gsta punkt, stannade han och v�nde blicken tillbaka. Fj�rdarna bredde sig blanka som glas f�r hans f�tter, stumma, vida, kalla. Solen hade nyss g�tt ned och brett ett r�dviolett t�cken �ver den smala landremsan l�ngst i v�ster. Tv� eller tre fiskarb�tar s�kte l�ngsamt mot land med slappa segel och j�mna �rtag, vilkas plaskande i vattnet indelade tiden lika tr�ttande regelm�ssigt som ett urverk. Dagens alla vita str�moln hade drivit undan och samlat sig till stillast�ende skybankar l�ngst nere vid synranden, och 82 �ver hans hj�ssa v�lvde sig en tom, bl� kupa, kallare och mera tom med varje minut som rann.

Tomas stod som f�rstenad och betraktade landskapet. Slutligen v�nde han sig bort med en frossbrytning och fortsatte att f�lja v�gen in�t �n. Pl�tsligt trodde han sig h�ra p� ljudet av sina steg, att han gick �ver en bro. Han s�g upp och varseblev ett r�ck p� vardera sidan av v�gen. D� han b�jde sig fram �ver r�cket, drunknade hans blick i ett schackt s� m�rkt och s� djupt, att han icke kunde sk�nja n�gon botten, endast n�got gr�naktigt fuktigt, som glansen av synd ur ett svart �ga. Det var allts� gruvan... R�dd att l�ta fascinera sig av denna m�rka, gr�na glans slet han sig med v�ld fr�n platsen och fortsatte in�t skogen, d�r v�gen nu smalnade av till en starkt sluttande g�ngstig.

Skogen teg omkring honom. Men l�ngt bortifr�n, l�ngt nedifr�n h�rdes ett regelbundet och tungt st�nande, suckarna fr�n en j�tte, som vrider sig i s�mnen. Tomas stannade och lyssnade. Mellan tr�dens glesnande stammar varseblev han en sn�rr�t rand, som skilde den m�rknande �stra trakten av himlahavet fr�n n�got �nnu m�rkare och �nnu bl�are, havet.

Det var havet. Dunkelbl�tt, o�ndligt, tomt.

Tomas drev fram och �ter nere vid stranden, med uppvikt krage och h�nderna i fickorna. Skymningen hade t�tnat till ett bl�aktigt m�rker. Havet sov, men det arbetade i s�mnen, h�vdes och s�nktes, 83 suckade och st�nade som en j�tte under onda dr�mmar.

Han hade kommit ut p� en klippa, som smal och tv�rbrant sk�t l�ngt ut fr�n land. Havet var d�r — runtom, vart han v�nde blicken — �verallt var havet.

Tomas visste icke sj�lv hur l�nge han stod d�r or�rlig som en bild och stirrade ut �ver vattnet.

— M�rta! mumlade han f�r sig sj�lv. M�rta, M�rta.

Havet �verr�stade honom. Han k�nde l�pparna r�ra sig, men h�rde intet.

— M�rta! ropade han slutligen med anstr�ngande av sina lungors yttersta kraft.

Och h�pen, f�rf�rad �ver att h�ra ljudet av sin egen spr�da och tonl�sa r�st tunt som ett knivblad sk�ra genom dyningarnas brus, v�nde han om, darrande i hela kroppen och med en blick, som letade efter g�mda l�nnm�rdare i varje sn�r, s�kte upp g�ngstigen och kom springande tillbaka till den vik p� andra sidan av �n, d�r b�ten l�g f�rt�jd.

Han gick icke genast ombord, ty han k�nde att han icke kunde sova. Han satte sig p� en sten och l�t blicken glida, �n ut �ver fj�rdarna, �n ned p� �ngb�ten, en liten underligt hopkommen m�nniskoleksak, som l�g inkl�md d�rnere mellan klipporna och speglade sig i det m�rka, gr�nklara vattnet. P� �verd�cket r�rde sig tv� gestalter i skarp avskuggning mot den gulr�da aftonluften. En 84 kraftig man — tv� m�rka �gon, ett svart sk�gg — och en mjuk slavinnegestalt med ett blekt ansikte. Det var hon som talade, och han h�rde p� — oroligt ot�ligt, medan han flyttade kroppens tyngd �ver fr�n det ena benet till det andra, stack h�nderna i fickorna och �ter tog dem bort. Vad talade hon om? Hennes r�st l�t gr�tf�rdigt bedjande och dock beh�rskad — som om hon erinrade honom om ett l�fte... n�got gammalt l�fte, som han kanske helst ville gl�mma... Och han v�nde bort huvudet och mumlade n�got, medan hennes blickar oavv�nt h�ngde vid hans mun... S� gingo de in, och det blev tyst.

Klockan hade blivit elva. Tomas steg ombord, gick ner i aktersalongen och lade sig halvt avkl�dd p� en soffa. Han l�g l�nge vaken, ty han t�nkte p� M�rta. L�ngt fram p� natten somnade han �ntligen med �rngottskudden h�rt pressad mot sitt br�st.

VIII

Det duggregnade ih�rdigt, och gatan luktade v�t makadam, och klockorna ringde till h�gm�ssa, ty det var s�ndag. Tomas kom ut fr�n en rakstuga, blek och med r�dkantade �gon; han sov d�ligt om n�tterna p� de sista veckorna.

Han skulle m�ta sin mor i Jakobs kyrka. Det hade blivit en s�dan tomhet ini honom och omkring honom, att han utan l�ng tvekan gav vika f�r �gonblickets alla v�xlande impulser, och d� modern kom in till honom p� morgonen, medan han �nnu l�g, och med sin blidaste r�st bad honom att f�lja sig i kyrkan, hade han icke hj�rta att s�ga nej. Han gick ju n�stan aldrig i kyrkan; men det var kanh�nda icke r�tt. Om det kanske denna dag kunde ske ett omslag i hans liv...

Han t�nkte p� dessa saker, medan han l�ngsamt gick Grevturegatan utf�r. Han hade ingen psalmbok i handen, ty han var r�dd att m�ta n�gon bekant.

En gammal fru, kl�dd i en brun, tr�dsliten kappa, kom ut ur en port i s�llskap med en ung gosse i gymnasistm�ssa. De gingo b�da i samma stillsamma 86 s�ndagstakt, och b�da hade psalmb�cker i h�nderna. Tomas k�nde genast igen den gamla frun: det var Ellens mor. Han hade sett dem tillsammans i Humleg�rden n�gon s�ndagseftermiddag i maj. Gossen var allts� hennes bror, han som s� g�rna ville bli l�kare...

Och det var h�r de bodde.

Tomas hade stannat utanf�r porten. Ellen hade verkligen ocks� sagt n�gon g�ng, att hon bodde p� Grevturegatan, men det f�ll av sig sj�lv att han icke hade kunnat bes�ka henne.

Om Ellen �r hemma, �r hon allts� ensam, t�nkte han. Men hur kommer det sig, att hon inte vill g� i kyrkan med sin mor och sin bror... Kan hon vara sjuk?

Stackars Ellen, han hade f�rbrutit sig sv�rt mot henne. S� sv�rt, att han knappast v�gade t�nka p� det.

Vad skulle hon tro om honom?

Hon var kanske redan d�d. P� tre veckor hade han icke sett henne. Hon kunde mycket v�l vara d�d, utan att han visste n�got.

Livet �r besynnerligt.

Nej, han m�ste se henne och veta om hon levde. Tala med henne, f�rklara sig p� ett eller annat s�tt, falla ned f�r hennes f�tter och tigga om f�rl�telse...

Han var redan i trappan. Den var smal och brant, och det var s� m�rkt i f�rstugorna, att han m�ste riva eld p� den ena t�ndstickan efter den andra 87 f�r att kunna l�sa namnen p� tamburd�rrarna. P� en spr�ckt och smutsig enkeld�rr, som tycktes h�ra till ett k�k, s�g han med f�rv�ning elden fr�n sin t�ndsticka lysa upp �ver ett namn, som han k�nde fr�n b�ckerna och tidningarna, och vars �gare han m�nga g�nger hade sett p� gatan och kaf�et, alltid glad och elegant. Tomas hade f�rest�llt sig, att han m�ste bo vid Sturegatan, eller vid Strandv�gen...

F�rst i tredje v�ningen fann han det namn han s�kte.

Han stod en stund och bet�nkte sig med klappande hj�rta och �terh�llen andedr�kt innan han kunde besluta sig f�r att dra i det lilla r�da och svarta klocksn�ret.

Han visste icke vad han skulle s�ga henne. Skulle hon tro honom, om han sade, att han hade varit sjuk, eller bortrest ett par veckor? Nej, hon hade kanh�nda sett honom g� f�rbi handskbutiken n�gon g�ng.

F�r �vrigt borde han egentligen bryta med henne; det var d�rf�r han hade g�tt upp. Han �lskade henne icke. I vad fall som helst m�ste han fatta sig kort, ty inom en kvart eller h�gst tjugu minuter skulle han ju vara i kyrkan, det hade han lovat.

Han litade p� sin ingivelse och drog sakta i str�ngen.

Ingen �ppnade. Han ringde �nnu en g�ng, h�rdare; det h�rdes steg innanf�r, och Ellen stod framf�r honom. Hon hade ett stort vitt f�rkl�de med 88 h�gt br�ststycke och liknade en kysk ung husmoder, som blir �verraskad mitt i sina bestyr.

Tomas kunde icke s�ga n�got; han stod r�d av blygsel. Han tyckte sig aldrig f�rr ha sett, hur vacker hon var, och likv�l var hon mycket blek.

Ellen betraktade honom l�nge med en stel blick.

— Kom in, sade hon slutligen l�gt med en liten sk�lvning p� r�sten.

L�genheten bestod av tv� sm� ljusa rum och ett k�k. De blevo st�ende mitt p� golvet i det yttre rummet, och ingen av dem sade n�got.

— Varf�r har du inte g�tt med din mor och din bror i kyrkan? fr�gade Tomas �ntligen l�gt, med ett os�kert tonfall.

— Jag har s� ont i huvudet, klagade hon sakta, Han lade sin hand p� hennes panna. Den var br�nnhet.

Ellen brast i gr�t.

— �, Tomas, snyftade hon, var har du varit s� l�nge?

Han kunde icke svara n�got.

Hon drog honom ned p� soffan, och hennes h�nder lekte i hans h�r, och hon snyftade alltj�mt med huvudet mot hans br�st.

— Var har du varit hela tiden, Tomas, du m�ste s�ga var du har varit... Du har s�kert varit sjuk, s�g har du inte?

— Jo, svarade Tomas. Jag har varit sjuk.

B�da sutto tysta. Kyrkklockorna ringde d�rute, och regnet droppade mot f�nsterblecket.

— Om jag kunde tro dig, viskade Ellen. Tomas svarade ingenting.

— — Hur skulle detta g�... Han m�ste ju bryta med henne — —

Vad skulle han s�ga?

— Om jag bara kunde tro dig, �tertog Ellen. Jag vill s� g�rna, men jag kan inte. Du bryr dig visst inte mycket om mig!

Tomas var orolig. Hans mor stod kanske redan och v�ntade p� honom. Men Ellens stora r�dbruna �gon s�go in i hans med ett s�dant uttryck av f�rtvivlan, att han icke fick mod att s�ga n�got avg�rande.

Han endast smekte hennes panna, liksom f�r att svalka den.

— Har du �nnu ont i huvudet? fr�gade han.

— Ja, ja... L�gg din hand d�r — just d�r — till v�nster, vid tinningen... Det k�nns s� sk�nt!

Hon sl�t �gonen och lutade sin kind mot hans. Den br�nde som eld. Tomas k�nde, hur hela hans varelse genomilades av en ljum v�rme. Han hade icke p� l�nge k�nt ber�ringen av en kvinnas hud mot sin egen.

Pl�tsligt b�jde han sig fram �ver hennes ansikte och kysste henne v�ldsamt.

Hon vred sig l�s ur hans armar och sprang upp.

— Nej, Tomas, sade hon, du f�r inte kyssa mig mera! Det �r b�st att det �r slut mellan oss — jag �r ingenting f�r dig mera — du tycker om n�gon 90 annan, s�g g�r du inte? Jo, jag ser det p� dig, Tomas! Du har inte varit sjuk, det �r inte sant!

Hon stirrade p� honom med en vision�r glans i blicken.

— Jag visste hela tiden att du narrades, jag har sett dig g� f�rbi f�nstret flera g�nger, flera g�nger!

Och hon sj�nk ner i soffan med huvudet i h�nderna och gr�t.

Tomas ville sjunka genom jorden.

— F�rl�t mig, stammade han.

En kanarief�gel, som hela tiden suttit tyst p� sin pinne i en bur framme vid f�nstret, b�rjade nu kvittra, f�rst sakta som om han bad om till�telse, sedan allt g�llare och h�gre.

— F�rl�t mig, upprepade Tomas b�nfallande, f�rl�t mig! Jag har varit elak mot dig, Ellen, lilla Ellen, men jag skall aldrig vara det mera! Du m�ste se p� mig och s�ga, att du f�rl�ter mig och att du inte �r ond p� mig l�ngre!

Kanarief�geln hoppade fr�n pinne till pinne i sin bur, str�ckte halsen i v�dret och kvittrade och sj�ng.

— Du kan inte f�rst� det, snyftade Ellen, nej, du kan inte f�rst� s�dana dagar det har varit f�r mig — n�r jag har st�tt d�r bakom disken fr�n morgon till kv�ll — och provat handskar p� fr�mmande damer — unga, vackra flickor, som du kanske k�nner och som f� vara tillsammans med dig... eller n�r jag s�g ut genom f�nstret och du gick 91 f�rbi. — Vet du Tomas, jag har gr�tit hela n�tterna —

Tomas tog upp sin n�sduk, fuktade den i vatten och tryckte den mot hennes �gon, och slutligen kysste han hennes �gonlock.

— Nu f�r du inte gr�ta mera, sade han.

Hon satt tyst i sitt soffh�rn med en kudde under huvudet och s�g honom rakt i �gonen.

— Kan jag tro dig, Tomas? fr�gade hon. Bryr du dig verkligen n�got om mig?

— Jag bryr mig inte om n�gon annan �n dig, sade Tomas.

Kanarief�geln b�rjade nu sjunga av full hals. Det skar i �ronen; man kunde knappast uppfatta sina egna ord. Ellen reste sig hastigt och gick in i en garderob efter ett m�rkt skynke, som hon omsorgsfullt bredde ut �ver buren och vecklade omkring p� alla kanter, s� att intet ljus tr�ngde in.

F�geln tystnade med ens.

Tomas hade tagit en stor, m�rkfl�ckig sn�cka fr�n byr�n bredvid soffan, v�gde den i handen och h�ll den mot sitt �ra. Sn�ckan fyllde hans h�rsel med ett dovt, ih�llande brus, som tycktes arbeta sig fram fr�n n�got st�lle djupt inne eller l�ngt borta, och som kom honom att t�nka p� havet... och p� ett namn, som han n�gon g�ng hade st�tt och ropat ut�t havet. Ett namn, som han icke kunde gl�mma.

Ellen satt �ter vid hans sida, och hennes blickar vilade i hans.

— Om du tycker om mig, s� s�g det tre g�nger, bad hon skygg, f�rl�gen, �nnu med en t�r i �gonfransarna.

Tomas sade det tre g�nger.

Men han hade sv�rt att se henne i �gonen. Hans blickar gledo omkring fr�n de brokiga strimmorna i trasmattan under hans f�tter till m�blernas blommiga tyg och s�ngens vita, hemstickade t�cke.

— Ser du, sade Ellen tankfullt, n�r man en g�ng har kommit in p� den or�tta v�gen, �r det s� sv�rt att v�nda om. D�rf�r f�r du inte g� ifr�n mig, Tomas, du m�ste hj�lpa mig... Jag vill inte bli en d�lig flicka!

Klockorna hade slutat att ringa, och vattnet plaskade alltj�mt ur takr�nnan. Regnet skvalade ned med �kad styrka, och himmelen hade m�rknat. Kanarief�geln uppgav �nnu ett och annat svagt pip under sitt bruna skynke, tills han slutligen tystnade och f�ll i s�mn; han trodde att det var natt.

Tomas och Ellen sutto tysta. Han hade smugit en arm om hennes liv. Han k�nde, att hon b�rjade bliva svag, och det hade stigit upp en simmig glans i hennes �gon.

IX

Tomas Weber hade s� tr�kigt, att han �gnade sig �t sina studier flera dagar i str�ck. F�rh�llandet till Ellen blev icke detsamma som det hade varit. Han var tr�tt. Hon misstrodde honom alltj�mt, och likv�l skydde hon inga f�r�dmjukelser f�r att f� beh�lla honom. Efter varje ny berusning f�ljde ett uppvaknande, d� de stirrade p� varandra utan ord, som tv� fr�mmande, han i leda, hon i skr�msel f�r hans kalla blick; ty han hade f�rvandlats, glidit undan f�r henne. Han hade blivit en annan �n den Tomas, som r�kat korsa hennes v�g en ljus v�rmorgon, som hon sedan �lskat besinningsl�st och ungt, och f�r vars lidelse hon icke hade undanh�llit en vr� av sin varelse.

Och likv�l hade de icke n�gra scener med f�rebr�elser och �msesidigt agg. De k�nde blott, hur tomrummet vidgades mellan dem, mera f�r varje dag, och hur fruktl�st de anstr�ngde sig att fylla det.

S� gingo dagarna, tomma och f�rgl�sa, och blevo till veckor utan att han r�knade dem.

Man var redan i slutet av juli.

Tomas hade tr�ffat tillsammans med Karl Hammer i Viktoria, det lilla svala och skuggiga sommarkaf�et i Kungstr�dg�rden. Hammer var just �terkommen fr�n en kortare vistelse p� konsul Arvidsons lantst�lle vid M�laren; han hade haft ett par veckors ledighet fr�n kontorsarbetet.

Sommarsolen hade icke f�rm�tt n�got mot hans f�rgl�sa hy. Han satt d�r, vit i ansiktet som en pudrad clown, och l�ppjade p� sin vermouth med samma uttryck av blekt t�lamod som alltid.

De talade om fruntimmer.

Grosshandlar Wenschen och fabrik�r Grenholm sutto vid ett bord i n�rheten och drucko konjak och vatten; efter en stund kom ocks� doktor Rehn och sl�t sig till dem.

De tre herrarnas b�da fruar voro p� landet.

Herr Grenholm hade ett gr�spr�ngt romerskt patricierhuvud p� en n�got tung kropp. Doktor Rehn var en �nnu sm�rt och v�lv�xt herre p� omkring femtio �r.

Man talade politik; herr Wenschen var frisinnad utan att likv�l vara radikal p� n�got s�tt, men han blev oavbrutet �verr�stad av herr Grenholm och doktor Rehn, som i alla punkter hade fullkomligt lika �sikter, n�mligen str�ngt konservativa.

Gabriel Mortimer kom f�rbi kaf�et; d� han s�g Tomas och Hammer gick han in och h�lsade p� dem och bad Tomas komma ut till Dalar� n�sta s�ndag med modern. Han var p� v�g ner till �ngb�ten, 95 men hade egentligen icke br�ttom; han slog sig ned och drack en flaska vatten.

Man hade kommit in p� den nyare litteraturen och diskuterade bland annat en romanf�rfattare, vars namn f�r n�gra �r sedan hade flutit upp p� de �ndrade litter�ra konjunkturer, som blevo en f�ljd av reaktionen mot landets fr�mste diktare. Han var en av de m�nga bland �ttiotalets m�n, som senare ha kommit p� b�ttre tankar. Hammer satt just och talade om en av hans b�cker, d� han sj�lv gick f�rbi ute i all�n.

De tre m�nnen logo.

Karl Hammers l�je var bitande.

— Vilket medlidande m�ste inte en s�dan man hysa med det gamla n�tet Petrus, som dr�jde �nda till tredje haneg�llet med att f�rr�da sin m�stare, sade han.

Gabriel Mortimers l�je var godmodigt �verseende.

— Han skulle troligen ha f�redragit att vara tuppen.

Tomas Weber log icke, han skrattade h�gt; men det var endast ett barns skratt �ver det, som de �ldre s�ga vara l�jligt. Dessutom tyckte han verkligen ocks�, att f�rfattaren s�g lustig ut, d�r han gick och svettades i v�rmen och p� samma g�ng anstr�ngde sig att bevara sin diktareattityd.

Mortimer hade just gjort samma iakttagelse.

— N�r det �r tjugu grader varmt i skuggan, se alla m�nniskor ut som handelsresande, sade han.

Herr Wenschen s�g p� sin klocka, reste sig, tog farv�l av sitt s�llskap och gick. Tomas, Mortimer och Hammer v�xlade en f�rbindlig h�lsning med honom, d� han gick f�rbi deras bord. Herr Wenschen s�g icke glad ut; i sj�lva verket hade han ocks� husliga bekymmer. Man hade p� tv� �r icke haft n�got att s�ga om fru Wenschen; och nu visste alla, att hon �ter hade en �lskare, n�mligen Grothusen.

Tomas satt och undrade inom sig sj�lv, n�r han skulle f� �terse Johannes Hall. Han beh�vde l�na pengar av honom. P� morgonen hade han f�tt ett brevkort fr�n Hall, avst�mplat Wiesbaden; Jean Arvidson tillbragte sommaren d�rnere, och Hall hade f�ljt honom och h�llit honom s�llskap ett par veckor. Han �mnade nu resa omkring till n�gra tyska sm�st�der, som han ville se eller �terse, och sedan skulle han kanh�nda f�r �terstoden av sommaren sl� sig ned vid n�gon badort p� Sj�llands kust.

Mortimer reste sig och tog adj�; han m�ste g� f�r att hinna med �ngb�ten. Han bad �nnu en g�ng Tomas att komma ut till Dalar� p� s�ndagen med modern, och Tomas lovade att komma.

Herr Grenholm och doktor Rehn sutto invecklade i ett l�gt, f�rtroligt samtal. Herr Grenholm f�ref�ll r�rd av en eller annan anledning; hans �gon voro besl�jade av en l�tt dimma, och han klappade upprepade g�nger v�nnen p� armen. Men d� i detsamma en av uppasserskorna kom i n�rheten, b�rjade 97 han i st�llet klappa henne p� magen och bad att f� betala.

Tomas och Hammer hade blivit s� gott som ensamma p� platsen.

Insekterna surrade omkring dem. Det r�dde en lindrande svalka i den djupa skugga, som sov under de gamla lindarnas bladverk och svarta kvistn�t och som ytterligare f�rdjupades invid husets m�rka, gr� mur.

Tiggargummor, blomsterflickor och invalider med nyckelringar kommo in den ena efter den andra och ville g�ra aff�rer. Tomas, som var l�ttr�rd och �nnu icke hade sett mycket av n�den, tog g�ng p� g�ng upp sin portmonn�, medan Hammer satt ober�rd som en bild med ett kallt sm�leende �ver den andres frikostighet.

— Skriver du aldrig n�got nu f�r tiden? fr�gade Tomas slutligen d� tystnaden b�rjade bliva l�ngvarig.

Hammer dr�jde n�got med svaret, som om han fann fr�gan svagt motiverad.

— �jo, sade han torrt, jag skriver nog ett och annat ibland. N�r jag har tid och lust. Men jag trycker det inte.

— Men varf�r det?

— Jag har gott om t�lamod. Jag v�ntar min tid. En g�ng kommer den.

De hade icke n�got vidare att s�ga varandra. Tomas skulle f�r �vrigt g� hem och �ta middag, ty klockan var �ver fyra; han betalade sin vermouth 98 och gick. I f�rbig�ende uppf�ngade han en glad nick fr�n en av uppasserskorna, en livlig flicka med svarta �gon, med vilken han sommaren f�rut hade st�tt p� god fot. Han �terg�ldade den med en slyngelaktig grimas.

Hammer satt ensam kvar.

P� hemv�gen gick Tomas och t�nkte p� sina aff�rer. Var skulle han f� pengar? Han hade bara n�gra �re i portmonn�n; det var icke ens s� mycket att han kunde k�pa en cigarr att r�ka efter middagen. Om en vecka skulle fadern komma hem fr�n Tyskland; d� m�ste han tala med honom. Det var tr�kigt, men det kunde icke skjutas upp l�ngre.

Men hur skulle han b�ra sig �t f�r att f� en cigarr? Att inte ha en cigarr att r�ka till kaffet ovanp� middagen, det var ungef�r som att ha tandv�rk.

Han gick just f�rbi en cigarrbutik, d�r han brukade handla r�tt ofta. Om han kunde g� in som vanligt och be om en cigarr och sedan l�tsa som om han hade gl�mt sin portmonn� hemma... i fickan p� en annan rock.

Efter ett �gonblicks tvekan steg han in i butiken, men tv�rstannade f�rskr�ckt, d� han bakom disken uppt�ckte ett gammalt fruntimmer med glas�gon i st�llet f�r den unga flicka som eljest brukade st� d�r.

— Urs�kta, jag har visst g�tt galet, mumlade han ursinnig, gjorde en tv�r v�ndning och f�rsvann.

Han skulle allts� vara utan cigarr i dag, det fanns ingen r�ddning!

Detta miss�de f�rsatte honom i ett m�rkt lynne. Han kom ofrivilligt att t�nka p� en av dessa olycksdagar under skoltiden, d� han f�rst i ett tiominuterslov blev illa tilltygad av n�gra starkare kamrater och sedan under n�sta lektion fick en anm�rkning f�r ouppm�rksamhet av l�raren; och n�r s� klockan �ntligen ringde och skolan var slut och han kom hemspringande, hungrig och arg, s� var det kabeljo till middagen.

Han kunde n�stan sv�ra p� att det var kabeljo till middagen i dag ocks�, oaktat han icke kunde erinra sig att de hade haft det sedan han var barn.

P� Biblioteksgatan m�tte han Anton Recke. Han gick genast �ver till honom och bad honom l�gga ut femton �re till en cigarr; han hade gl�mt sin portmonn� hemma.

— �, ljug lagom, skrattade Recke. Inte gl�mmer man sin portmonn� hemma, om det finns n�got i den!

Tomas brydde sig icke om att f�rsvara sitt p�st�ende.

Recke tog ett par cigarrer ur sitt fodral och stoppade i br�stfickan p� Tomas. D�refter f�ljde han med ett stycke upp�t �stermalm.

— F�r resten kan du mycket v�l f� l�na en tia om du har lust, sade han d� de skildes.

Tomas tackade och lovade att l�mna igen den s� snart som m�jligt. Recke sm�log skeptiskt.

100

— Jag �r rik f�r n�rvarande, tillade han. Jag har varit hos tegelhandlaren vid Svartmangatan.

Det var icke kabeljo till middagen, utan kalvkotlett med blomk�l.

— Det �r sant, det har kommit ett brev till dig, sade modern d� de stego upp fr�n bordet. Det ligger inne hos dig.

Tomas stod vid skrivbordet i sitt rum. Han h�ll ett brev i handen och stirrade p� det, blek av sinnesr�relse.

Han trodde icke sina �gon.

Det var samma k�ra, f�rst�llda handstil p� kuvertet, som han s� v�l k�nde till fr�n de m�nga g�nger l�sta och oml�sta sm� biljetterna sedan b�rjan av sommaren.

Vad kunde hon ha att s�ga honom? L�g det n�gra nya sorger, l�g det kanske n�gon olycka g�md och v�ntade p� honom i detta lilla oskyldiga vita kuvert?

Han br�t upp det och l�ste.

”Tomas! M�t mig i morgon p� D�belnsgatan klockan halv sex. Jag har n�got att s�ga dig.”

Det var allt vad som stod d�r. Det var daterat dagen f�rut.

Klockan fattades tio minuter i halv sex. Han tog hatt och k�pp och sprang utf�r trapporna.

Vad ville hon s�ga honom?

101

Han tog n�rmaste v�gen ner �ver Humleg�rden.

Vid Linn�s staty h�lsade han v�rdnadsfullt p� pastor Cald�n, som f�rsjunken i betraktelser gick av och an mellan blomstergrupperna, och vars kalla och str�nga drag lyste f�rmildrade och liksom utj�mnade i eftermiddagssolens fred.

Han hade varit Tomas’ kristendomsl�rare i skolan. D� han s�g honom g� f�rbi och h�lsa, tog han honom v�nligt i handen och b�rjade fr�ga honom om hans studier och planer f�r framtiden. Efter ett par t�nkv�rda ord om l�karkallet drog han Tomas med sig fram till den n�rmaste blomstergruppen, och ett par minuter stod han tankfull utan att s�ga n�got.

Tomas stod som p� n�lar. M�rta kanske redan v�ntade honom... Skulle det bli n�got om Gud i naturen?

Pastor Cald�n stod fortfarande f�rsjunken i tyst meditation.

— Det �r vackert, det h�r, sade han slutligen i en d�mpad och in�tv�nd ton.

— Ja, svarade Tomas.

— Men jag tycker inte om f�rgerna. Jag f�rst�r mig inte p� allt det r�da... Se, vart man v�nder sig, r�tt �verallt, bara r�tt. Man kan ju st� och stirra sig blind p� det.

Och han tillade l�gt, liksom i tankar:

— Nej, vita blommor och vita sj�lar...

Tomas stod och skruvade p� sig. Pastorn m�rkte 102 det slutligen, och hans ansikte �tertog hastigt sitt vanliga uttryck.

— Jag ser att du har br�ttom, sade han sm�leende. Adj�, h�lsa din far!

Och han gick l�ngsamt bort och satte sig att dr�mma p� en av sofforna, mitt i det blida solskenet.

Tomas tog v�gen genom en av de gr�nder, som f�ra ned till Roslagstorg. Han var �nnu f�rv�nad. Pastor Cald�n brukade icke vara sentimental...

I tr�trapporna upp till Johannes’ kyrkog�rd satt den svarta katten med de vita framtassarna �nnu p� sin d�rrtr�skel och solade sig. Tomas gav sig tid att stanna ett �gonblick och stryka honom �ver ryggen.

M�rta stod i porten till huset vid D�belnsgatan. Hon var mycket blek, och hennes �gon hade blivit s� stora.

— Har du v�ntat? fr�gade Tomas l�gt och med grumlig r�st, medan han famlade efter hennes hand. Hon r�ckte honom den slutligen och l�t honom trycka den.

— Nej, jag kom nyss, sade hon utan att m�ta hans blick.

Och hon sk�t honom framf�r sig upp i trappan utan att s�ga n�got vidare. Han kunde heller icke tala. Vad skulle det bli av detta, vad ville hon s�ga honom?

Han s�g hur hennes hand darrade, d� hon satte nyckeln i l�set.

103

De stodo tysta och stirrade p� varandra mitt p� golvet i f�rmaket. Allt var sig likt d�rinne: samma tunga luft och samma hemlighetsfulla gula dager. Genom ett �ppet f�nster tr�ngde ljudet av trampande f�tter fr�n gatan.

Slutligen b�rjade M�rta tala.

— Jo, ser du Tomas... jag kan inte leva utan dig... det �r om�jligt, det g�r inte... och det var mitt fel alltsammans... det f�r g� hur det vill...

Hon kunde icke s�ga mera, ty hon fick icke fram r�sten. Och hon hade tv� stora t�rar i �gonen, d� hon fattade hans huvud mellan sina sk�lvande h�nder och ben�dade honom med ett sommarregn av kyssar.

104

X

Nu september.

Tomas bodde icke l�ngre hemma; det var endast han och M�rta som visste varf�r. Han �t likv�l fortfarande hemma hos sina f�r�ldrar, ty eljest hade han �ver huvud taget icke kunnat �ta. Han hade hyrt ett l�gt vindsrum i ett gammalt f�rfallet hus uppe vid Adolf Fredrik, ett litet torftigt och gammalmodigt m�blerat rum med sluttande golv, och vars enda f�nster l�g �t en stenlagd g�rd med stora susande tr�d. D�r l�g han om f�rmiddagarna p� soffan med en bok i handen, men han l�ste icke mycket; han grubblade mest �ver fr�gan, hur han skulle g�ra f�r att f�rtj�na pengar. Tills solskenet, om det var en vacker dag, f�ll in p� sned genom rutan, b�rjade leka bland tapetens vissna blommor, klippte av hans bekymmer och lockade honom ut. D�r tillbragte ocks� Tomas och M�rta de flesta av sensommarens l�ngsamt bleknande eftermiddagar med armarna slingrade om varandra, och sekunderna hastade f�rbi och blevo minuter, och minuterna drevo undan i ilande flykt, som sand f�r vinden, medan de med blundande �gon lyssnade 105 till suset i almarnas grenar — tills de b�gge p� en g�ng h�llo andan och deras �gon med ens stodo vid�ppna och stirrade in i varandra med hemlig undran och var och en i den andres blick l�ste samma tysta fr�ga, ledsagad och buren av vindens s�ng d�rute: vart b�r det h�n — vart b�r det h�n —

Tomas kom g�ende utf�r Sturegatan. Hela f�rmiddagar igenom kunde han driva omkring p� gatorna utan andra m�l �n stundens ingivelser, medan dammet lade sig i allt tjockare lager �ver studieb�ckerna hemma p� hyllan. Han var lycklig, men utan ro. Han k�nde sig g� i medvind, p� en sluttning, och han andades l�tt; men han s�g icke sin kurs.

D� han kom ner p� Stureplan, gick han in i en blomsterbutik f�r att k�pa blommor �t M�rta; det brukade han ofta g�ra, n�r han hade pengar. Kv�llen f�rut hade han lagt in en m�ngd gamla romaner och diktsamlingar i ett paket, g�tt ut i regn och bl�st och s�lt dem i ett antikvariat. F�rst d� han stod vid disken och den n�rsynte gamle bokhandlaren tog upp paketet och granskade b�ckerna misst�nksamt, den ena efter den andra, f�rst d� hade han sett; att ”Anor och ungdom” av Jac. Ahrenberg ocks� hade kommit med i packen. Hans f�rsta tanke hade varit att l�gga den �t sidan och beh�lla den, men d� bokhandlaren bl�ddrade i den med 106 tydligt intresse och bj�d ett s�rskilt h�gt pris just f�r den, hade han l�tit den f�lja med bland de andra.

Han k�pte en liten bukett av vita Malmaison-rosor, betalade den och bad att f� den skickad fram p� eftermiddagen.

Han uppgav sin egen adress.

D� han kom ut, stod Greta och v�ntade p� honom. Hon hade g�tt trottoaren fram och stannat vid f�nstret f�r att se p� de nya orkid�erna; bland andra hade hon givit akt p� en, som var alldeles lik den Johannes Hall hade haft i knapph�let hos Arvidsons. S� hade hon kommit att se in genom butiken genom rutan, och d� stod Tomas d�rinne och k�pte vita rosor.

Hon tog genast sin bror i skarpt f�rh�r ang�ende rosorna.

— Vem �r det du g�r och k�per blommor �t? fr�gade hon indignerad. Det m�ste du tala om f�r mig.

Tomas teg mystiskt.

— Det �r �t en gammal fru, sade han slutligen. En gammal fru, som fyller sextio �r i dag, och som jag m�ste betyga min v�rdnad, tillade han i en h�gtidlig ton, som angav att han om m�jligt g�rna ville bli trodd.

— �, s� du narras! Du k�nner inte n�gon gammal fru, som inte jag ocks� k�nner.

Greta n�p honom i armen mitt p� gatan s� h�rt, att det verkligen gjorde ont.

107

Hon hade blivit brun och r�d av sin sommar nere i Sk�ne, och den lilla barmen hade f�tt en mjukare, mera medveten rundning.

— Du �r bara avundsjuk f�r att inte du ocks� f�r blommor, sade Tomas.

Och han drog henne in i butiken, k�pte en stor, r�d ros och stack den i br�stet p� henne.

Hon rodnade av f�rtjusning, men hennes fr�gvishet �kades endast.

— Har du s� gott om pengar? fr�gade hon, n�r de �ter kommit ut p� gatan. Var i all v�rlden f�r du dem ifr�n?

— Jag stj�l dem i en bank, svarade Tomas allvarsamt.

Greta sneglade p� honom f�rskr�ckt. Hon fann i sj�lva verket denna uppgift mindre om�jlig �n historien om den gamla frun.

De f�ljdes �t Birger Jarlsgatan fram; Greta var p� v�g till en v�ninna, som bodde ute vid Strandv�gen. Hon hade �ntligen f�tt sluta skolan och nj�t nu av sin frihet i fulla drag.

Hon var tyst en l�ng stund, som om hon gick och t�nkte p� n�got hon icke riktigt v�gade komma fram med.

Vid h�rnet av Hamngatan skildes de.

— Vet du vad, Tomas, sade hon slutligen vid avskedet, jag vet mycket v�l varf�r du inte vill bo hemma!

Greta hade blivit mycket r�d, men s�g honom fast i �gonen.

108

Tomas hade sv�rt att d�lja sin oro.

— N�?

— Mamma tror att det �r f�r att du skall kunna komma hem hur sent som helst om n�tterna utan att hon vet av det, och pappa tror att det �r f�r att du skall kunna ha punschsvyckar hemma hos dig med dina kamrater och f�r att ni skall kunna sitta och spela kort till l�ngt fram p� morgnarna. Men det tror inte jag. Jag tror, att det �r f�r att du k�nner n�got ot�ckt fruntimmer, som du vill vara tillsammans med!

Hon var s� generad �ver det hon sagt, att hon hade gr�ten i halsen d� hon slutade.

Tomas var lugnad.

— Nej, Greta, du d�mer mig or�tt, svarade han s� allvarsamt som m�jligt.

Hon s�g tvivlande p� honom; d�refter skildes de och gingo �t var sitt h�ll.

Tomas tog v�gen genom Berzelii park. Skuggan l�g tyst och m�rk under tr�dens �nnu friska, bl�aktigt djupgr�na bladverk. Pl�tsligt stannade han. Var det icke Ellen, som kom emot honom d�rborta... I sin urblekta gr�a kappa... Jo, visst var det Ellen! Det var f�r sent att v�nda om, och det fanns ingen sidog�ng i n�rheten, som han kunde sl� in p�... Vad skulle han s�ga henne? Han hade icke sett henne p� �ver en m�nad. Sedan hade han skrivit till henne, att det m�ste vara slut.

Han borrade �gonen i marken och gick rakt fram. D� han �ter s�g upp, var hon borta.

109

Han vek av in i den tr�nga, krokiga gr�nden vid judiska synagogan och kom fram till Kungstr�dg�rden.

Klockan var nyss tolv. De �nnu sommartomma all�ernas sandg�ngar l�go kalkvita i f�rmiddagens skarpa ljus, glest beskuggade av de halvvuxna tr�dens sm� neddammade, runda kronor. Utanf�r dramatiska teatern stodo ett par akt�rer och g�spade med hattarna p� n�san.

Tomas gick ned �t Blasieholmshamnen. D� han kom f�rbi Grand H�tel, gick han in p� Oriental f�r att dricka en vermouth.

Det var mera folk d�rinne �n det brukade vara. De sv�rmodiga uppassarna, vilkas bleka skuggor f�rr likt fredl�sa andar hade glidit fram och �ter utmed v�ggarna i korridorernas d�dsstillhet, hade f�rsvunnit och blivit ersatta av odalisker i brokiga sidentrasor. Med dem hade publiken kommit; det dracks och r�ktes runtomkring. I en av alkoverna, d�r en r�d gasl�ga st�ndigt fladdrade i halvm�rkret, satt l�jtnant Gabel med ett halvt dussin andra unga officerare, av vilka n�gra voro i uniform. De hade kommit in p� unionsfr�gan.

Tomas slog sig ned vid ett �ppet f�nster, p� samma soffa d�r han hade suttit med Hall en av dagarna n�rmast efter sin examen, i slutet av april.

Ja, var blev Hall av? Vid den danska badorten hade han stannat i tre veckor; sedan hade han �ter b�rjat resa omkring p� m�f�. Kunde det vara n�got 110 n�je i l�ngden... D� han senast skrev, var han �nnu i Tyskland.

Men nu m�ste han komma hem med det snaraste, ty eljest blev Tomas tvungen att h�ra sig f�r hos tegelhandlaren.

N�, det kunde han f�r �vrigt g�ra n�r som helst, ju f�rr dess b�ttre. Kanske redan i dag. Han �mnade bara g� upp och fr�ga om villkoren; det medf�rde ju ingen risk i och f�r sig. Wannberg, som stod i f�rbindelse med ett par f�rl�ggare, hade visserligen lovat att f�rs�ka skaffa honom n�gon �vers�ttning; men det kunde draga ut p� tiden. Han r�knade i st�llet p� denna inkomst l�ngre fram, d� det g�llde att betala det viktigaste av skulderna.

Tomas hade fallit ihop, d�r han satt p� soffan. Hans huvud hade sjunkit ned mellan axlarna, utan att han sj�lv visste av det.

Han var tr�tt. Icke egentligen kroppsligt; men hans inre m�nniska hade mattats under de st�ndiga spr�ngen fr�n den r�daste gl�dje till eftertankens gr�a pauser. Det var �gonblick, d� han trodde sig h�lla sj�lva den leende lyckan i sina armar, f�ngad f�r alltid, och i n�sta sekund famlade hans h�nder i den tomma luften.

Han r�tade upp sig, drack ur sitt glas och slog i ett nytt. Officerarna i alkoven hade bytt om samtals�mne; det talades om fru Wenschen och Grothusen. Baron Grothusen hade tr�ttnat, isynnerhet som han, efter vad det p�stods, var upptagen av allvarligare planer; s� hade han d� gjort en tur till 111 Paris f�r att komma ifr�n historien. Men en vecka senare var ocks� fru Wenschen f�rsvunnen fr�n staden; man trodde, att hon hade f�ljt efter honom.

— Ja, sade l�jtnant Gabel, det �r ju inte of�rklarligt, n�r man t�nker n�rmare p� saken. Fru Wenschen har troligen aldrig f�rr haft n�gon verklig passion, och hon �r nu trettiosex �r...

Man inst�mde, och en av s�llskapet beklagade under de andras skratt herr Wenschen, som nu gick omkring med h�ngande mustascher och f�rklarade, att hans hustru hade rest ner till K�penhamn f�r att h�lsa p� sina sl�ktingar.

Tomas s�g ut genom f�nstret och betraktade de promenerande p� trottoaren. Pl�tsligt klack det till i honom: fru Brehm och M�rta gingo f�rbi. Hon s�g honom, och det lyste upp i hennes �gon, medan hon fortfor att se rakt framf�r sig, allvarsam och korrekt.

Hon var sm�rt och blek.

Tomas satt l�nge och t�nkte p� M�rta. Han visste icke varf�r, men han ville n�stan gr�ta. Hur skulle framtiden se ut? Skulle M�rta Brehm kanh�nda en g�ng bli en fru Wenschen?

Det hade blivit lyst i kaf�et; Gabel och hans s�llskap hade g�tt.

Tomas satt i tankar. Tv� stiliserade fantasif�glar i ett d�rrornament av bl�tt och guld betraktade honom stelt och oavv�nt med sina tomma cirkel�gon.

— N�, tegelhandlaren allts� —

Han reste sig och gick.

112

Han tog �ngslupen �ver till Gustav III:s staty och gick uppf�r Slottsbacken. Det dr�jde n�got, innan han fann r�tt p� Svartmangatan i det spindeln�t av gr�nder, som omger Stortorget. Han kr�p in genom en port och upp f�r en trappa, knackade p� en d�rr och h�rde en r�st svara: stig p�!

Tomas k�nde sig som om han vore p� v�g upp i en tentamen. Han bemannade sig, �ppnade d�rren och kom in i ett t�mligen stort rum med kornbl�a tapeter; de nedf�llda rullgardinerna, mot vilka solen l�g p�, lyste �nnu mera sk�rande bl�a. En liten v�lf�dd fyrtio �rs man i rutig sommarkostym st�dde sig i en behagsjuk attityd mot kontorspulpeten och betraktade honom intressant avvaktande.

Tomas k�nde genast igen tegelhandlaren p� Reckes beskrivning. Han tyckte sig f�r �vrigt ha sett honom n�gon g�ng f�rr, men kunde icke erinra sig n�r eller under vilka omst�ndigheter. Det var isynnerhet de spelande pepparbruna �gonen, som f�ref�llo honom bekanta.

Tomas uppgav sitt namn, refererade till sin v�n, kandidat Recke, och framst�llde sitt �rende. Han ville underhandla om villkoren f�r ett mindre l�n — det var en tillf�llig f�rl�genhet — 300 kronor —

D� tegelhandlaren h�rde namnet Recke, gjorde han en v�rldsmannalik gest mot en gulbetsad pinnstol, medan han sj�lv f�rblev i sin halvt st�ende, halvt sittande st�llning, i vilken fanns n�got av sj�lvh�rskare, n�got av frisinnad tidningsredakt�r och n�got av landsortskomediant. D� Tomas kom 113 till siffran 300, fl�g det en hastig reflex av ett l�je �ver hans ansikte, men i n�sta �gonblick var han �ter allvarlig, bekymrad, n�stan str�ng.

— Ja, det �r d�liga tider — os�kra tider — jag g�r dagligen f�rluster. Min herre �r allts� medicine studerande. Ja, medikofilosofie kandidat, ja visst... Ja, som sagt, jag g�r oupph�rliga f�rluster...

Han trippade av och an i rummet med h�nderna p� ryggen.

F�rluster... Tomas hade den besynnerligt �ngslande f�rnimmelsen att ha upplevat denna scen en g�ng f�rr. Han var fullkomligt f�rvissad om att han vid ett eller annat tillf�lle hade h�rt samma klagande r�st tala om en eller annan f�rlust, med �gonen spelande hit och dit.

— Och dessutom k�nner jag ju inte egentligen till min herres f�rh�llanden...

Tomas vred sig p� sin stol. Han visste icke vad han skulle svara. Han satt och stirrade p� det f�rglysande titelbladet av en amerikansk detektivroman, som l�g hopslagen p� pulpeten med en remsa tidningspapper inskjuten som bokm�rke mellan bladen. Borde han kanske resa sig och g� s� gott f�rst som sist?

— Hur var det — 300 kronor? �tertog tegelhandlaren. Ja, summan �r av mindre vikt. Med s�kra namn b�de det och tjugu g�nger s� mycket. Utan s�kra namn ingenting!

114

S�kra namn... Tomas f�rstod ingenting av allt detta. Med s�kra namn kan man ju utan vidare omst�ndigheter l�na i en bank eller var som helst, och mot billig r�nta... Varf�r skulle man v�nda sig till en tegelhandlare, om man hade s�kra namn?

— Ja, svarade han kallblodigt, jag hoppas att de namn, som jag har p� f�rslag, inte skola komma att f�rorsaka n�gra sv�righeter.

Tegelhandlaren betraktade honom f�rv�nad.

— Jag hoppas detsamma, sade han med ett varmt och hj�rtligt tonfall, som f�ref�ll Tomas s� gammalt och bekant, att han n�stan blev r�dd.

— Det var allts� villkoren, som min herre �nskade h�ra. F�r en s� liten summa — och med en alldeles ny klient — ber�knar jag inte l�net l�ngre �n till tre m�nader. Vi skriva d� papperet p� 375, med 6 procents r�nta.

Han gick fortfarande av och an i rummet med h�nderna p� ryggen. Pl�tsligt tv�rstannade han mitt framf�r Tomas, i det han �tertog sin f�rsta attityd med ryggen mot pulpeten och det ena benet sl�ngt i kors �ver det andra.

— �r min herre myndig? fr�gade han tv�rt.

Tomas var som fallen fr�n skyarna. Han reste sig likv�l obesv�rat och b�rjade kn�ppa sin ena handske.

— Myndig, ja naturligtvis �r jag myndig, svarade han i den likgiltigt tankspridda ton han p� sista tiden l�rt sig att anv�nda n�r det skulle ljugas.

Man skulle allts� vara myndig ocks� f�r att f� 115 g� till en tegelhandlare, och ha s�kra namn, och fan och hans mor...

— N�, l�t oss d� s�ga om onsdag vid den h�r tiden, med klara papper!

Han f�ljde Tomas till d�rren.

— Weber, mumlade han f�r sig sj�lv, Weber... Skulle min herre m�jligen vara en son till professor Weber?

— Ja, svarade Tomas kort.

— S�, jas�... Hm. Ja, det finns nog utsikter till att vi skall kunna komma �verens... Allts� p� onsdag.

Och han tillade med huvudet ut genom d�rren:

— Akta er f�r trappan, det har g�tt en bit ur ett av de �versta stegen. V�rden h�r i huset bekymrar sig inte n�got vidare om sina medm�nniskors liv och h�lsa!

Tomas tog hemv�gen genom slottet. Han gick i tankar och s�g varken till h�ger eller v�nster. Han m�ste allts� skaffa ett par namn p� ett eller annat s�tt.

— Vart b�r det h�n —

D� han kom p� yttre borgg�rden, stannade han och tog sig �t huvudet: det stod med ens klart f�r honom, var han hade sett tegelhandlaren f�rut. En v�rdag f�r m�nga �r sedan, medan han �nnu gick i skolan, hade han g�tt ut med tre kamrater f�r att botanisera i Hagatrakten. S� hade de ocks� kommit in p� Nya kyrkog�rden och stannat f�r att se p� en begravning. Det var en tarvlig kista, �tf�ljd av 116 n�gra f� enkla m�nniskor: utom pr�sten fanns det i hela likf�ljet endast en person, vars dr�kt tydde p� att han tillh�rde de b�ttre klasserna, en liten v�lf�dd man med spelande, pepparbruna �gon. Kistan s�nktes ned och pr�sten f�rr�ttade jordf�stningen i st�rsta hast. D�refter steg den lille mannen upp p� jordvallen och b�rjade tala; och de kringst�ende blottade andaktsfullt sina huvuden, medan han med r�rd st�mma och �gonen mot h�jden tolkade de efterlevandes f�rlust.

117

XI

Det var en av h�stens stora dagar.

Humleg�rdens glesnande tr�d st�da r�da och gula. Likt j�ttestora flyttf�glar, vilkas breda, svarta vingar hela minuter kunde f�rm�rka solen och l�gga jorden i skugga, drevo s�ndertrasade molnflikar i hast och oro fram �ver en oktoberhimmel s� bj�rt och bl�, som om den varit �mnad att lysa �ver en varmare och mera sydlig h�st. Det hade bl�st upp till storm under natten. G�ngar och gr�smattor l�go str�dda med kvistar och vissna blad och hela l�sryckta tr�dgrenar, och �nnu alltj�mt sj�ng vinden i kronorna, medan kastbyarna nere vid marken virvlade upp den ena vansinnigt dansande pelaren efter den andra av jord och sand och brokiga d�da blad.

Tomas och M�rta hade st�mt m�te med varandra i parkens norra del, vid den fl�derbuske, under vilken hon en varm dag i juni hade v�ckt honom genom att kittla honom p� munnen med ett str�.

— Det �r en storartad dag, sade Tomas. Vi m�ste hitta p� n�got!

118

— Ja, sade M�rta l�gt och dr�jande, vi m�ste hitta p� n�got...

Och hon betraktade honom tyst med vid�ppna �gon. Slutligen s�g hon sig omkring med en hastig blick, tryckte sig t�tt intill honom och kysste honom. Det fanns ingen i n�rheten mer �n en gammal dalkulla, som b�jd och krokig gick p� gr�smattan och krattade blad.

D�refter f�ll hon i gr�t.

— Vad fattas dig? fr�gade Tomas.

Hans r�st var uppr�rd.

— Ingenting, ingenting...

Hon torkade sina t�rar, och efter ett par minuter var hon sig �ter lik, leende och k�ck. De f�ljdes �t ned�t staden, obekymrade om m�nniskorna, som sorlade omkring dem.

Det var livligt p� gatorna.

P� Biblioteksgatan var Tomas n�ra att bliva kullk�rd bakifr�n av en droska; i droskan sutto konsul Arvidson och Jean. Kusken saktade h�starna f�r ett �gonblick, och man utbytte h�lsningar i f�rbifarten. Konsuln str�lade av h�lsa och ungdom, och hans hand var mjuk och varm. Jean var blek som alltid, och hans blick gled undan l�ngs med husraden, medan han r�ckte Tomas sin kalla och fuktiga hand.

— Han s�g d�lig ut, sade M�rta.

— Ja...

Det hade kommit en hemlig oro �ver Tomas i samma �gonblick han tryckte konsul Arvidsons 119 hand. Varf�r hade han fallit p� den id�n att just skriva hans namn — hans och Gabriel Mortimers — p� tegelhandlarens papper? Det hade varit b�ttre om han tagit n�gon annans, n�gon som han icke k�nde och aldrig hade sett — ett par namn helt enkelt, vilka som helst. Tegelhandlaren visste likv�l mycket v�l att det var falskt. Tomas hade sett det av hans l�je, d� han tog emot v�xeln och l�mnade honom pengarna. Han hade sm�lett p� ett s�tt, som helt enkelt var of�rsk�mt. N�, det kunde vara likgiltigt, han m�ste i alla fall kunna skaffa pengarna om tre m�nader, och ingen skulle f� veta n�got. Ingen i hela v�rlden skulle f� veta n�got, och han �mnade ocks� gl�mma det sj�lv, n�r det en g�ng var f�rbi och papperslappen var s�nderriven, uppbr�nd, borta. Vem skulle sedan kunna minnas det, n�r han sj�lv hade gl�mt det?

De hade kommit ut p� Kungstr�dg�rdsgatan.

L�jtnant Gabel gick t�tt framf�r dem; r�ken fr�n hans cigarr slog dem i n�san, s� att M�rta m�ste nysa. Han var kl�dd i helt vanliga m�rka, randiga byxor. Historien om Gabels byxor hade n�mligen genom fru Wenschen f�tt en s� vidstr�ckt spridning, att han icke l�ngre kunde anv�nda vare sig dem eller n�gra som helst byxor av uppseendev�ckande natur.

Tomas k�nde ett l�tt slag av en hand p� sin axel; det var fadern, som gick om honom med br�dskande steg och en v�nlig nick, medan han hastigt lyfte p� hatten f�r M�rta. Han hade mycket br�ttom, han 120 skulle upp i en bank. Professor Weber hade p� sista tiden varit mycket n�jd med sin son, ty det hade icke p� l�nge varit tal om pengar. Han antog d�rf�r, att Tomas hade b�rjat stadga sig och v�ntade endast att han skulle flytta hem igen, ju f�rr dess hellre.

— N�, vad ska vi g�ra? fr�gade Tomas. Det �r kanske inte s� m�nga vackra dagar kvar nu... Och i eftermiddag �r du ju bortbjuden.

Professorn var redan l�ngt f�rbi dem, d� Tomas s�g honom v�xla en knapp h�lsning med en kortv�xt herre i rutig sommarkostym under den uppkn�ppta �verrocken. Tegelhandlaren... K�nde ocks� fadern honom?

I n�sta �gonblick h�lsade ocks� l�jtnant Gabel p� samma herre, och d�refter var det Tomas’ tur. Tegelhandlaren sm�log f�rbindligt diskret, d� han besvarade h�lsningen; han tog likv�l icke cigarren ur munnen.

— Vem var det? fr�gade M�rta.

— Det var en av mina f�rra l�rare, svarade Tomas. Det �r en skicklig matematiker, men han �r mycket distr�. Eljest skulle han troligtvis ha tagit cigarren ur munnen, d� han h�lsade.

Solen br�nde p� trottoaren. De gingo �ver gatan och kommo in i all�erna, d�r lindarnas gr�gula l�v dansade kring deras f�tter.

H�radsh�vding Ratsman gick f�rbi i en av sidoall�erna; han v�nde bort huvudet och h�lsade icke. 121 Tomas hade f�rut hyst en of�rklarlig antipati mot honom, men sedan han nu visste, att Ratsman en dag i juli hade f�tt en korg av M�rta, k�nde han n�stan ett slags v�nskap f�r honom. Det var ocks� i alla h�nseenden en korrekt och behaglig man.

— Vi ha otur i dag, anm�rkte M�rta. Eljest g� vi ju n�stan aldrig och promenera tillsammans, och s� m�ta vi just i dag alla v�ra bekanta, den ena efter den andra. Vi m�ste g� p� n�gra v�gar, d�r ingen ser oss.

Hon hade knappt talat ut, d� Gabriel Mortimer gick f�rbi dem; han var p� v�g till sitt �mbetsverk. Han h�lsade halvt f�rtroligt, medan han betraktade dem med en p� en g�ng leende och sv�rmodig blick ur sina kupiga, n�rsynta �gon.

— Om vi skulle fara ut till Drottningholm, f�reslog Tomas. D�r b�r vara vackert en s�dan dag som denna. Och vi beh�va inte vara r�dda att tr�ffa n�gra bekanta, nu sedan alla sommarg�ster ha flyttat in.

— Ja, Drottningholm... D�r �r vackert. I parken, vid svandammarna...

De hade kommit in p� en av de sidog�ngar, som f�ra till Molins font�n. Ett par sm� gatpojkar l�go p� magen �ver bass�ngens stenkant och plaskade med h�nderna i vattnet; de disputerade om en dresserad fisk, som skulle finnas d�r och till vilken den smutsigaste av dem p�stod sig vara husbonde. Eljest var det tyst och ensamt i rundeln kring font�nen. 122 De silverbleka pilarna, vilka sist av alla Kungstr�dg�rdens tr�d f�lla sina sent och l�ngsamt gulnande blad, tycktes b�ja de �nnu sommarfriska kronorna samman till en sakta klagande krets om de �tta svarta svanorna av brons.

— Ja, l�t oss fara ut till Drottningholm.

Tomas och M�rta stodo ensamma p� Tessins �verd�ck. Sundet mellan Lov�n och Kers�n l�g n�stan lugnt, skyddat mot vindarna av Kers�ns h�ga, skogiga strand. Vattnets oroliga, fl�ckvis krusade och fl�ckvis blanka yta �tergav en darrande och bruten spegelbild av det underbart vita sommarslottet, vars mittparti med det h�ga och sirligt buktade koppartaket reste en stark kontur mot h�sthimmelens bl�, medan flyglarnas �rggr�na kupoler likt tr�tta huvuden sj�nko tillbaka mot kuddar, stickade av r�tt och gult bladverk. Trapporna ned mot sj�n l�go vita i solen som om de varit av marmor. P� kajen satt en gammal slottstj�nare och halvsov med ett metsp� i handen, en gr�h�rsman med uppkn�ppt livr� och tindrande blanka knappar i rocken.

Tomas och M�rta gingo upp till v�rdshuset f�r att �ta frukost. De fingo ett stort, l�gt rum med blommiga gardiner f�r de gammaldags, sextonrutiga f�nsterna, vilkas utsikt n�stan helt och h�llet var skymd av det r�da vilda vin, som i cirklade och vridna rankor kl�ngde upp utmed husets v�ggar. Mitt i den breda soffan l�g en stor, vit katt och sov.

123

Tomas st�ngde omsorgsfullt d�rren efter jungfrun som serverat dem.

— Jag �r s� lycklig i dag, sade M�rta, d� de efter slutad frukost gingo den avl�vade poppelall�n fram till slottet, f�rbi kapellflygeln och ned i parken.

— Jag k�nner mig som om aldrig n�got ont skulle kunna h�nda oss tv�. Molnen segla f�rbi oss d�ruppe; det �r inte p� oss det skall regna i dag. De segla l�ngt bort till fr�mmande trakter, och d�r kommer det att brista l�s �ver m�nniskor, som jag inte k�nner och inte bryr mig om.

Tomas svarade icke genast. Han gick och s�g p� molnens spegelbilder i parkens dammar och kanaler. Det m�rka vattnet �tergav dem med en djupare f�rg, �n den de hade uppe i rymden.

— Men du gr�t, n�r vi tr�ffades i Humleg�rden, sade han slutligen.

M�rta teg.

— Varf�r gr�t du, n�r du kysste mig? S�g mig, varf�r du gr�t!

— Det var ingenting... Jag k�nde mig s� betryckt ett �gonblick, jag vet inte sj�lv varf�r. Kanh�nda var det n�gonting i alla fall.

— Du m�ste s�ga mig vad det var!

— Nej, inte nu. En annan g�ng s�ger jag det kanske, men inte i dag.

De gingo l�ngsamt ned�t en av de fyrdubbla lindall�erna. Den smala remsa av himmelen, som tr�dens 124 spetsiga grenvalv l�mnade fri, lyste �ver deras huvuden med den �dsligt blanka och frusna f�rg, som det bl�a av himmelen f�r, d� solen har g�tt i moln.

En s�des�rla sprang hit och dit framf�r deras f�tter i meningsl�st sicksack; hon hade en l�ng mask i n�bben.

— Vart f�r den h�r v�gen? fr�gade M�rta och pekade p� en g�ngstig inne mellan stammarna. Tror du att den f�r till Kina?

— Ja, l�t oss se...

De togo av in p� g�ngstigen. De hade icke g�tt m�nga steg, f�rr�n stammarna glesnade och Kinapaviljongerna l�go framf�r dem. Solen lyste just upp �ver det �rtgr�na taket och sm�tornen med de hundra klockorna, som l�ngesedan tr�ttnat att ringa n�r vinden satte dem i r�relse. Den vredaste h�ststorm kunde icke locka ett ljud ur deras rostiga strupar, ty de hade icke l�ngre n�gra kl�ppar.

Det var blott f�r en kort stund solen bl�nkte fram, ty molnen t�tnade mer och mer. Ett ofantligt bomullsvitt moln, liknande en j�tteballong, som slitit sig l�s fr�n sin gondol och utan f�rare slungats ut p� n�gon �ventyrlig irrf�rd i rymden, kom l�ngsamt seglande fr�n �ster, er�vrade trakt efter trakt av himmelskartan och lade parken i gr� skymning.

Tomas och M�rta stodo lutade mot ett gammalt kastanjetr�d, ur vars grenar vinden skakade ned ett regn av bleka gula blad �ver deras skuldror. 125 Och det var icke blott kanstanjetr�dets l�v, som fl�ktade om deras huvuden och fastnade i deras kl�der: vinden f�rde i deras armar och till deras f�tter alla slags blad fr�n alla slags tr�d — l�nnarnas r�da, asparnas svarta, bokarnas bruna och almarnas vitgula blad. Ett av de allra st�rsta, ett bj�rtr�tt l�nnblad med m�rka �dror, fladdrade l�nge hit och dit f�r deras �gon. De stodo b�da och betraktade det.

— Var skall det stanna...

Pl�tsligt f�rdes det av en h�ftig vindst�t rakt mot Tomas’ ansikte. Han ville taga bort det, men M�rta b�jde sig fram och tryckte det fast �ver hans �gon med b�da sina h�nder, och under tiden kysste hon hans mun. Tomas r�rde sig icke. Han stod stilla och l�t henne g�ra med honom vad hon ville, medan dagern lyste rosenr�d in i hans �gon genom bladets tunna v�vnad, liksom solljuset n�gon g�ng kan skimra r�tt genom ett barns eller en ung kvinnas sp�da hand. Hon kysste honom l�ngt och l�nge... Men d� han till sist i lidelse slog armarna om hennes hals f�r att trycka henne till sig och h�lla henne f�ngen, vred hon sig pilsnabbt ur hans armar och tog till flykten ned�t parken.

— Tag mig om du kan, ropade hon, och g�r sedan med mig vad du vill!

Innan han lyckades hinna henne, var hon redan f�rsvunnen djupt inne bland irrg�ngarna i en slingrande fransk labyrint av klippta h�ckar.

Han fann henne icke, och han fick intet svar, d� han ropade hennes namn. Sedan han l�nge s�kt 126 henne f�rg�ves i labyrintens alla g�ngar och bers�er, gick han modl�s fram p� gr�svallen d�rutanf�r och spejade �t alla h�ll. Hon kanske f�r l�ngesedan hade smugit sig ut ur buskaget och g�mt sig p� n�got annat st�lle. Var skulle han finna henne?

Det var ingen att se s� l�ngt �gat n�dde. Gr�splanerna l�go tysta och tomma med den gamla barockfont�nen av gul sandsten i mitten. Och d�ruppe jagade skyflockarna varandra fr�n �ster till v�ster med alltj�mt �kad fart.

Om hon kanske hade fallit omkull n�gonst�des och slagit huvudet mot en sten och nu l�g avsvimmad och bl�dande och utan hj�lp...

— M�rta, var �r du?

Han v�nde tillbaka in i labyrinten och b�rjade s�ka henne p� nytt.

Pl�tsligt stod hon mitt framf�r honom, men hon s�g honom icke. Hon stod uppr�tt och tyst och betraktade en vit Venusstod i ett h�rn av en undang�md bosk�. Det var en Venusstod i marmor, p� vars f�tter och ben, ja h�gt upp p� magen, vulg�ra m�nniskor klottrat sina vulg�ra namn till �minnelse av en eller annan osande varm dag, d� n�gon fullpackad s�ndagsb�t med l�vruskor fram och bak och falsk m�ssingsmusik ombord f�rt dem hitut p� lustresa att begapa och begrina resterna av deras f�ders, nej, deras f�ders herrars glans. Br�stet och det stolta huvudet skimrade vita, ober�rda; dit hade barbarernas h�nder icke n�tt.

Nedanf�r v�xte gr�set frodigt och mjukt.

127

Tomas sm�g ljudl�st bakom M�rta, slingrade armarna om hennes midja, kysste henne och tvingade henne ned p� gr�set.

Venusbilden stod leende och vit och tyst.

Bl�sten hade �kat; det var full storm. Skymassornas vilda jakt ilade fram �ver f�stet likt skingrade flockar av en slagen h�r i uppl�sningstillst�nd, p� flykt.

M�rta gick f�re med kappan fladdrande f�r vinden, Tomas kom efter.

— Vart g�r du, M�rta?

— Det ligger ett gammalt torn d�r borta p� kullen — d�r mellan tr�den — jag vill komma upp p� en h�jd... med utsikt...

Det knakade i tr�den, och luften sj�ng �ver deras huvuden.

Svandammarnas m�rka vatten krusades av sm� toppiga, blygr� v�gor med spetsar av fr�sande vitt skum.

Ett brak som av ett sammanst�rtande hus tvang dem att tv�rstanna. Det var en gammal murken, fullkomligt avl�vad ask, som br�cktes av stormen, vacklade och f�ll, och i sitt fall slog den en bro i spillror, en av de sm� bukigt v�lvda miniatyrbroarna, som f�ra �ver de gr�vda kanalerna, och som med sina br�ckliga vita balustrader erinra om leksaksbryggorna i en venetiansk vattenpantomim. En vit svan, som ensam med h�gburet huvud simmade 128 omkring i kanalen, d�k f�rskr�ckt ned under vattenytan, och var l�nge f�rsvunnen. D� han �ter kom upp, simmade han br�dskande mot land, fl�g upp p� svanhusets tak och st�llde sig d�r att flaxa med vingarna, medan han utst�tte underliga, dova skrin.

— L�t oss g� en annan v�g, sade Tomas.

M�rta log.

— Tr�den kunna bl�sa omkull p� alla v�gar, svarade hon.

Hon hade likv�l blivit blek.

Stormen hindrade dem att tala. De kunde knappast andas, medan de l�ngsamt arbetade sig upp f�r branten av den kulle, d�r tornet stod. Det var ett gammalt f�rfallet vattentorn, vars rostr�da mur visade gapande svarta h�l efter tegelstenar, som bitvis eller helt och h�llet fallit bort. Tomas dunkade med k�ppens doppsko mot den st�ngda j�rnporten, till vilken det s�kert icke p� l�nge hade funnits n�gra nycklar. Den svarade med ett d�n, som f�r en sekund �verr�stade sj�lva stormen.

Solen lyste fram n�gra �gonblick ur den svavelgula br�schen i ett s�nderrivet moln.

Nedanf�r och runt omkring dem b�ljade ett uppr�rt hav med gula och r�da v�gor, ett hav av tr�d i h�stens f�rger. Bortom parken och slottet fr�ste M�laren gr�n och vit.

Tomas och M�rta stodo i l� av tornet, st�dda mot muren, och lyssnade till stormens brus. Hon 129 lutade sitt huvud mot hans br�st, och han stod och stirrade ut�t och visste icke sj�lv p� vad han t�nkte.

En gammal fl�jel gnisslade d�ruppe, och luften sj�ng, och vissna blad fladdrade omkring som brokiga fj�rilar. F�glar, som hade bo i muren, kommo och fl�go under g�lla skrin.

Tomas k�nde pl�tsligt, att det lilla brunh�riga huvud, som vilade mot hans br�st, sk�lvde av en kv�vd snyftning.

— Varf�r gr�ter du? viskade han.

— Nej, jag gr�ter inte...

— Jag vill veta, varf�r du gr�ter, M�rta! Har det h�nt oss n�gon olycka?

— Nej, nej, det �r ingenting. En annan g�ng kan jag s�ga dig vad det �r, men inte nu. — Kom, Tomas, l�t oss g�!

Tessin hade redan g�tt, d� de kommo ned p� bryggan; ingen av dem hade t�nkt p� vad tiden led. Klockan var �ver halv tre. Det �terstod att g� ned till Nockeby bro och inv�nta n�gon av Svartsj�landsb�tarna.

Det var endast tio minuter att g�.

Himmelen mulnade mer och mer. V�gen kr�kte sig tom och gr� mellan skogsdungar, �vergivna sommarvillor, �krar och sumpmarker. Ingen m�nniska syntes; det var som om h�sten och de m�rka kv�llarna i ett slag lagt trakten �de.

Telegrafstolparna vid v�gkanten sj�ngo monotont.

En liten svartgr� hund med r�dda, tindrande m�rka �gon, som kommit fram till dem p� �ngb�tsbryggan 130 och som de hade visat sig v�nliga emot, f�ljde dem alltj�mt; �n var han f�re dem, �n var han efter, men alltid i n�rheten. Emellan�t stannade han mitt framf�r deras f�tter, s�g p� dem och viftade med svansen.

— Han kanske �r ute och s�ker plats, sade Tomas. Han har tappat bort sin herre.

M�rta gick tyst och mumlade n�got f�r sig sj�lv.

— G�r du och l�ser psalmer? fr�gade Tomas.

— Ja, sade M�rta. Jag f�rs�ker erinra mig en gammal h�stpsalm, som jag l�rde mig, d� jag var barn. Den b�rjade s� h�r:

Med hastat lopp och dunkelt sken

oss solen snart f�rl�ter,

att uppg�, sorgelig och sen,

p� mulna f�stet �ter.

F�rbi �r �rets sk�na tid —

— — — — — — — — — —

Bl�sten tog bort resten.

De hade just passerat brovaktarstugan och kommit ned p� Nockeby bro. Vinden l�g p� fr�n �ster, och M�laren vr�kte verkliga brottsj�ar in �ver den l�ga flottbron, som vajade och kr�ngde f�r trycket. Skummet fr�ste dem h�gt upp i ansiktet. Tomas och M�rta b�rjade springa; vid mitten av bron var en genomfart f�r �ngb�tarna och en till�ggsbrygga, och vid bryggan l�g just en av Svartsj�landsb�tarna, p� v�g till staden. Det var n�tt och j�mnt att de kommo med.

131

Den lilla lurviga, svartgr� hunden stod ensam kvar p� bryggan och gn�llde sakta, med svansen mellan benen.

Tomas var f�rsenad; familjen steg just upp fr�n bordet, d� han kom hem f�r att �ta middag. Efter middagen drack han kaffe i sitt gamla rum. Det s�g tomt ut d�rinne nu, sedan han flyttat skrivbordet och bokhyllorna till sitt vindsrum uppe vid Adolf Fredrik.

Greta stod promenadkl�dd och v�nde sig framf�r spegeln ute i salen.

— Vart skall du g�? fr�gade Tomas.

— Jag skall g� ut och handla, svarade Greta.

Greta valde g�rna skymningen, n�r hon skulle g� ut och se p� n�got i butikerna. Det var n�got s� frestande �ver gatorna, just n�r m�rkret f�ll p� och lyktorna b�rjade t�ndas. Det fanns just d� s� mycket att undra p� och att gissa �ver.

Hon nickade �t Tomas i d�rren och f�rsvann.

Tomas gick in till modern och pratade en stund; men han hade icke ro att sitta l�nge. Han skulle g� hem och l�sa.

Han lovade att komma tillbaka och �ta kv�ll.

Himmelen hade klarnat upp, n�r det led mot skymningen, och bl�sten hade saktat av. Dagens alla oroliga skymassor hade drivit undan och sjunkit tillbaka; endast vid den v�stra horisonten, bakom Humleg�rdens kvistverk, hade n�gra stelnade molnformationer 132 tornat upp sig till en svartviolett v�gg med skarpa kanter.

Tomas skulle just g� hem�t �ver Humleg�rden, d� han l�ngt uppe p� Sturegatan s�g en sm�rt man i en vid reskappa komma g�ende t�tt intill husraden. Kunde det vara Hall? Det var hans g�ng, han brukade just g� s� d�r och stryka utmed v�ggarna... Tomas hade h�rt talas om att han var �terkommen sedan en vecka, men han hade icke h�rt av honom n�got, och i dubbletten vid Kommend�rsgatan bodde nu en annan.

Det var han.

— God afton, Hall. V�lkommen tillbaka!

— God afton, Tomas — det var l�ngesedan jag s�g dig —

De b�da v�nnerna f�ljdes �t ned�t Sturegatan. De talade om ett och annat av vad de upplevat under sommaren. Tomas kunde likv�l icke vidr�ra det viktigaste av det som h�nt honom, och medvetandet h�rom kom honom att misst�nka, att ocks� Hall i sina ber�ttelser undvek allt v�sentligt. De hade icke heller mycket att s�ga varandra; g�ng p� g�ng uppstod det pauser i deras samtal. Tomas k�nde sig n�stan f�rl�gen utan att han visste varf�r, och Hall var likgiltig och f�rstr�dd.

Vid h�rnet av Humleg�rdsgatan tog han hastigt farv�l av Tomas; han hade lovat att tr�ffa den och den uppe vid Anglais.

— Vi ses v�l n�got, sade han.

Och han n�mnde sin nya adress.

133

De skakade hand med en hj�rtlighet, som skulle ers�tta vad som fattats i deras samtal, och Tomas gick hem�t.

Hall gick icke upp p� Anglais, ty han hade icke st�mt m�te med n�gon.

Han hade endast, som det stundom h�nde honom, k�nt ett tvingande behov av att vara ensam och driva omkring bland m�nniskorna efter sin egen nyck.

Det var snart teatertid; gatorna fylldes av folk.

Hall gick in p� Birger Jarlsgatan, vars lyktor just blossade upp omkring honom, en efter en, under en blank och gr�nbl� oktoberhimmel. �ver Nybrovikens tjocka och or�rliga vatten irrade det sp�da ljuset av en gr�n lanterna, medan en disig m�ne i uppg�ende, med ett snett ansikte, liksom svullet av tandv�rk, l�ngsamt h�jde sig �ver frimurarnas hus p� Blasieholmen, det h�ga och m�rka Seved B��thska palatset.

Han hade icke g�tt l�nge, f�rr�n han var tr�tt. Om han skulle g� hem? Nej, icke hem...

Varf�r skulle jag g� hem? t�nkte han. Jag har ingenting att g�ra, och dessutom pl�gar det mig att sitta och se p� det rena, vita papperet hemma p� skrivbordet. Och likv�l m�ste det alltid ligga d�r, s� att jag har det till hands n�r jag f�r n�gon god id�, ty jag skriver ju p� ett drama, var det inte s�?

Han gick obeslutsam av och an p� trottoaren utanf�r Berzelii park.

Det vita papperet �r mitt onda samvete...

134

Han m�ste likv�l g� in p� ett eller annat st�lle, ty han var tr�tt. Han steg in i Berns’ salong, som tillf�lligtvis var n�rmast, satte sig i ett h�rn p� en av l�ktarna och best�llde en whisky.

Det var full variet�. En fet dam hoppade omkring och kvittrade p� tribunen utan att lyckas �verr�sta orkestern och sorlet bland den drickande, r�kande och skr�nande publiken.

— — Ja, varf�r kunde han icke skriva? Han hade ju likv�l sett mycket och varit med om �tskilligt. Kanh�nda var det emedan han icke hade den r�tta barnatron p� att han verkligen hade n�got nytt att l�ra ut. Och om han ocks� hade haft n�got, vad s�? M�nniskorna ville likv�l icke lyssna till det som han m�jligen kunnat s�ga dem. Det var s� underliga vr�ar av tillvaron han hade h�mtat sin erfarenhet ifr�n.

Kanh�nda hade han icke heller den r�tta barnatron p� geniet. Vad �ro genierna? Kvicka och h�ndiga barn, som l�tit piska sig i arbetsselen av den gamla feberdr�mmen om storhet. Och av illusionen, att storheten �r stor.

Den tjocka chansonetten hade f�rsvunnit fr�n tribunen; det var nu en medel�lders herre, som under passionerade vridningar p� hela kroppen pressade fram en sentimental romans.

— — Vad skulle han finna p�, som kunde narra tiden att �tminstone f�r n�gra m�nader flyga p� falkvingar i st�llet f�r att kr�la p� snigelf�tter?

135

Han ville vara �lskad, och likv�l fruktade han ingenting s�, som k�rleken. K�rleken �r kontraband. Han hade haft n�gra tomma �ventyr, korta och bisarra, men lidelsen hade han flytt som pesten, och den hade heller icke s�kt upp honom. Han �lskade ingen, och ingen �lskade honom.

Han var v�rldens fattigaste man.

S�ngaren p� estraden bugade sig och drog sig tillbaka under en lam appl�d. De �dlare k�nslorna kunde p� denna lokal endast n� en succ�s d’estime.

Ett par steg fr�n Hall satt en fet, brun r�tta under en stol och knaprade p� ett kr�ftskal, som hon h�ll mellan framtassarna. D� hon m�rkte, att Hall betraktade henne, gjorde hon ett �gonblicks uppeh�ll och m�tte frimodigt hans blick med sina sm� kloka, svartgnistrande �gon. D�refter �tergick hon obekymrat till sina egna aff�rer.

Hall betraktade henne tankfull.

— Om det finns levande r�ttor h�r, s� finns det ocks� d�da r�ttor, ty r�ttorna ha icke evigt liv. Under vilken golvspringa kommer den h�r att ligga och ruttna?

Han trodde sig med ens k�nna, att hela etablissementet hade en lukt av d�da r�ttor. Han knackade p� kyparen, betalade och gick mot utg�ngen, medan sex r�d- och vitm�lade flickor gallskrikande flaxade omkring p� tribunen likt levande disktrasor, i vanvettigt virrvarr.

Han gick ut genom Berzelii park, �ver Norrmalmstorg och kom in p� Biblioteksgatan.

136

Var det inte Greta Weber, som gick framf�r honom, med det ljusa h�ret nyligen hopvirat till en knut i nacken...

Han gick fatt henne, h�lsade v�rdnadsfullt och tackade henne f�r sist. De hade icke sett varandra, sedan de suttit till bords med varandra p� Arvidsons middag.

De f�ljdes �t upp�t �stermalm. Greta f�rh�ll sig i b�rjan t�mligen stram och gav korta svar, men Hall hade en s� fri och godhj�rtad ton, d� han sk�mtade, att hon snart fick f�rtroende f�r honom, gl�mde sin v�rdighet och log och sk�mtade liksom han.

Hall var betagen. Han hade icke t�nkt p� Greta under hela sommaren. Hur hade han kunnat undg� att minnas henne och t�nka p� henne...

Han talade om sina resor, och Greta lyssnade med nyfikna �gon och �ron.

De hade kommit till blomsterbutiken vid Stureplan; utanf�r f�nstret stannade de en stund och betraktade blommorna.

— I b�rjan f�rstod jag mig inte alls p� orkid�er, sade Greta. Jag tyckte att de s�go s� besynnerliga ut. Men nu tycker jag n�stan mest om dem av alla blommor — isynnerhet de d�r stora, blekgr�na, som likna hafsdjur —

Hon hade knappast talat ut, f�rr�n Hall var inne i butiken. I n�sta �gonblick kom han �ter ut med en gr�n orkid� i handen.

137

Greta blev r�d.

Han ville f�sta den vid hennes barm, men hon nekade f�rskr�ckt att taga emot den.

— �, det skulle ni inte ha gjort — varf�r har ni k�pt den — nej, jag vill inte ha den —

Hall betraktade henne stelt. Slutligen kastade han bort blomman p� gatan, i smutsen, sade artigt farv�l och vek in p� en sidogata.

Greta stod kvar, f�rvirrad, gr�tf�rdig.

Hon fattade sig likv�l snart.

Det var ju ett helt �ventyr... Eller kunde man inte kalla det ett �ventyr?

Hon s�g sig omkring �t alla h�ll: det var v�l ingen som stod och gav akt p� henne? D�refter b�jde hon sig ner, tog upp blomman, torkade av den och lindade in den i sin n�sduk. Inte kunde man l�ta den vackra, dyra blomman ligga d�r i smutsen...

Hon ville g�mma den som ett minne.

Tomas satt vid f�nstret i sitt rum. Han hade icke t�nt n�gon lampa. Han satt och s�g p� takens och skorstenarnas svartnande skuggresningar mot den gr�nbleka skymningshimmelen och p� en blek stj�rna, som tindrade fram mellan almarnas glesnade l�vverk. Den nakna brandmuren mitt �ver g�rden flammade g�ng p� g�ng upp av ett r�tt sken; det var en reflex fr�n eldh�rden i smedens verkstad nere i bottenv�ningen. Ljudet av sl�ggans 138 fall mot st�det var det enda som st�rde kv�llstystnaden i g�rden.

Tomas t�nkte p� M�rta. Hon hade varit s� underlig p� f�rmiddagen. Vad var det som oroade henne?

Om det kunde h�nda henne n�got illa... De hade icke alltid varit f�rsiktiga.

S�mmerskan i f�nstret snett emot t�nde nu sin lampa. Skenet f�ll in i Tomas rum; han s�g skuggan av sitt eget huvud r�ra sig p� tapeten.

En svart krokig gestalt med en p�se �ver ryggen och en k�pp i handen sm�g ljudl�st fram �ver g�rden. Det var bensamlaren. Han tassade fram till soptunnan, lyfte av locket och b�rjade peta med sin k�pp bland avskr�dena, plockade upp n�gra benknotor, v�nde p� dem och stoppade dem i sin p�se. D�refter lade han locket p� tunnan och sm�g sig �ter bort.

Den tunga porten slog igen om honom med en skr�ll.

Smedens sl�gga arbetade alltj�mt, och eldskenet p� muren flammade allt r�dare, medan g�rdens l�ngor och plank svartnade mer och mer i oktoberm�rkret. En hund b�rjade sk�lla i granng�rden — n�gra kvinnor pratade och skrattade i portg�ngen — och det blev �ter tyst.

Tomas spratt till: n�gon knackade p� d�rren.

Det var M�rta.

— �, M�rta, �r det du — jag satt h�r ensam i m�rkret och t�nkte p� dig, men jag v�ntade dig inte... du skulle ju g� bort!

139

— Ja, sade M�rta, jag kommer just d�rifr�n. Det var s� tr�kigt d�r. Jag sade att jag m�dde illa och gick min v�g. En herre m�ste f�lja mig, naturligtvis, det var om�jligt att slippa. Han f�ljde mig �nda till v�r port, och d�r stod jag innanf�r och v�ntade en l�ng stund, innan jag v�gade mig ut igen... Och nu �r jag h�r!

Hon lade kappan p� en stol och stod framf�r honom i sin vita s�llskapsdr�kt med tyll�rmarna. Hon hade icke skaffat sig n�gon ny sedan v�ren. Men i sk�rpet och p� h�ret hade hon icke l�ngre violer, utan vita rosor.

Hon stod �nnu uppr�tt mitt p� golvet.

— Jag vill s�ga dig n�got, Tomas, sade hon. Jag vill s�ga dig, varf�r jag gr�t.

Tomas k�nde, att han bleknade.

— Jag tror, att jag kommer att f� ett barn.

Han stod m�ll�s och stirrade p� henne, som om han icke f�rstod.

Men M�rta stod vit och lugn. Hon gr�t icke nu.

— Vi ha gjort or�tt, Tomas, nu g�r det oss illa!

Timmarna runno.

Tomas och M�rta kunde icke l�mna varandra. Varje sekund tycktes dem dyrbarare �n n�gonsin. De k�nde lyckan glida sig ur h�nderna; de trodde sig se henne likt en nyckfull, f�rn�rmad g�st v�nda dem ryggen och l�mna d�rren p� vid gavel f�r m�rkret, f�r det ok�nda, f�r olyckan. De kunde icke �ngra, att de hade �lskat varandra, och de 140 �ngrade d� i st�llet varje timme, som de l�tit g� tom och obegagnad f�rbi. Deras �gon s�kte varandra med en annan lidelsens eld, deras l�ppar brunno mot varandra med en hetare gl�d �n f�rr, deras famntag blevo krampaktiga, som om det g�llt att h�lla en flyende kvar, och de �lskade fr�n denna dag s�, som de f�rd�mda �lska.

141

XII

Novemberm�rkret t�tnade �ver skorstenarna och taken.

Greta stod vid ett av f�nstren i matsalen och s�g ned�t gatan och ritade krokiga streck med fingret i imman, som bredde sig h�gre och h�gre upp �ver glaset.

— Se, det sn�ar, sade hon l�gt och l�t handen falla. Det �r den f�rsta sn�n i �r!

Det var andakt i hennes r�st. Och hon stod l�nge tyst och betraktade sn�flingorna, som segnade ned stora och v�ta och gjorde taken och f�nsterblecken vita och m�rkret vitt.

Tomas satt vid pianot och fingrade oupph�rligt p� en och samma tangent. Han trodde sig h�ra, att den hade en mjukare och mindre sliten ton �n de andra.

Slutligen tr�ttnade han, och det blev tyst.

Modern gick igenom rummet. Hon stannade ett �gonblick bakom Tomas och str�k honom n�gra g�nger l�tt �ver h�ret med ena handen. D� han 142 v�nde sig om, nickade hon �t honom med en ljus blick och var �ter borta.

— — Klockan var �nnu icke sex. Vid halvsjutiden skulle han vara hemma hos sig, ty M�rta hade lovat att komma.

Den gick s� l�ngsamt, tiden.

Greta stod alltj�mt rak och smal mellan bladv�xterna framme vid f�nstret och s�g p� hur sn�n f�ll.

S� v�nde hon sig pl�tsligt om emot Tomas.

— S�g, Tomas — Johannes Hall, �r det en bra m�nniska?

Tomas svarade icke strax. Fr�gan hade kommit s� hastigt �ver honom.

— Jag tror det, sade han till sist. F�r �vrigt �r det visst en mycket sammansatt natur.

Greta stirrade p� honom envist, som om hon ville uppfordra honom att s�ga n�got mera; men Tomas teg. Slutligen kv�vde hon en liten g�spning och gick in i sitt rum f�r att str�cka ut sig p� soffan och sova en stund, ty det var m�rkt och tr�kigt och dessutom var hon s�mnig. P� de sista veckorna brukade hon ligga s� l�nge vaken om kv�llarna, innan hon somnade.

Tomas satt ensam kvar vid pianot och h�rde klockan sl� sex. Den slog s� l�ngsamt och l�t s� tr�tt. Efter de f�rsta fem dr�jande och tveksamma slagen trodde Tomas att den aldrig skulle n� fram till det sj�tte.

143

— — Vad allt d�rinne hade �ldrats p� det sista �ret. — — Klockan och pianot och hela salen — — alltsammans.

Han reste sig och gick ut.

Gatan var redan vit av sn�. Tomas h�rde icke ljudet av sina egna steg.

En ung arbetskarl sprang storskrattande ned�t gatan, hack i h�l f�rf�ljd av ett par dalkullor, som med fulla h�nder kastade stora h�gar av l�s sn� �ver hans huvud och axlar. Deras glada skratt gav eko mellan husv�ggarna, avl�gsnade sig och blev borta.

Tomas hade �nnu god tid; han tog v�gen upp �ver Esplanaden. Sn�n virvlade upp och ner, tindrande i b�glampornas vitbl�a ljus.

En droska k�rde f�rbi i rasande fart med ett skrikande och stojande s�llskap, damer och herrar. Skratt och skrik str�ddes ut p� deras v�g, blandade med refr�ngen av den sista variet�visan.

Var icke en av dem Hall?

— — Jo, det var s�kert han. Hall var svag f�r livligt s�llskap numera.

N�gra steg framf�r sig uppt�ckte Tomas pl�tsligt sin far och sin farbror, som var bokhandlare p� S�der. De b�da br�derna s�go varandra ytterst s�llan, men d� de n�gon g�ng st�tte p� varandra i ett gath�rn, brukade de alltid stanna och prata en stund.

144

Tomas v�nde p� sin paraply, s� att han kunde komma f�rbi dem osedd, ty han ville icke l�ta uppeh�lla sig. Han uppf�ngade ur de b�da gamla herrarnas samtal ordet ”Helgeandsholmen”.

D� han kommit ut p� den tysta och folktomma str�cka av Karlav�gen, som l�per utmed villakvarteret, kastade han i f�rbig�ende en blick upp�t f�nstren i Arvidsons villa. Det var ljus i salongen. En kort, fyrkantig nacke skymtade fram t�tt intill en m�rk kvinnoprofil, som b�jde sig fram mot den h�ga empirelampans gula sk�rm. Vems var nacken, var det Grothusens? Ja, det var Grothusen och Mary Arvidson...

Nej, tiden gick ifr�n honom, och m�testimmen var inne...

Och han skyndade vidare genom sn�yran med blicken f�stad p� en ljusfl�ck vid gatans �ndpunkt, d�r en lyktas sken d�sade r�tt mot ett r�tt plank.

D� han skulle g� in genom sin port vid Adolf Fredrik, spratt han till vid att n�gon lade sin hand p� hans arm.

— Tomas — —

Det var M�rta.

— Har du v�ntat?

— �nej, jag kom nyss... Jag var uppe och knackade p� din d�rr, men det var ingen som �ppnade...

Sn�n yrde omkring dem. Tomas ville kyssa henne, men hon st�tte honom tillbaka och drog sig undan.

145

— Nej, jag g�r inte upp igen, sade hon. Jag vill g� hem.

Tomas s�kte hennes blick i m�rkret, men den gled undan och bort.

— Men varf�r — — M�rta — — m�r du inte bra, eller har det h�nt n�got?

— Nej, men jag vill g� hem! Jag vill g� hem!

Hon var borta, och Tomas stod ensam utanf�r sin port.

Vad skulle han g�ra? Han kunde icke f�rm� sig att g� upp. D�ruppe var det tomt och ensamt.

Och �ter drev han ut i sn�n.

M�rta ilade hem�t. Medan hon stod ensam uppe i den m�rka trappuppg�ngen utanf�r Tomas’ d�rr och knackade och v�ntade och knackade p� nytt, oaktat hon f�rstod att han icke var hemma, hade hon pl�tsligt kommit att fr�ga sig sj�lv: varf�r st�r jag h�r?

Och hon kunde icke fatta det. Hon k�nde med fr�tande visshet, att det var slut.

Och vad skulle sedan komma?

Vad allt var annorlunda f�r ett �r sedan. Veckans alla dagar gledo henne f�rbi med leende eller mulna ansikten, och hon sydde p� sitt broderi eller l�ste i sin bok och t�nkte p� ingenting, och synden var n�got underligt och avl�gset, som icke kom henne vid. Det var r�tt, och det var or�tt. Det skulle man 146 g�ra, och det kunde man aldrig t�nka p� att g�ra. Det var ju s� enkelt och klart! Och nu... Hon visste icke l�ngre vad r�tt och or�tt var. Det hade blandats ihop alltsammans och blivit s� besynnerligt.

Var det icke likv�l n�got f�rf�rligt, det hon hade gjort, och var det icke n�got f�rf�rligt, som nu v�ntade henne?

Hon var blekare �n vanligt, d� hon kom hem.

Lampan var t�nd i f�rmaket. Fru Brehm satt i ett h�rn av den blekr�da soffan och l�ste i en engelsk bok, som hon �mnade �vers�tta; �gonen spelade flickaktigt klara och livliga i det lilla ljusa rokokohuvudet, medan hon v�nde blad efter blad. Tant Marie satt i en l�nstol och sydde. Elsa och John hade str�ckt ut sig p� mattan framf�r kakelugnen, d�r det �nnu glimmade svagt i en kvistbrand, och disputerade om religionen. John var nio �r och trodde icke l�ngre p� n�gonting �vernaturligt.

— Var har du varit? fr�gade fru Brehm. Du ser tr�tt ut.

— Jag gick bara ett slag ned�t Drottninggatan f�r att f� litet frisk luft. Jag har ju suttit inne hela dagen...

Hon tog en bok och satte sig i det andra soffh�rnet, och timmarna gingo. Sedan man �tit och barnen kommit i s�ng, sade M�rta god natt och gick in till sig.

Fru Brehm �tertog sin l�sning, men hon hade sv�rt att h�lla tankarna samman.

147

Vad var det M�rta gick och t�nkte p� om dagarna? Ty n�got var det. Hon var sig icke l�ngre lik.

Hon visste icke sj�lv hur l�nge hon hade suttit i tankar med boken i kn�et, d� hon inifr�n M�rtas rum h�rde n�got som liknade en snyftning. Hon reste sig hastigt, sm�g p� t� fram till d�rren och �ppnade den p� gl�nt.

Ja, M�rta l�g vaken och gr�t.

Fru Brehm satte sig varsamt ned p� s�ngkanten och b�rjade smeka hennes kind.

— Vad �r det, M�rta? Tala om varf�r du gr�ter! Du har varit s� underlig p� sista tiden. Tala om alltsammans!

M�rta snyftade icke l�ngre. Hon l�g stilla med �gonen vid�ppna ut i luften. Det stod klart f�r henne, att det oundvikliga var n�ra.

Och hon ber�ttade allt.

— — — Fru Brehm f�rlorade icke modet. Olyckan kallade upp allt det starkaste och b�sta i hennes natur; hon var s�dan. Fram p� natten h�ll hon en l�ng r�dpl�gning med tant Marie, och man enades om, att fru Brehm och M�rta borde g�ra en resa till Norge �ver vintern.

Fru Brehm blev l�nge sittande i tankar, �nnu sedan tant Marie hade g�tt och lagt sig och allt var tyst i huset. G�ng efter annan h�rde hon M�rta v�nda sig i sin s�ng. Allts� l�g hon fortfarande vaken.

148

Fru Brehm gick in till henne, satte sig hos henne och str�k hennes h�r.

— M�rta — lilla M�rta — —

Och slutligen b�jde hon sig ned och viskade l�gt:

— S�g, M�rta — vet du vem tant Marie �r?

M�rta stirrade p� modern med stora, f�rskr�mda �gon. Vad var detta, vad skulle nu komma?

Men fru Brehm m�tte lugn hennes blick i m�rkret. — Hon �r din mormor, sade hon enkelt och blitt.

Tomas drev l�nge omkring, och d� han g�tt sig tr�tt, gick han upp p� Anglais.

— Se, Gabriel, god afton — —

Mortimer satt ensam i ett soffh�rn med ett viskyglas och en tidning framf�r sig. Han makade �t sig, och Tomas slog sig ner.

Han fick ett hastigt intryck av att Mortimer s�g �ldre ut �n d� han s�g honom sist.

— S�, du har slagit dig l�s och l�mnat din hustru ensam, vad s�ger hon om det?

— Hon �r inte ensam. Det sitter en tant hemma och h�ller henne s�llskap... En svartkl�dd tant.

Tomas best�llde en visky.

— Jag har inte sett till dig p� l�nge, sade Mortimer.

— Jag s�kte dig h�romdagen, men det var ingen hemma.

149

— S�, d� var det troligen i f�rrg�r. Min hustru k�nde en kraftig lust att g� p� S�dra teatern i f�rrg�r, hon f�rebr�dde mig att vi inte hade varit d�r p� fem �r. N�, s� kommo vi dit... Pj�sen var dum, men moralisk.

— Vad hette den?

— Det minns jag inte. Man f�r se en r�tt vacker �ktenskapsbryterska springa omkring i korsetten, en �ldre borgare, som inte �r hennes man, hoppa p� ett ben i skjort�rmarna och en yngre herre komma utrusande ur ett alldeles m�rkt sidorum med hatten p� huvudet och fracken i handen, medan den svartsjuke �kta mannen springer omkring och skjuter med revolver p� allesammans. Piff, paff!

— �r det moraliskt?

— Ja visst. Allt som syftar �t att f�rl�jliga k�rleken �r moraliskt.

Tomas betraktade honom f�rstulet. Hade han druckit?

Han hade icke sitt vardagsansikte.

— Faust �r omoralisk. Den �r �gnad att inge unga m�nniskor den f�rest�llningen, att k�rleken �r n�gonting.

Tre herrar, som drucko punsch vid ett bord i n�rheten, avbr�to med ens sitt samtal och lyssnade till Mortimers ord med samma l�jeblandade undran som utm�rker obildade, d� de h�ra en utl�nning tala sitt lands spr�k. Det skall ingen komma och inbilla dem, att n�gon m�nniska kan f�rst� ett ord av en s�dan rotv�lska.

150

En av dem hade en ryggtavla, som Tomas trodde sig ha sett n�gon g�ng f�rr, och som gjorde ett obehagligt intryck p� honom.

Det blev tyst under n�gra minuter. Mortimer h�jde sitt glas och v�xlade en f�rbindlig h�lsning med en herre, som satt ensam i en soffa vid den motsatta v�ggen. Det var en blek man med stora, stirrande �gon i ett smalt ansikte med kort, m�rkt sk�gg.

— Vem �r det? fr�gade Tomas.

Mortimer n�mnde hans namn och tillade:

— Han �r filosofie doktor, och han f�rdriver sin tid med att polera sina m�bler. N�r man kommer in i hans v�ning, m�ter man sin bild �verallt, i vartenda sk�p, varenda byr�, varenda bordskiva. Allt �r st�ndigt lika nypolerat och blankt som glas.

— Vad g�r han eljest?

— Jag vet inte om han g�r n�got annat. Det var en g�ng en ung fru, som inbillade honom att k�rleken betydde n�gonting. Efter en tid m�rkte han, att det inte f�rh�ll sig s�, och nu polerar han sina m�bler.

Och Mortimer fortsatte med en tv�r �verg�ng:

— Du m�ste b�ttra dig, Tomas. Sk�t dina studier, beflita dig om en hederlig vandel, och undvik k�rleken!

Tomas rodnade skarpt. Visste Mortimer n�got? Nej, det var ju ot�nkbart...

— Undvik k�rleken, till dess att du f�r r�d att 151 �lska en kvinna, ty k�rleken �r till f�r oss, som ha l�ner och r�ntor. — Och undvik den sedan ocks�!

Tomas skruvade p� sig en smula oroligt och f�rde sitt glas till munnen.

— Sk�l, sade han f�r att s�ga n�got.

Han var fortfarande irriterad av den d�r ryggtavlan och nacken. Om han kunde f� se n�got av ansiktet, som h�rde till...

Mortimer satt hopsjunken i sitt h�rn och teg. Det var med ens, som om han icke hade n�got mera att s�ga. Han satt med en slocknad cigarrett i mungipan och l�ppjade d� och d� p� sitt glas.

Det blev midnatt; gasen skruvades ned, och kaf�et l�g tyst och f�rst�mt i halv belysning.

Tomas tyckte sig pl�tsligt k�nna, att n�gon betraktade honom, och s�g upp. Ja, mannen med ryggtavlan hade v�nt sig om och betraktade honom uppm�rksamt med tv� pepparbruna �gon, i vilka dolde sig ett halvt l�je.

Tegelhandlaren — tegelhandlaren — —

Tomas fattade Mortimers hand och reste sig hastigt.

— God natt, sade han. Jag �r s�mnig.

152

XIII

Tomas och M�rta tr�ffades icke vidare. Det gick �ver en vecka, utan att han h�rde n�got fr�n henne, och han kunde icke besluta sig f�r att skriva. Hon upptog heller icke l�ngre hans tankar helt och h�llet; han m�rkte det sj�lv, och det f�rv�nade honom. Han gick som i dvala: framf�r honom och omkring honom var en �ken av gr� likgiltighet, och likv�l k�nde han, att det snart m�ste h�nda n�got. Det var ett tillst�nd, som erinrade honom om en dr�m han ofta hade haft som barn: han stod p� ett j�rnv�gssp�r och s�g t�get komma l�ngt borta i en kurva, han h�rde det brusa och rassla och s�g det n�rma sig och bliva st�rre och st�rre, och han stod kvar f�rlamad och kunde icke r�ra en lem.

Men han levde som f�rut och l�t tiden g� som den b�st ville.

S� en dag kom ett stadsbud med ett brev och ett smalt, avl�ngt paket.

Han br�t brevet och l�ste:

”Tomas!

Ja, det �r slut. Ha vi icke vetat det l�nge? I morgon med aftont�get reser jag till Norge med 153 mamma, och vi veta icke n�r vi se varandra h�rn�st. Jag tycker att det �r underligt. Jag m�ste resa l�ngt bort och g�mma mig; d� har jag s�kert gjort n�got mycket illa. Vi ha ju ofta talat om det, du och jag, och du har s� m�nga g�nger bevisat mig klart och tydligt, att vi gjorde r�tt. Minns du, att vi ofta talade med varandra om det? Det var alltid jag, som b�rjade med det, ty jag var alltid orolig, n�r jag var ensam, ja alltid, om jag ocks� var glad och obekymrad, n�r vi voro tillsammans. Och nu, n�r jag skriver till dig, sitter jag �nnu och f�rs�ker erinra mig allt vad du sade, men jag kan inte minnas allt, och jag �r r�dd att det just �r det viktigaste som jag har gl�mt. �r du s�ker, Tomas, �r du riktigt s�ker, att du hade r�tt? Varf�r skulle jag d� nu beh�va resa l�ngt bort till ett annat land, d�r ingen k�nner mig, och g�mma mig? Jag f�rst�r det inte. Jag f�rst�r ingenting av alltsammans. Jag �ngrar mig, ja, jag �ngrar mig bittert, och likv�l vet jag inte om jag g�r r�tt i att �ngra. Jag vet ingenting alls numera. Minns du den tiden, d� vi �nnu bara hade kysst varandra n�gra g�nger? Det var den lyckligaste tiden. Jag hade ont samvete d� ocks� och trodde att jag hade gjort n�got mycket or�tt, men det trodde jag visst bara f�r att det blev roligare p� det s�ttet. Den tiden kommer aldrig igen, nej inte ens i mina dr�mmar kan jag f� den tillbaka, och jag s�rjer den tiden. N�r du t�nker efter, Tomas, �nskar inte du ocks� 154 att den tiden r�ckte �nnu? D� vore allt s� annorlunda.

Men det var best�mt, att det icke skulle f� vara s�. I st�llet �r det jag, som har blivit en annan. Farv�l, Tomas. Skall jag s�ga dig tack f�r det som har varit? Det vet jag icke. �lskar jag dig �nnu? Det v�gar jag icke fr�ga mig sj�lv. Men jag gl�mmer dig aldrig, farv�l!

M�rta.”

Det var allt.

Tomas satt l�nge or�rlig med brevet hopvecklat i handen. Slutligen brast han i gr�t.

Det var daterat dagen f�rut. I kv�ll allts� skulle hon resa. Om en timme skulle hon redan vara p� v�g.

Pl�tsligt m�rkte han, att han icke gr�t l�ngre. Han kunde icke ens erinra sig, varf�r han nyss hade fallit i gr�t. Han l�ste om brevet fr�n b�rjan, ty han ville veta, vilket st�lle det var som hade gripit honom p� ett s� s�rskilt s�tt; men han kunde icke �terfinna det.

Men paketet, vad kunde det finnas i det avl�nga paketet...

Han rev bort pappersomslaget och blev st�ende h�pen med en blecktrumpet i handen — en liten leksakstrumpet av m�lat bleck, randig p� tv�ren i bl�tt och r�tt.

�, midsommarg�van...

155

Det stod ingenting om den i brevet, allts� hade hon f�rst efter�t kommit att t�nka p� den.

Slutligen satte han den f�r munnen och b�rjade tuta. Han kunde icke f� mera �n en enda ton ur den, en hes och falsk ton.

Det hade nyss regnat ute. Gatorna l�go fuktiga och blanka, spr�ckliga av h�stkv�llens m�rker och gasgnistornas ljus.

Tomas var p� v�g ned�t j�rnv�gen; han ville se, om han kunde uppf�nga en skymt av M�rta i n�got kup�f�nster.

Han gick och t�nkte p� slutorden i hennes brev, d� han kom f�rbi ett litet konditori vid en sidogata, d�r han en g�ng f�r l�ngesedan hade varit inne med M�rta. Det var en afton i maj, och h�ggen hade nyss slagit ut... Han kunde icke hindra sig fr�n att sm�le, d� han just s�g tv� unga m�nniskor komma �ver fr�n den andra trottoaren, kasta skygga blickar omkring sig och d�refter f�rsvinna genom den smala d�rren till konditoriet, hon f�re och han efter.

Ja, nu var det de andras tur. F�r honom och M�rta var leken slut.

Med ens f�ll det honom in, att de b�da gestalterna, som nyss gledo honom f�rbi i m�rkret, i sj�lva verket voro honom v�lbekanta. Den ena erinrade honom om Johannes Hall och den andra om 156 Greta — men det var ju om�jligt. Det m�ste ha varit en inbillning.

Han stannade obeslutsam framf�r trappan till Centralstationen; om fem minuter skulle t�get g�. Nej, han kunde ju icke g� in p� perrongen utan att tr�ffa hennes mor och de andra...

Han vek av till v�nster och gick l�ngsamt bort�t j�rnv�gsbron.

...Men om det nu likv�l var Hall och Greta. Varf�r skulle det icke ha kunnat vara de? Ingenting var om�jligt...

Ett vardagligt samtal mellan en gammal man och hans hustru, som gingo t�tt framf�r honom arm i arm, f�ngslade hans uppm�rksamhet och lade beslag p� hans tankar n�stan utan att han visste det. Han h�rde av deras yttranden, att de hade en son, som det gick d�ligt f�r i skolan; han sj�lv ville helst sluta, och det var kanske ocks� det b�sta. Och sedan, n�r han v�l var ur skolan, hur skulle det bli d�? Skulle han st� i bod eller skulle han komma p� kontor?

T�get brusade fram, och Tomas gick f�rstr�dd och m�rkte det icke f�rr�n de sista vagnarna redan hade rullat f�rbi.

— Nu var hon allts� borta...

Tomas stod ensam mitt ute p� j�rnv�gsbron.

Rymden hade �ter tjocknat. Utifr�n M�laren kom dimman l�ngsamt seglande likt ett ogenomtr�ngligt 157 vitt m�rker. Han tyckte sig k�nna, hur o�ndligheten sj�lv kom emot honom, skr�mmande vid och tom, f�rintade allt omkring honom, slukade husen och kajerna och gasblossen och l�mnade honom ensam kvar p� n�gra slippriga och smala br�der, en skeppsbruten p� en flotte, sv�vande ute i rymden. Endast d� och d�, n�r dimman l�ttade f�r n�gra �gonblick, kunde han se en lanterna p� en av skutorna i hamnen kasta en blek och tr�dsmal strimma ljus ner i vattnet.

Han stod l�nge rak och or�rlig och stirrade p� detta ensamma bleka ljus, som g�ng efter annan d�k upp ur tomheten, glimmade till och dog bort.

En m�rk kontur n�rmade sig l�ngsamt och vacklande genom dimman. T�tt invid Tomas snavade han och f�ll. Tomas stod ett �gonblick tveksam; s� tog han honom under armarna, hj�lpte upp honom och borstade av hans rock. Det var en gammal man; han var drucken och sade icke ett ord. Tyst som han kommit vacklade han vidare, en oredig kontur, som gled undan och suddades ut. Dimman tog honom, och han var borta.

Och det var �ter tomt och stort, och lanternan p� skutan blinkade till en sekund och slocknade p� nytt.

Tomas stod som fastnaglad. Han visste icke sj�lv vad som h�ll honom kvar.

Han hade kommit att t�nka p� Ellen. Vad hade det blivit av henne? Han hade h�rt av Hall, att hon icke l�ngre var kvar i handskbutiken.

158

Han v�nde om och gick n�gra steg �t samma h�ll som han kommit.

T�tt bakom sig h�rde han ljudet av l�tta, br�dskande steg som av en ung kvinna. Han hade just kommit till en lyktstolpe, d� hon upphann honom och gick f�rbi. I skenet av lyktan s�g han, att det var Ellen.

— Ellen...

Det kom o�verlagt, ett d�mpat utrop, som han icke kunde betvinga och som gjorde honom sj�lv h�pen. Hon stannade genast och betraktade honom under n�gra �gonblick utan att s�ga n�got.

Tomas var mera f�rvirrad �n hon.

— Det �r s� l�ngesedan vi s�g varandra — du �r blek... jag ville g�rna h�ra, hur du har haft det, sedan vi...

Han kunde icke finna ord.

— Tack, sade Ellen saktmodigt, det �r v�nligt av er att fr�ga...

Det var ingen bitterhet i hennes r�st, d� hon tackade honom f�r hans v�nlighet. Och hon tillade, att hon hade det ganska bra, och att hon skulle gifta sig i n�sta m�nad.

— Ni skall gifta er — med vem... ber�tta! bad Tomas.

Och Ellen ber�ttade det hon hade upplevat, enkelt och undergivet.

Hon hade blivit bekant med en urmakare, som just skulle s�tta upp egen verkstad i vinter; han t�nkte b�rja i sm�tt, men med tiden kunde aff�ren 159 utvidgas, om det gick bra. Han var inte s� ung, men det var en utm�rkt sn�ll och bra man och mycket skicklig i sitt yrke. Hon hade inte sagt ja strax, men sedan hade hon bet�nkt sig n�rmare; och d� hade hon insett, att hon knappast kunde g�ra n�got b�ttre �n att s�ga ja, ty hon ville inte bli n�gon d�lig flicka. F�r �vrigt tyckte han mycket om henne, och han hade lovat att g�ra henne lycklig; men han var puckelryggig.

160

XIV

Det var m�rker och sn� och regn, och den ena skumma och gr�a dagen f�ljde den andra t�tt i sp�ren, medan staden sj�nk djupare och djupare in i decemberskymningen.

Tomas Weber flydde ensamheten och tankarna och levde icke s�, som man b�r leva.

En morgon, d� han vaknade — det var icke s� tidigt — fann han ett brev p� sitt skrivbord; v�rdinnan hade troligen lagt in det medan han sov. Det hade ett s� mystiskt yttre som ett k�rleksbrev, och utanskriften var pedantiskt v�rdad. Han br�t det och �gnade igenom det.

Det var fr�n tegelhandlaren. Han ville endast erinra om att l�net var f�rfallet redan f�r ett par dagar sedan. Men f�re klockan tre denna dag m�ste aff�ren vara uppgjord, eljest skulle han tyv�rr se sig n�dsakad att of�rdr�jligen v�nda sig till n�gon av borgensm�nnen f�r utf�ende av sitt tillgodohavande. Med utm�rkt h�gaktning.

— Redan — hur var det m�jligt...

Tomas kastade en blick i spegeln: han var gr�blek. D�refter kl�dde han sig hastigt och gick ut.

161

Han ville s�ka upp Hall. Han var s�ker om att Hall kunde hj�lpa honom och att han icke skulle draga sig undan.

Var var det han bodde? Det skulle vara n�gonst�des uppe vid �stermalmskyrkan.

Det var illa, att de hade varit s� litet tillsammans p� sista tiden.

Det f�ll ett fint, sn�blandat regn, och gatorna voro i uppl�sningstillst�nd. Husen vid de smala bakgatorna mellan Adolf Fredriks kyrka och H�torget kl�mde sig tillsammans skygga och f�rfallna, med fl�ckiga och trasiga murar, svartnade av regnet, drypande av v�ta och smuts. Himmelen var en enda tjock, gulgr� dimma. M�nniskorna gingo som s�mng�ngare, utan att se; sn�n piskade ansiktena och fastnade i �gonh�ren. G�ng efter annan genombr�ts gatornas sorl av ett dovt, utdraget tjut, liksom av n�got j�ttestort och j�ttehungrigt djur. Tomas hade h�rt det st�ndigt under de sista dagarna: det var ljudet av en mistlur, som provades vid en mekanisk verkstad n�gonst�des ute p� Kungsholmen. �verallt, i alla stadsdelar, h�rdes det dagen i �nda lika starkt, lika hotande n�ra.

Tomas tog v�gen genom Brunkebergstunneln. �nda l�ngst in i jordens innand�me, d�r lyktornas sken flackade rostgult �ver slemmiga och rinnande v�ggar, f�rf�ljde honom lurens hungriga rytande.

Han n�stan sprang �ver Humleg�rden och �stermalm.

162

Det var vid Jungfrugatan Hall bodde. Tomas sprang uppf�r trapporna och ringde p�.

Ingen �ppnade.

Han ringde �nnu en g�ng, h�ftigare. Slutligen ringde han f�r tredje g�ngen, ringde som en rasande m�nniska och blev st�ende med klockstr�ngen i handen; han hade slitit av den.

Innanf�r var det alltj�mt lika tyst, och inga steg h�rdes i tamburen.

— Varf�r �ppnade han icke, var han d�d?

Pl�tsligt f�ll det honom in, att Hall troligtvis icke var hemma.

Tr�tt och f�rvirrad sl�ngde han klockstr�ngen bort i en vr� av f�rstugan och gick l�ngsamt nedf�r trappan.

Mitt framf�r honom, vid gatans �ndpunkt, reste sig �stermalmskyrkans svartgr�na, klockformade kupol ur sn�dimman. Tomas stirrade h�pen p� tornuret: det visade p� halv tv�. Och han var ju nyss uppstigen, hade han sovit s� l�nge...

Han gick gatan fram�t i tankar. Klockorna ringde i tornet, och m�nniskornas silhuetter myllrade om varandra nere vid kyrkog�rdsporten. Kanh�nda att det var begravning.

...Ja, han hade sovit alldeles f�r l�nge...

Klockorna ringde i tornet, och de ringde icke p� det vanliga s�ttet; de ringde s� att marken gungade och luften sj�ng och husen vacklade som druckna hit och dit. Och var det bara klockorna som ringde, ringde icke hela kupolen? Hur var det, r�rde sig 163 icke hela den tunga, svarta kupolen l�ngsamt av och an likt en sv�ngande domens j�tteklocka...

Jo, den sv�ngde hotfullt av och an, den d�nade och sj�ng och ringde in domens dag, och det var icke f�r tidigt, m�nniskorna kunde snart ha syndat nog. Och kring kyrkog�rdstrappan tr�ngdes folket. En kusk sm�llde med sin piska, och en vild gr� h�st reste sig upp �ver m�ngden med frambenen f�ktande i luften och gn�ggade, och kusken klatschade och svor. I portarna runtomkring stodo kvinnor och tasslade, med �gonen vid�ppna och h�llo barn med gapande munnar vid h�nderna, och �tta f�rsupna gubbar i svarta kl�der och vita bomullsvantar gingo i rad, tv� och tv�, och buro en svart kista, och deras kroppar kr�ktes som maskar under b�rdan.

Och h�gt �ver dem alla sv�ngdes en skallande, sotsvart j�tteklocka, som d�nade och sj�ng — och h�sten stegrade sig...

Nej, f�rbi, f�rbi... Han var icke vid lynne att st� och se p� ett likt�g i dag, f�rbi s� fort som m�jligt... Han var n�ra att halka p� granriset. Klockornas d�n f�rf�ljde honom, och mistluren b�rjade ryta p� nytt.

Tomas hade kommit fram�t Kungstr�dg�rden. Sn�n f�ll t�tare och mjukare och d�mpade larmet omkring honom. Han k�nde sig lugnare.

Han besl�t att g� upp till Gabriel Mortimer. Han ville s�ga honom alltsammans fr�n b�rjan till slut 164 och icke d�lja n�got; d� skulle Mortimer s�kert hj�lpa honom, om han kunde; det var icke m�jligt annat.

Han gick Hamngatan rakt fram och vek av in p� V�stra Tr�dg�rdsgatan f�r att undvika de stora, larmande str�kv�garna. Likt en brottsling, som varje �gonblick kunde v�nta att bli gripen och sl�pad i f�ngelse, sm�g han sig fram t�tt intill murarna av de gamla sl�ta, gr� aristokrathusen. Till v�nster l�g Jakobs kyrkog�rd, tyst och tom, vit av den nyfallna sn�n. Tomas gick �ver gatan och s�g in genom gallerverket. Det stod en stenb�nk d�rinne, t�tt invid kyrkans mur. Om han v�l vore d�rinnanf�r, om han kunde f� sitta p� denna b�nk s� l�nge han ville och vila ut.

Och l�ngre �n han sj�lv visste stod han lutad emot gallret och stirrade in i denna fredade och avskilda vr�, som mitt i en stojande stadsdel aldrig trampas av gatans karavaner, och d�r smala, glesnade popplar sl� en tigande krets kring gravarna.

Men �ter darrade luften av samma dova, hungriga tjut som f�rr under dagen. Tomas vaknade ur sitt dr�mmeri, slet sig l�s och ilade vidare p� sin jakt efter pengar.

Pengar... Han kunde vara f�rdig att s�lja sin sj�l f�r pengar.

Han stod redan utanf�r Mortimers d�rr och hade just tryckt p� knappen, d� han pl�tsligt k�nde sig slagen av den enkla sanningen, att Mortimer naturligtvis icke kunde vara hemma; han var ju alltid 165 p� sitt �mbetsrum vid denna tid p� dagen. Och han hade redan ringt, och det h�rdes steg i tamburen... Vad skulle han s�ga?

Fru Mortimer kom sj�lv och �ppnade.

Jo, Gabriel var hemma; men han var sjuk.

Tomas studsade.

— Hur l�nge har han varit sjuk... �r det allvarsamt?

— Ja, han �r mycket sjuk. Han har sv�ra pl�gor, och emellan�t yrar han.

Tomas hade under samtalets g�ng kommit in i salen. Den svartkl�dda tanten satt p� en stol vid f�nstret och stickade p� en strumpa.

— Han har legat till s�ngs sedan i f�rrg�r, fortfor fru Mortimer med s�nkt r�st. Doktorn tror att det �r blindtarmsinflammation, men han kan �nnu inte s�ga n�got best�mt.

Tomas stod tyst. Han kunde inte finna p� n�got att s�ga, som var l�mpligt f�r �gonblicket.

Det blev en paus. Genom den st�ngda d�rren till sjukrummet h�rdes ett matt kvidande, som steg och sj�nk och en enstaka g�ng sk�rptes till ett d�mpat skrik.

— Och jag kan inte komma in till honom...

Tomas t�nkte i sj�lva verket icke alls p� att g� in till den sjuke; han drog sig tv�rtom instinktm�ssigt allt l�ngre och l�ngre bort �t tamburd�rren.

— Nej, nej, om�jligt, ingen f�r g� in till honom mera �n jag.

166

Det gamla fruntimret, som hela tiden hade suttit alldeles tyst och stickat p� sin strumpa, s�g nu upp med en fuktigt sv�vande blick bakom glas�gonen.

— Nej, sade hon, han t�l inte att se n�gon inne hos sig, inte ens mig, som han alltid har tyckt s� mycket om och varit s� v�nlig emot. Vad sjukdomen kan f�r�ndra en m�nniska, det �r f�rskr�ckligt, ack!

— Ja, sade Tomas, det �r f�rskr�ckligt.

Han hade sm�ningom kommit �nda upp till tamburd�rren, t�tt f�ljd av fru Mortimer, som hela tiden pratade n�stan utan avbrott och som hade den vanan att st� alldeles inp� n�san p� den person hon talade med. Hon hade utan att t�nka p� det fallit in i sin vanliga muntra och kvittrande samtalston och gjorde Tomas en m�ngd betydelsel�sa fr�gor ang�ende hans mor och syster.

Pl�tsligt avbr�t hon sig sj�lv mitt i en mening och blev tyst; den sjuke yrade d�rinne. Det gamla fruntimret gl�ntade p� d�rren och lyssnade uppm�rksamt.

— Han tror att han �r ute och reser, viskade hon. Och han s�ger att han gl�mt vart det var han �mnade sig... och att han inte vet vart han har kommit...

Och det blev �ter tyst i sjukrummet.

Fru Mortimer b�rjade snyfta. Tomas tryckte hennes hand och tog farv�l efter att ha mumlat fram en f�rhoppning om hennes mans snara tillfrisknande, 167 d�refter bugade han djupt f�r det gamla fruntimret vid f�nstret och f�rsvann.

F�rst d� han kom i trappan erinrade han sig att det var den sista m�jligheten till r�ddning, som nyss hade glidit honom ur h�nderna och dunstat bort.

Sn�yran hade �kat, rymden m�rknade mer och mer, och det b�rjade skymma �ver str�kv�garna och torgen.

Tomas var d�dstr�tt, och likv�l drev han �nnu gata upp och gata ner.

Det fanns ju en m�jlighet, att han kunde m�ta Hall. Han hade f�rr ofta brukat tr�ffa honom ute just vid den tiden, i middagstimmen; varf�r skulle han icke kunna m�ta honom i dag, d� han beh�vde honom?

Drottninggatan myllrade av m�nniskor. Ja, det var ju sant: det led mot jul. Om ett par dagar var det jul. Gasen var t�nd i alla butiker, och det hade den varit hela dagen. F�nsterna kastade gula fl�ckar av ljus ut �ver sn�n och �ver trottoarernas v�ta asfalt. Trampet av f�tter, bj�llerklangen och rasslet av �kdon blandades med kuskarnas rop och omnibusarnas pinglande, och genom larmet tr�ngde �ter och �ter mistlurens dova st�nande.

Och alla m�nniskor voro ute; det ena v�lbekanta ansiktet efter det andra drog honom f�rbi i vimlet.

Men Hall, var fanns Hall...

Jean Arvidson �kte f�rbi i droska; han �kte alltid i droska p� sista tiden. Han hade f�r en tid sedan 168 skilt sina aff�rer fr�n faderns och h�ll p� att bilda ett bolag.

Pl�tsligt k�nde Tomas, att n�gon tog honom under armen; det var Anton Recke. De f�ljdes �t ett stycke upp�t Drottninggatan; Recke hade br�ttom och mera sprang �n gick.

— Var h�ll du till i g�r, jag var och s�kte dig... jag ville ha dig med till Berns, det �r en ny diva d�r, som �r m�rkv�rdig... publiken stampade, s� att femtio r�ttor d�dades av misstag...

Och han f�rsvann in i ett hus.

Mitt p� gatan sprang en liten svart hund hit och dit, i sicksack, med slokad svans, och nosade efter n�got sp�r, som han hade f�rlorat. Pl�tsligt var han f�rsvunnen under hjulen av en bryggark�rra, som skramlade gatan fram... Och d� k�rran var f�rbi och hunden �ter blev synlig, stod han ett �gonblick tyst, or�rlig, med en s�ndertrasad fot lyftad fr�n marken, tills han med ens k�nde sm�rtan och f�rstod vad som hade h�nt och b�rjade tjuta... g�llt, entonigt... sk�rande... Och m�nniskorna stannade och b�rjade stirra p� honom, och djuret r�rde sig icke ur fl�cken, endast tj�t, skrek... tills �ntligen en man kom fram ur hopen, en gammal diplomat med slappa drag och tunna, vaxade mustascher. Och han b�jde sig ned och lyfte upp den lilla hunden fr�n gatan och h�ll honom i sina armar och smekte honom, och hunden kved. Han stod d�r villr�dig mitt p� gatan med en annans �verk�rda hund i sina armar — ty det kunde icke g�rna vara hans egen, 169 det var en s�dan liten lurvig hund som gamla, fattiga fruntimmer bruka ha — stod d�r villr�dig och visste icke vart han skulle g�, tills slutligen en r� st�mma skrek ”se upp!” och han kastade sig �t sidan med hunden, som alltj�mt skrek och skrek, och blev borta i vimlet.

Tomas stod blek och skr�md och s�g efter honom, tills de f�rbig�endes knuffar v�ckte honom och str�mmen drog honom med sig.

— Var fanns Hall i dag...

P� andra trottoaren gick Grothusen och Mary Arvidson arm i arm. De hade nyligen f�rlovat sig, och Tomas hade gl�mt att skicka visitkort... Och l�jtnant Gabel var ocks� med dem, han gick till h�ger om Mary och pratade ivrigt, medan Grothusen gick stram och korrekt och teg.

N�gra steg bakom dem kom fru Wenschen med sin man. Han gick ett halvt steg bakom henne, ty hon gick s� fort att han n�sten icke kunde f�lja med.

Tomas tyckte sig m�rka, att fru Wenschen hade blivit gammal. Hyn var vissen, och hon var icke l�ngre s� v�rdat kl�dd som f�rr, och s�g icke heller s� utmanande k�ck och glad ut.

Han v�nde om och gick ned�t. Nere p� Fredsgatan eller Gustav Adolfs torg skulle han s�kert tr�ffa Hall, och det var �nnu icke f�r sent, �nnu kunde aff�ren ordnas p� ett eller annat s�tt, �ven om hela summan icke kunde betalas strax.

170

Fru Grenholm gick framf�r honom hela v�gen ned�t Drottninggatan. Hennes bakdel guppade p� ett s�tt, som tydde p� begynnande storhetsvansinne. Det egendomliga hade n�mligen helt nyligen intr�ffat, att p� en och samma dag herr Grenholm hade f�tt vasaorden och doktor Rehn nordstj�rnan.

Tomas hade med ens kommit i ett s� uppsluppet lynne, att han knappast kunde avh�lla sig fr�n att skratta h�gt. Han k�nde sig n�stan frestad att g� fram och h�lsa p� fru Grenholm och lyck�nska henne till de b�da ordensdekorationerna.

Han var nu lika f�rvissad om att han skulle finna Hall p� Gustav Adolfstorg, som om han hade st�mt m�te med honom d�r, under Tornbergs klocka.

D� och d� stannade han framf�r ett butiksf�nster. P� ett st�lle f�ngslades hans uppm�rksamhet av en liten rolig attrapp; han best�mde sig genast f�r att k�pa den till julklapp �t Greta och gick in i butiken. Mitt framf�r d�rren var en smal, h�g spegel; han sk�lvde till, d� han m�tte sin bild i glaset. Han var gr� i ansiktet, och hans kl�der voro fullst�nkta med smuts, och dessutom var han orakad. Framme vid disken tr�ngdes folket, och expediterna �gnade honom ingen uppm�rksamhet. Han v�nde genast om och gick sin v�g.

Det hade n�stan slutat att sn�a, molndimmorna hade l�ttat, och skyar med slitna kanter drevo l�ngsamt bort �ver husens gavlar och tak.

Tomas hade stannat i h�rnet av Fredsgatan och s�g ut�t den tomma fonden, d�r M�laren gick �ppen 171 i m�rkningen som ett brett, bl�svart band. Och l�ngst borta, inslumrad i vinterskymningens gr�dis, skymtade en l�nga av en tyst och �dslig strand med fl�ckar av sn� i bergskrevorna.

Men gatornas larm rasslade �nnu lika febrilt omkring honom, och mistluren st�nade �ter lika hungrigt som f�rut, och klockan slog tre.

Hon slog tre... Och han skulle ju tr�ffa Hall under Tornbergs klocka...

Han v�nde upp�t Fredsgatan och rusade fram utan att se sig f�r. Pl�tsligt t�rnade han ihop med n�gon; det var en mycket l�ng gammal herre i p�ls, f�r vilken alla andra gingo �t sidan med blottade huvuden och djupa bugningar. Det var kungen; hans hatt for p� sned vid sammanst�tningen och var n�ra att falla av. General Kurck och �verhovj�gm�staren stirrade f�rbluffade efter Tomas, som mumlade ett f�rvirrat ”f�rl�t” och f�rsvann bland m�ngden.

M�rkret t�tnade mer och mer, och en liten man i luden m�ssa gick omkring med krokig rygg och snabba steg och t�nde gaslyktorna.

Tomas hade kommit in p� en bakgata med f� m�nniskor och s�mnigt upplysta butiker.

Han hade icke tr�ffat Hall p� Gustav Adolfs torg, och han f�rstod att det var ute med honom.

Hur var det m�jligt, att han hade kunnat l�ta det g� s�, som det hade g�tt? Det var om�jligt att fatta, och nu var det f�r sent att grubbla �ver det.

172

Benen ville knappast b�ra honom l�ngre. Han k�nde sig utn�tt, sliten, kasserad. Dessutom var han hungrig, och middagen v�ntade honom hemma hos f�r�ldrarna.

Tr�ttheten narrade honom att stanna framf�r varannan butik. Vid ett f�nster, d�r n�gra r�daktigt brinnande gasl�gor fladdrade �ver l�nga rader av begagnade manskl�der, blev han l�nge st�ende och stirrade utan en tanke i huvudet p� ett par ljusa, gr� byxor, som st�nkte in en erinran om bj�rt skrikande elegans mitt bland de andra blygsammare, gr�svarta eller snusbruna plaggen. Det hade tydligen fr�n b�rjan varit ett par ovanligt extravaganta byxor, harlekinrutiga p� snedden och med breda, svarta band vid sidorna. Tomas tyckte sig ha sett dem f�rr. Ju l�ngre han s�g p� dem, desto starkare blev hans �vertygelse, att det var Gabels byxor.

— Nej, hem�t allts�...

P� hemv�gen k�pte han en revolver.

Konsul Arvidson satt p� sitt kontor i det privata mottagningsrummet och �gnade igenom sin senaste post. Det stora mahognyskrivbordet framf�r honom var belamrat med b�cker, broschyrer och papper, en t�nd arbetslampa med bl�gr�n kupa, en skrivbordstelefon och en flaska portvin med ett halvt�mt glas.

173

Det knackade sakta p� d�rren, som f�r �vrigt stod p� gl�nt, konsuln ropade ”stig p�” utan att se upp, och Karl Hammer kom in.

— Det �r en herre som �nskar tala med konsuln, sade han. Det h�r �r hans kort. Han s�ger, att det g�ller en ytterst viktig angel�genhet.

Konsul Arvidson tog kortet, som Hammer r�ckte honom och l�ste med rynkade �gonbryn namnet p� en tegelhandlare, som han k�nde till genom andra, och med vilken han varken hade eller ville ha n�gra aff�rer.

— Bed honom komma in.

Tegelhandlaren stod redan i d�rren och bugade; mitt p� golvet bugade han �nnu en g�ng. D� han kommit fram till skrivbordet, bugade han tredje g�ngen och r�ckte fram ett papper.

Konsul Arvidson h�ll det l�nge i sin hand och betraktade det utan ett ord: f�rst utan pincen�, sedan med pincen�. Slutligen l�t han pincen�n falla, men fortfor alltj�mt att betrakta papperet utan att r�ra en min.

Tegelhandlaren skruvade p� sig och hostade ett par g�nger.

Tystnaden b�rjade k�nnas tryckande.

— Jag hoppas att det �r i sin ordning, sade han slutligen. Eller skulle det m�jligtvis vara n�gon inkorrekthet med namnet, tillade han med ett skyggt f�rs�k till ett sm�l�je.

Konsuln drog ut en l�da, d�r han hade en del l�sa sedlar, och l�mnade honom summan.

174

— V�g edra ord, sade han l�gt, med ett likgiltigt tonfall. Papperet �r fullkomligt i sin ordning. — God middag.

Tegelhandlaren bugade l�tt, f�rbindligt, och f�rsvann.

Konsul Arvidson satt l�nge tankfull med papperet i handen.

Han ville �nnu icke tro sina �gon.

— Th�r�se Webers son, mumlade han f�r sig sj�lv. Och han upprepade det g�ng p� g�ng, medan han trummade med fingrarna p� bordskivan: Th�r�se Webers son...

Slutligen vek han omsorgsfullt papperet i fyra lika stora delar, skar s�nder det med en papperskniv och g�mde bitarna i pl�nboken. D�refter t�mde han sitt glas, fyllde det �nyo till br�dden med m�rkt r�tt portvin och t�mde det �ter i ett drag.

Johannes Hall gick av och an i sin dubblett och r�kte. Emellan�t stod han stilla och lyssnade: h�rdes det inga steg i trappan?

Gardinerna voro nedrullade, och i kakelugnen flammade en stor brasa. Lampan hade han st�llt ut i entr�n.

Han v�ntade Greta. Han hade f�tt hennes l�fte, att hon skulle komma upp och prata med honom en liten stund och se p� fotografierna fr�n hans resor och p� en samling gravyrer efter en m�ngd m�rkv�rdiga tavlor.

175

Men skulle hon nu ocks� komma...

Hon var s� ober�knelig. Han hade kysst henne en g�ng, en enda g�ng, inne p� ett konditori en eftermiddag; men sedan dess hade hon varit s� skygg, s� l�ttskr�md.

Hall gick till f�nstret och lyfte upp gardinen ett stycke, s� att han kunde se ut. Det sn�ade �ter, och vinden pep kring husknutarna. En gammal fru kom l�ngsamt seglande i medvind med den rundskurna kappan utsp�nd av bl�sten och paraplyn bakom nacken.

— D�r g�r hon nu och tror att hon har det bra och att hon har sitt gamla sjuka huvud i l�, n�r hon h�ller paraplyn s� stadigt bakom nacken — och nu �r hon vid h�rnet — och bl�sten sl�r emot henne, och sn�n piskar henne i ansiktet, och paraplyn v�nder sig ut och in... s� halkar hon till p� k�pet, och d�r sitter hon nu... Hj�lp upp henne den som vill, jag g�r det inte, jag har det bra d�r jag �r.

Han sl�ppte �ter ned gardinen och kastade bort sin cigarrett.

— Hon lovade att komma halv sju, och klockan �r redan tre kvart. Hon kommer inte...

Han str�ckte ut sig p� soffan och borrade huvudet i en kudde.

— Vad det blir l�ngt att v�nta... Och jag har redan v�ntat mer �n nog, jag har v�ntat hela mitt liv.

Han hade l�ngtat efter lidelsen, och likv�l hade 176 han flytt den. Men det skulle icke ske vidare. Han ville en g�ng veta, vad det var att �lska — och att vara �lskad. — Det kunde vara p� tiden.

Men kunde han taga p� sig det ansvaret, att f�ra ett barn i f�rd�rvet?

— Ansvar... Min far, som jag aldrig har sett, fr�gade inte efter det ansvaret. Jag har ocks� familjetraditioner.

Ansvar... Vi veta icke sj�lva vad s�dd vi s�. Vi kunna icke �taga oss ansvaret f�r n�gonting alls, varken f�r att g� fram�t eller v�nda om eller f�r att st� stilla.

Men nu... Var det inte n�gon som gick i trappan...

Han sprang upp fr�n soffan och gick ut och �ppnade tamburd�rren.

Greta stod utanf�r, r�dkindad av bl�sten och vit �ver axlarna av sn�.

...Greta satt i soffh�rnet n�rmast brasan, och Hall satt bredvid henne med en stor portf�lj i kn�et, ur vilken han tog fram fotografier, etsningar och gravyrer. Greta tog den ena efter den andra och betraktade dem tyst och f�rstr�dd vid skenet fr�n lampans orangef�rgade spetssk�rm. Framf�r dem stod ett litet bord med en flaska cura�ao och en ask cigarretter.

— Vad jag �r glad att ni kom, viskade Hall. Ni dr�jde s� l�nge, och jag var s� ensam.

— Ja... Jag visste inte riktigt om jag borde g�. Men jag ville ju g�rna se p� era tavlor.

177

— Ni kan inte f�rest�lla er vad jag �r tacksam f�r ert konstintresse, sade Hall utan att sm�le.

I n�sta �gonblick �ngrade han vad han hade sagt; han kanske hade s�rat henne. Han fann dock snart, att hans farh�gor voro utan grund; Greta hade icke n�got utvecklat �ra f�r ironi.

Hall bj�d henne en cigarrett, och hon tog den utan l�ng tvekan.

— Det �r inte f�rsta g�ngen jag r�ker, sade hon. Det fick jag l�ra mig i skolan; jag och en flicka till r�kte v�rst i hela klassen.

— �r det m�jligt...

Och medan han t�nde hennes cigarrett, smekte han med ett l�ngt �gonkast hennes duniga kind, hennes smala hals och hela hennes veka, spr�da gestalt, som var stramt omsluten av en sl�t m�rk yllekl�nning.

Elden knittrade i br�nderna och d�rute pep vinden kring h�rnet.

Greta s�g upp fr�n fotografierna, smuttade p� sin cura�ao och drog ett bloss p� cigarretten. Hon var mycket n�jd och befann sig alldeles f�rtr�ffligt. Vad hon hade varit dum, d� hon gick d�rhemma och tvekade och undrade, om hon skulle v�ga g�. Det var ju inte alls n�got farligt. Visserligen var det litet opassande, men det gjorde ju ingenting, n�r ingen kunde f� veta det, och dessutom m�ste man n�gon g�ng vara modig och trotsa f�rdomarna.

Hon var verkligen stolt �ver sig sj�lv, d�r hon 178 satt tillbakalutad i soffh�rnet och log och drog l�nga bloss p� sin cigarrett.

— Se h�r, sade Hall, nu kommer min pi�ce de r�sistance.

Och han r�ckte henne ett album i stor oktav med reproduktioner efter Franz Stuck.

Greta bl�ddrade f�rv�nad i boken. Det var s� underliga tavlor; hon hade aldrig sett n�got liknande. Hon f�rstod ingenting av alltsammans, men det tordes hon icke s�ga h�gt. Han skulle ju kunna tro, att hon var dum. Och det var hon i alla fall inte, fast det alltid hade g�tt d�ligt f�r henne i skolan...

— Hu d�! skrek hon till halvt ofrivilligt, d� hon fick se en hemsk bild, under vilken det stod ”Lucifer”. Lucifer, det var ju den onde sj�lv? Inte kunde det vara n�got f�r en ansedd artist att m�la av nuf�rtiden; f�rr i v�rlden kunde ju allt m�jligt g� an.

Hall hade den f�rnimmelsen, att Greta icke var riktigt mottaglig f�r Stucks konst. Han v�nde n�gra blad p� en g�ng och visade henne en bild, under vilken stod skrivet ”Es war einmal”.

Greta betraktade den l�nge, f�rst h�pen, sedan betagen. Hon tyckte sig f�rst� den allt b�ttre, ju l�ngre hon s�g p� den.

Det var en g�ng...

P� en �ngsmark i gulr�d sagoskymning st�r en vitkl�dd och sp�d prinsessa och lutar sig fram �ver n�gonting d�rnere i gr�set, hon b�jer sig ned och 179 lyssnar med halv�ppen mun och vidgade skr�mda �gon, som likv�l le, och hon h�ller upp sin l�nga kl�dnad och �r r�dd att v�ta sina sm� f�tter, d�r hon st�r p� tuvan. Vad �r det hon ser d�rnere i det sumpiga, v�ta gr�set, och vad h�r hon, vad lyssnar hon till? I gr�set vid hennes f�tter sitter en liten ful groda och ser p� henne med stora, sv�rmodigt kloka �gon. Och man ser strax, att det icke kan vara n�gon vanlig groda, eller man anar det dock, ty det ligger en hemlighet och en sorg i hennes �gon. Hon har ocks� n�got att s�ga prinsessan, n�got som ingen f�r h�ra mer �n hon ensam, och den vita prinsessan b�jer sig ned och lyssnar, leende och r�dd. Vinden har tystnat, f�r att hon skall kunna h�ra b�ttre. Gr�set prasslar icke l�ngre, och tr�dens grenar kr�ka sig or�rliga upp �ver synranden. Och omkring dem st�r kv�llen stor och tyst i gulr�d sagoskymning.

Det var en g�ng...

Greta satt med halv�ppen mun, leende och r�dd som prinsessan sj�lv. Hon kunde icke taga sina �gon fr�n bilden.

— Jag �r s�ker om att det �r en f�rtrollad prins, sade hon l�gt.

— Ja, viskade Hall, och han ber henne att l�sa honom ur f�rtrollningen, och hon nickar med huvudet och ger honom sitt l�fte. Han viskar till henne vad hon skall g�ra, f�r att han �ter skall kunna bli prins, och hon st�r undrande och lyssnar och sk�lver och ler. Och hon blir r�dd och blek 180 och sveper den vita kl�nningen t�tt omkring sig och tror aldrig, att hon skall v�ga g�ra vad han s�ger, ty det �r n�got s� besynnerligt, det som han b�nfaller henne om, medan han ser p� henne med stora �gon, stora och vida av en hemlig sorg.

Greta hade t�rar i �gonen. Hall tillade l�gt:

— Kanh�nda likv�l, att hon g�r det en g�ng.

— Ja, kanh�nda...

Det var sagans doft och �ventyrets skimmer �ver bilden, �ver henne sj�lv och allt omkring henne. Sagans gulr�da skymning blev till ett med det matta ljus, som spreds genom lampans orangegula sk�rm. Den bruna drycken, som hon l�ppjade p�, stack henne i gommen med sin s�ta och kryddade smak och s�nkte henne i en ljuv, dr�mlik yrsel. Cigarrettr�ken lindade en tunn bl� sl�ja kring hennes huvud och hans, som satt vid hennes sida. I brasan flammade den sista branden upp med en fladdrande blekgul l�ga, som slingrade och kr�kte sig i bukter och speglades i m�blernas glatta ytor. Och hon b�jde sig icke undan och rev sig icke l�s, d� Hall sakta drog hennes huvud in till sitt br�st, smekte hennes h�r, kysste hennes kind. — Nej, nej, mumlade hon knappast h�rbart, men med slutna �gon och utan att r�ra sig. Hon k�nde, att hon icke f�rm�dde n�got. Hon sk�lvde endast till ett par g�nger och blundade och dr�mde sig in i sagans v�rld. Hon ville dit in, hon l�ngtade dit, hon skulle f�lja p� f�rsta vink. Om stunden var inne just nu, hon skulle icke tveka. Hon ville g�ra vad han bad om, 181 som satt vid hennes sida, allt vad hans underliga flackande �gon bad om, det ville hon g�ra. Hon var icke r�dd, fast hon sk�lvde. Om det var nu det skulle ske, det stora och underbara, som hon aldrig v�gade s�ga �t n�gon att hon l�ngtade efter... Det som sagorna viskade om hemligt och f�rstulet, det som var k�rnan i alla vackra dikter —

Hon spratt till vid att det ringde h�ftigt p� tamburd�rren.

— Det ringer, viskade hon f�rskr�ckt och vred sig l�s ur hans armar.

Hall satt or�rlig med sammanbitna t�nder.

— L�t det ringa, jag �ppnar inte. Jag �r inte hemma.

De sutto tysta och lyssnade sp�nt, medan sekund jagade sekund.

Pl�tsligt ringde det �nyo, h�rdare �n nyss, en ringning som kunnat v�cka upp de d�da.

Greta hade blivit blek.

— Ni m�ste h�ra efter vad det �r, kanske elden �r l�s.

Hall reste sig motvilligt och gick p� t�spetsarna ut i tamburen. Han �ppnade icke d�rren, utan s�g ut genom tamburf�nstret. F�rstugan var upplyst, men tamburen var m�rk; han kunde allts� se utan att sj�lv bliva sedd.

Tomas Weber stod d�rute. Han stod och v�ntade �nnu med sp�nt ansiktsuttryck, men han ringde icke mera. D� ingen �ppnade, gick han slutligen l�ngsamt ned utf�r trappan.

182

— Tomas... Vad kunde han vilja... Han var sig icke lik...

Och Hall gick �ter in.

Han satte sig p� samma plats som nyss, bredvid Greta, men han s�g strax, att hon icke var densamma. Han s�g, att hon hade v�nt ett blad i boken, och att hon icke var densamma som nyss.

— Nej, sade han ivrigt och ville rycka boken ur hennes h�nder, den tavlan f�r ni inte se p�, ni f�r inte... Jag har lagt ett m�rke d�r, en pressad bolm�rtblomma... Det betydde, att vi skulle hoppa �ver det bladet!

— Jo, sade Greta, jag vill se, jag m�ste... Jag har ju redan sett...

Och hon stirrade blek p� ett dunkelt blad i gr�nsvart ton.

Vad var detta? ”Die S�nde” stod det under.

Synden —

Det var en kvinna. Hennes h�r var svart, och hennes �gon liknade tv� djupa brunnar, och hon var naken. Kunde det finnas en kvinna s� naken, som hon? Hennes nakenhet lyste ur m�rkret. Kring hennes gr�naktigt vita kropp ringlade en tjock och fj�llig orm. Hal och kall sm�g den sig fram mellan hennes brett utsp�rrade ben, vred sig upp �ver skuldrorna och snodde sig i en fet och gl�nsande ring om hennes hals, och huvudet med tv� lysande gr�na �gon h�ngde ned mellan hennes uppsv�llda br�st. Och hennes hand smekte ormen, smekte dr�mmande hans rygg och hans spetsiga smala 183 huvud. Hennes �gon voro tv� nattkalla brunnar, och hon var mera naken �n n�gon kvinna kan vara.

— — Var var sagans doft, var var diktens och �ventyrets skimmer?

Synden —

Greta reste sig fr�n soffan, vit av skr�ck. Hon var n�ra att st�ta omkull det lilla bordet med flaskan och glasen.

— Jag vill g�, sade hon. Jag vill g�!

Hon var redan i tamburen, samlade ihop sina kl�der i m�rkret och b�rjade s�tta dem p� sig i feberaktig br�dska. Hall kunde icke lugna henne: skr�mseln hade f�tt makt med henne.

— Jag vill g�, upprepade hon, och hennes r�st sk�lvde. Hon kunde icke f� fram n�gra andra ord �n dessa.

Hon var borta, och Hall stod ensam i rummet. Han s�g p� sin klocka: hon var icke mycket �ver halv �tta.

— Den g�r s� l�ngsamt, tiden — —

Stuckalbumet l�g p� golvet, uppslaget vid samma st�lle som nyss. Ormen ringlade �nnu lika fj�llig och fet kring samma gr�naktigt vita kvinna, och hennes nakenhet lyste.

Tomas satt l�nge kvar hemma efter middagen, l�nge efter det att kaffet var drucket och cigarren utbrunnen.

Han hade icke n�gon br�dska l�ngre.

184

Det var s� tomt i rummen. Greta var ute — hon skulle v�l se p� julklappar i butikerna — och fadern hade g�tt p� en bolagsst�mma.

Var var modern?

Han fann henne i s�ngkammaren; hon l�ste i Thomas a Kempis.

— Om de yttersta tingen.

Tomas satte sig ned hos henne utan att s�ga n�got, och hon l�ste h�gt f�r honom med en mild och l�g r�st.

”Du d�raktige, varf�r t�nker du icke fram�t och bereder dig p� domens dag, d� ingen f�r urs�kta eller f�rsvara den andre, utan var och en m�ste sj�lv b�ra sin b�rdas tyngd? Ju mer du nu skonar dig sj�lv och lyder k�ttet, desto sv�rare bliva d� dina kval, och desto mera sparar du tillsammans att d� f�rbr�nnas. Och det gives ingen last, som icke skall f� sitt eget kval.”

Tomas h�rde och h�rde likv�l icke. Han lutade sig fram �ver moderns axel och betraktade ett av tr�snitten, som f�rest�llde den yttersta dagen.

”— — Vad gagnar att leva l�nge, d� vi s� f�ga f�rb�ttras? Ack, ett l�ngt liv g�r icke alltid m�nniskan b�ttre, utan f�r�kar ofta skulden.”

Den sista dagen, uppst�ndelsen... Skulle den dagen verkligen en g�ng gry, eller var det en saga bara?

Gravarna �ppnade sig, tusen�riga valv r�mnade, och den sista dagens vita ljus f�ll in, d�r det f�rr var m�rkt. Jorden spydde lik ur sitt innand�me, 185 och liken blevo levande: h�nder famlade och �gon stirrade, och en av dem stod redan uppr�tt, yrvaken och bl�ndad, med handen f�r �gonen: solen, havet!

— Du h�r inte p�, sade modern sakta. Du t�nker p� n�got annat.

— Jo, jag h�r...

Och hon fortsatte att l�sa, tills Tomas pl�tsligt reste sig, fattade hennes hand, smekte den, kysste den.

— Godnatt, sade han endast.

Hans r�st var grumlig; han k�nde det som om gr�ten ville fram.

Och han gick.

Modern satt kvar i tankar och l�t boken falla ned mot kn�et. Tomas hade aldrig f�rr brukat kyssa hennes hand.

Tomas gick ute i sn�n.

Den gamle mystikerns ord ringde honom �nnu i �ronen.

— Vad gagnar att leva l�nge, d� vi s� f�ga f�rb�ttras? Ett l�ngt liv g�r icke alltid m�nniskan b�ttre.

Men nej, det var icke m�jligt, att det redan skulle vara slut f�r honom. Han var s� ung, han hade nyligen fyllt tjugu �r. Han var ju s� helt ung, och han hade �nnu s� mycket ogjort i v�rlden.

Det m�ste finnas en utv�g. Var det ingen som han kunde r�dg�ra med? Ingen som ville hj�lpa honom?

186

Kanh�nda att han nu kunde tr�ffa Hall hemma. Det var kanske redan f�r sent, men han ville likv�l tala med honom.

Han stannade utanf�r Halls port och s�g upp �t hans f�nster, och han b�rjade redan fatta nytt mod, d� han s�g att det lyste i springorna vid gardinernas kanter. Han sprang uppf�r trapporna och ringde. Vad betydde det att han icke kom ut och �ppnade? Han var ju hemma — det lyste i f�nstret —

Och d� han �ter gick nedf�r trappan, f�rstod han, att han m�ste uppgiva hoppet.

Det var kallt i rummet, d� han kom hem; han bad v�rdinnan att g�ra upp eld. Hon hade redan b�ddat hans soffa i tanke att han som vanligt skulle komma sent hem.

Tomas drog fram en stol till brasan och v�rmde f�tterna vid elden.

Han fr�s.

Det sn�ade alltj�mt, och genom sn�n flackade det r�da skenet fr�n smedjan mot brandmuren mitt �ver g�rden, och smedens sl�gga hamrade som vanligt utan rast. Bl�sten ven i alla springor, och emellan�t skr�llde det till i f�nstret.

Det var eget, att han aldrig kunde bli varm i afton...

Tomas letade fram en flaska madeira. Han hade den st�ende sedan den tiden M�rta brukade komma till honom. Han t�mde genast tv� glas efter varandra, och det v�rmde n�got.

187

Ja, M�rta... Voro hennes tankar hos honom i kv�ll?

Han satt och lekte med revolvern. En liten underlig pj�s...

Var det allts� allvar, att han skulle d� just nu i kv�ll?

Ja, han kunde icke se, att det �terstod n�gon annan utv�g. Han hade levat med f�rbundna �gon. Det var kanh�nda en dr�m, allt vad han hade upplevat, en hemsk, f�rvirrad dr�m, och skottet skulle v�cka honom. Ja, det blev b�st s�. Vad gagnar att leva l�nge, d� vi dock s� f�ga f�rb�ttras?

Han f�rstod ingenting i sitt liv, nu d� han t�nkte tillbaka p� det. Det var som d� man dr�mmer: man g�r gata upp och gata ner, som om man hade n�got viktigt att utr�tta, man g�r ut och in i fr�mmande hus, man deltar i de l�jligaste och meningsl�saste upptr�den, och man finner allting naturligt och i sin ordning och l�ter ingenting f�rv�na sig. S� vaknar man och s�ker erinra sig vad man har dr�mt och s�ker efter n�gon betydelse i det, och d� �r det alltsammans en massa dumheter utan mening och sammanhang.

Vad han l�ngtade efter att vakna, en g�ng f�r alla!

Men om han blev lurad, om det kanske bara var tomrummet, som v�ntade honom, ett svart h�l i jorden och ingenting annat? Eller om det skulle komma en efterr�kning; om han kanske skulle 188 st�llas till ansvar, f�r att han hade dr�mt bort sitt liv med en s� dum och d�lig dr�m...

�, det sista var han icke r�dd f�r. Han hade v�l egentligen inte varit v�rre �n de flesta andra, och han hade v�l ocks� gjort n�got gott.

Ja, hade han?

Och han b�rjade t�nka efter. Han var �vertygad om att han i sj�lva verket hade utf�rt en hel m�ngd goda g�rningar, fast han icke just nu f�r tillf�llet kunde erinra sig s� m�nga. Men n�gon enda borde han likv�l kunna p�minna sig. Det var egendomligt... Hur han �n gr�vde i det f�rflutna, fann han ingenting som han kunde ber�mma sig av, icke det ringaste, mera �n att han en g�ng f�rra �ret hade givit bort en gammal vinter�verrock �t en fattig. Men det var ju icke han sj�lv, utan hans far, som bekostade hans kl�der; egentligen hade han allts� icke haft n�gon r�ttighet att ge bort rocken. Dessutom kom han mycket v�l ih�g, att fadern ett par dagar f�rut hade sagt n�got om att rocken kunde v�ndas; men Tomas ville mycket hellre ha en ny. Troligtvis var det egentligen d�rf�r han hade givit den �t en tiggare.

Besynnerligt i alla fall... skulle han icke kunna finna n�gon enda god handling i sitt liv...

Han torkade kallsvetten ur pannan och slog bort tanken med en axelryckning.

Skulle han kanske t�nda lampan och skriva n�gra brev?

189

Nej, inga brev; inga f�rklaringar. Det b�r ha skett i sinnesf�rvirring; de efterlevande vilja nog helst ha det s�.

Brasan hade brunnit ned, och det hade blivit tyst i huset. Smedens sl�gga hade tr�ttnat, och skenet fr�n hans �ssja flammade icke l�ngre fr�n brandmuren mitt emot.

G�rden sov i vinterm�rkret.

Tomas var tr�tt. Han besl�t att kl�da av sig och g� och l�gga sig.

Om han kunde somna, och n�gon ville skjuta honom medan han sov... Han b�rjade f� en svag misstanke om att det i grund och botten kanske icke var n�gon s� enkel sak som han hade trott att sj�lv h�lla revolvern stadigt och trycka av och skjuta en blykula genom sitt eget huvud.

Han kl�dde av sig i m�rkret, rullade ned gardinen och kr�p ned i b�dden.

Nu skulle det allts� ske. Fanns det ingen m�jlighet att skjuta upp det l�ngre?

�jo, �nnu fanns det n�gra glas madeira kvar i buteljen...

Och han t�mde l�ngsamt glas efter glas. Det hettande s�ta vinet h�jde hans mod och kom honom att se allt i en annan dager �n nyss. Vad var det f�r en l�jlig inbillning, den som nyss hade pl�gat honom — att hans liv hade varit meningsl�st och d�ligt? V�rdagarna med Ellen, sommaren med M�rta, nej, det kunde man sannerligen icke kalla meningsl�st. Om det var meningsl�st, vad skulle 190 man d� s�ga om dem, som f�rn�ta sitt liv med att sitta i ett �mbetsverk eller p� ett kontor, eller med att st� i en kateder och prata dumheter, som hans far till exempel? Nej, det var han som hade haft r�tt, han hade icke levat som en d�re utan som en vis, och som en vis �mnade han d�!

Och med sk�lvande h�nder famlade han p� t�cket efter revolvern, reste sig i b�dden, siktade p� m�f� mot sitt huvud och tryckte av.

Efter en stund �terfick han medvetandet. Han trevade med b�da h�nderna kring sitt huvud, men kunde icke k�nna n�got s�r. Det var likv�l n�got v�tt p� kudden, det m�ste vara blod...

Vinet tyngde hans huvud; han f�ll tillbaka mot kudden och somnade tungt.

191

XV

Klockan slog tio i Adolf Fredrik, d� konsul Arvidson gick in i det gamla f�rfallna hus, d�r Tomas Weber bodde. V�rdinnan f�rklarade, att han troligen �nnu sov, ty han brukade aldrig stiga upp s� tidigt, och knackade ett par g�nger sakta p� hans d�rr. D� ingen �ppnade och intet svar h�rdes, vred konsuln sj�lv om l�set och steg in utan vidare. Det var m�rkt d�rinne; genom en stor reva i den trasiga rullgardinen f�ll en strimma av decembermorgonens knappa dager in och belyste dammet p� skrivbordet. Konsuln gick rakt fram till f�nstret och rullade upp den bl� gardinen s� h�ftigt, att den skr�llde till. Det gr�bleka dagsljuset str�mmade in, kallt och r�tt. D�refter tog han upp sin pl�nbok, letade fram den s�nderskurna papperslappen och v�nde sig om mot soffan.

Tomas hade vaknat av skramlet med gardinen och reste sig h�ftigt upp i b�dden med �gonen vid�ppna.

Var han vaken, levde han? Ja, eftersom dagsljuset skrek honom i �gonen...

— God morgon, sade konsuln torrt.

192

Tomas stirrade p� honom utan att svara. Han f�rstod �nnu ingenting. Han k�nde �nnu icke igen den fr�mmande herrn, som stod mitt p� golvet med n�got vitt papper i handen och letade efter en plats, d�r han kunde st�lla sin hatt. Till slut satte han den p� huvudet; det l�g tjockt av damm �verallt.

— God morgon, mumlade Tomas slutligen n�stan i s�mnen.

— Se h�r, fortfor konsuln i samma torra ton och kastade lapparna p� nattduksbordet. Det �r ett gammalt papper, som jag antar att du �r glad �t att kunna br�nna upp.

— Det �r inte f�r din egen skull jag har l�st in det, tillade han l�gt, med skarp tonvikt.

Tomas l�g med slutna �gon och teg. Han hade erinrat sig allt, och han f�rstod.

— Har du m�jligtvis flera s�dana papper ute i r�relsen?

— Nej.

— Hm. Ett �r redan en smula f�r mycket.

Pl�tsligt slog det honom, att Tomas icke var sig lik. Det var n�got besynnerligt med hans utseende.

— Vad �r det f�r en skr�ma du har f�tt p� kindbenet... Hur har det g�tt till... Och kudden �r ocks� blodig.

Tomas tog med handen �ver kinden. Han k�nde sina fingrar glida �ver en hal klump av levrat blod.

Pl�tsligt erinrade han sig det misslyckade revolverskottet och rodnade skarpt. Kulan hade allts� bara skrubbat kinden...

193

— Du kan g�rna g� upp och tv�tta dig, det d�r ser otrevligt ut.

Konsuln tv�rtystnade med ens: han hade trampat p� ett f�rem�l p� golvet. En revolver... Vad skulle det betyda, det l�g en revolver p� golvet! Och �ter betraktade han Tomas som l�g m�rkr�d av blygsel och icke v�gade �ppna �gonen, och han kunde icke hindra, att han k�nde medlidande med honom. Han var ung, han hade kommit in i en eller annan labyrint och icke trott sig kunna finna v�gen ut p� n�got annat s�tt. S� har han d� fastnat f�r denna gamla utslitna metod... Och s� g�r han och skjuter som en dumbom...

Konsuln hade sm�ningom blivit f�rargad �ver sin egen sentimentalitet. Hans ena mungipa drogs ned till ett kallt och f�raktfullt l�je; han st�tte till revolvern med foten, s� att den for l�ngt in under soffan, och gick utan ett ord.

Tomas l�g �nnu alltj�mt med slutna �gon, och till sist somnade han om. Han dr�mde, att han var ute och gick i en skog, som liknade en park, och det gick en ung flicka vid hans sida. Hon hade en ljus kl�nning med tyll�rmar, och i sk�rpet bar hon en knippa violer. Det var M�rta, och likv�l var det icke riktigt hon. Nej, det kunde icke vara hon... Icke hade M�rta s� gula t�nder och s� vissen hy, och aldrig var hennes l�je s� utmanande och lystet. Och likv�l var det hon, ty det var hennes r�st: tag mig om du kan! Och s� b�rjade hon springa, men 194 helt l�ngsamt; hon sprang med sm� korta steg, och under tiden v�nde hon sig om oupph�rligt och log och visade sina gula t�nder. Hur det pl�gade honom, hennes l�je! Men d� hon bad, m�ste han ju f�lja... Och han �kade sina steg och l�tsade springa och anstr�ngde sig att le p� samma s�tt som hon, men det var bara av artighet. Till sist sprang hon in i en bosk� av klippta h�ckar, och d� hon kommit in, v�nde hon sig om och stack fram huvudet vid kanten av h�cken och vinkade och log, och hon blinkade med �gonen p� ett s�tt, som M�rta aldrig brukade g�ra. Men Tomas l�tsade som om han icke s�g henne och sprang f�rbi och v�gade icke v�nda p� huvudet. Pl�tsligt erinrade han sig, att han n�dv�ndigt m�ste tr�ffa Hall f�re klockan tre; var skulle han finna honom? Var det inte han som stod d�ruppe p� kullen, vid det r�da tornet av tegel? Jo, visst var det han... Och Tomas skyndade dit och kl�ttrade upp f�r branten, och Hall vinkade �t honom med handen; men d� han kom upp, s�g han att det var tegelhandlaren. Det var f�r sent att v�nda om. Tegelhandlaren gick emot honom med ett f�rbindligt ansiktsuttryck, skakade hans hand och b�rjade beklaga sig �ver en m�ngd f�rluster, som han hade gjort p� senaste tiden. — Urs�kta, sade Tomas, jag har litet br�ttom; jag skulle g� in h�r och k�pa ett par handskar. Och han sk�t upp en tung j�rnd�rr, som gnisslade p� sina rostiga g�ngj�rn, och gick in i tornet. Det var verkligen en handskbutik d�rinne; Tomas blev sj�lv 195 f�rv�nad, ty han hade egentligen bara tagit handskarna till f�rev�ndning f�r att komma ifr�n tegelhandlaren. — Jag skall be att f� ett par r�da handskar, sade han; i detsamma s�g han, att det var Ellen, som stod bakom disken. — Jag s�ljer bara svarta handskar numera, svarade hon med ett urs�ktande leende, ty jag har sorg. Jag gifte mig i g�r. — Jas�, svarade Tomas med det d�mpade tonfall, som �r vanligt vid kondoleansvisiter. — Min man �r mycket sn�ll, fortfor Ellen, och han �lskar mig verkligen; men han �r puckelryggig. Med ens uppt�ckte Tomas, att Ellen icke hade n�got kl�nningsliv p� sig; hon stod i korsetten med nakna armar. Blodet steg honom �t huvudet; med ett hopp sprang han �ver disken, drog henne t�tt intill sig och b�rjade kyssa hennes armar och hals. — Nej, sade hon med ett skyggt, hj�lpl�st �gonkast, nej, ni h�r ju att jag har sorg! Tomas sl�ppte henne, det var mot hans vilja, men han k�nde att det var n�dv�ndigt. Hon var verkligen ocks� blek och f�rgr�ten och hade r�da kanter kring �gonen. Och hon hade blivit gammal, han s�g det nu... s� gammal hon hade blivit... s� gammal och vissen...

Tomas spratt upp ur s�mnen; det var n�gon som gick i d�rren.

— �, ligger du och sover �nnu, �r du alldeles tokig, eller �r du sjuk?

Det var Greta.

— Mamma �r s� orolig f�r att du inte har kommit hem och �tit frukost i dag; hon bad mig g� 196 upp och h�ra efter hur det �r med dig. Hon s�ger att du var s� m�rkv�rdig i g�r afton.

Tomas drog en l�ng g�spning.

— Jag �r strax f�rdig. Jag har f�rsovit mig. S�g henne att jag kommer snart.

— Men var i Herrans namn har du varit med ditt kindben, har du varit i slagsm�l? Du ser ut s� att man kan bli skral!

— Jag f�ll omkull i trappan och st�tte mig, mumlade Tomas.

— D� m�tte du allt ha varit bra lurvig...

Greta snokade fram och tillbaka i rummet, fick fatt i en handduk, doppade den i vatten och b�rjade tv�tta av blodet fr�n hans kind. Under tiden gick s�ret upp p� nytt, och blodet b�rjade sippra fram, droppe efter droppe; Greta stod villr�dig. �ntligen tog hon beslutsamt en tidning, rev av en stor remsa i marginalen, bl�tte den i vatten och pl�strade fast den l�ngs �ver skr�man. D�refter tog hon f�r s�kerhets skull �nnu en remsa och lade den i kors �ver den f�rra.

— S� d�r, nu �r det bra.

— Tack, sade Tomas. Nu kan du g�rna g� din v�g, s� �r jag snart f�rdig.

— Har du tagit fram n�gon ren skjorta d�, det �r ju s�ndag i dag... sista s�ndagen f�re jul... Det �r ett f�rskr�ckligt slarv, man skall alltid ta fram rent linne p� l�rdagskv�llarna, innan man g�r och l�gger sig... Men det �r sant, du var ju sned i g�r afton.

197

Greta drog ut en byr�l�da och b�rjade riva om. Pl�tsligt brast hon i skratt.

— Nej, men vad �r det h�r! En liten trumpet! Var har du f�tt fatt i den? Tu, tu-tu, tu-tu-tu!

Greta satte den f�r munnen och tutade av alla krafter, tills hon icke f�rm�dde mera; hon kiknade av skratt. D�refter tog hon fram skjorta, strumpor och kalsonger och lade dem p� t�cket mitt f�r n�san p� Tomas.

— Adj�, skynda dig nu...

I d�rren stannade hon �nnu en g�ng och sade l�gt, med en helt annan och allvarligare r�st �n f�rut:

— Vet du vad, Tomas? Jag har f�tt en ny lifsuppfattning.

— �, drag p� trissor, murrade Tomas. Jag visste inte av att du hade n�gon f�rut, tillade han leende.

Greta var redan i trappan.

Tomas l�g och s�g p� sn�n, som f�ll d�rute. Det var ingen bl�st, och den yrde icke l�ngre. Den f�ll mjuk och vit och stor.

Han skulle allts� leva, och g� omkring bland de andra, som f�rut, och taga sin examen ju f�rr desto hellre, och bli en aktad man.

Kanh�nda skulle han ocks� f� en ny lifsuppfattning, liksom Greta. Ja, det kunde han i sj�lva verket mycket v�l beh�va.

198

Men hur kom det sig, att han icke hade f�tt n�got brev fr�n M�rta, sedan hon reste? Brydde hon sig icke alls n�got om honom vidare?

Det var en obehaglig dr�m... Han m�ste anstr�nga sig f�r att �ter kunna se M�rta f�r sitt inre �ga s� som hon var, utan gula t�nder och utan dr�mmens underliga l�je.

— Nej, han skulle upp och leva allts�, och b�rja p� nytt. Hur skulle det vara om tjugu �r? ”Ett l�ngt liv g�r icke alltid m�nniskan b�ttre, utan f�r�kar ofta skulden.” �, om tjugu �r skulle han kanh�nda sm�le �t alltsammans, d� han n�gon g�ng kom att t�nka p� det. Det hade likv�l varit en otrevligt tillblandad historia, och han hade icke n�gon lust att g� igenom den p� nytt.

Lukten av rent linne stack honom i n�san, d� han b�t om skjorta, och ingav honom en n�stan kittlande k�nsla av lifslust, oaktat han �nnu k�nde sig s�nderbr�kad i hela kroppen. Huvudet v�rkte och benen k�ndes stela som p�lar, och d� han �ntligen kom upp ur b�dden, liknade han en ryttare, som mitt under n�gon alltf�r dumdristig ritt blivit kastad ur sadeln och d�refter m�dosamt reser sig f�r att med v�rkande lemmar �tertaga f�rden till fots, haltande, blodig och neds�lad av v�gens smuts.

Hjalmar S�derberg

F�rvillelser

Albert Bonniers F�rlag

www.albertbonniersforlag.se

ISBN 91-0-057937-8
� Hjalmar S�derbergs r�ttsinnehavare 1895
F�rsta utg�va 1895
Delfinserien 1963
Andra utg�van 2002
Printed in Denmark
N�rhaven Paperback A/S
Viborg 2002

I

II

III

IV

V

VI

VII